Godmorgon!
Sitter här i soffan med min laptop och funderar över månaderna som faktiskt passerat, det går ändå sjukt fort!
Hur reagerade era killar på graviditeten? Jag och min sambo har varit tillsammans i två år och det här är min tredje graviditet. Alla tre gångerna har jag blivit gravid MED preventivmedel och gjort abort, men nu tredje gången så kunde jag inte. Min sambo som är 24 kände sig inte alls redo och blev jätte arg i början. Hotade med att flytta och när han väl skulle ha barnet så skulle han "förstöra" det, med andra ord lära barnet sånt som inte är bra. Antar det var i ren desperation. Kände mig så fruktansvärt hemsk när jag valde att behålla det mot hans vilja, men nu har han såklart ändrat åsikt och ser fram emot det här!
Hur reagerade era killar?
Grupper & forum / Januarimammor 2012
Hur delaktiga är era män?
vivla · 2011-08-19 · 34 svar
2011-08-19 07:12
34 svar i tråden
2011-09-10 12:56
Jag och sambon har varit tillsammans i snart 8 år och jag är 32 och han 30 år.
Det var i Oktober 2010, då min bästa vän fick barn som vi insåg att vi var lite sugen på barn.
Vi bestämde för att börja försöka i feb/mars då mina piller ändå tog slut=)
Det gick på första försöket.
Vi hade nog inte förväntat oss detta. Att det skulle ta en enda gång för att bli gravid och knappt hunnit sluta med piller. Heeelt galet. Borde väl förstått, då mina systrar sprutar ut ungar på löpande band=)
Ingen av oss har körkort, vilket är en riktig stressgrej. Min sambo blev glad när jag sa att det var + på stickan, men han har varit sjukt stressad med körkort sen dess. HAha!
Det är inte förrän nu i vecka 26 som JAG börjat fatta att vi ska ha barn. Att sambon inte fattat, det har jag förståelse för.
Han får ju stå ut med hormonerna och mina svullna fötter dagligen medans jag får den härliga känslan när det buffas i magen.=)
Det kommer bli verkligt när det kommer ut en bebis och han får hålla den. DÅ tror jag att han kommer fatta.
Sambon känner och klappar lite på magen men än så länge är det ingen big deal här hemma.
Jag har haft en bra grav. hittills och knappt märkt att jag är gravid, vilket gör att sambon inte heller märkt det antar jag=)
Det var i Oktober 2010, då min bästa vän fick barn som vi insåg att vi var lite sugen på barn.
Vi bestämde för att börja försöka i feb/mars då mina piller ändå tog slut=)
Det gick på första försöket.
Vi hade nog inte förväntat oss detta. Att det skulle ta en enda gång för att bli gravid och knappt hunnit sluta med piller. Heeelt galet. Borde väl förstått, då mina systrar sprutar ut ungar på löpande band=)
Ingen av oss har körkort, vilket är en riktig stressgrej. Min sambo blev glad när jag sa att det var + på stickan, men han har varit sjukt stressad med körkort sen dess. HAha!
Det är inte förrän nu i vecka 26 som JAG börjat fatta att vi ska ha barn. Att sambon inte fattat, det har jag förståelse för.
Han får ju stå ut med hormonerna och mina svullna fötter dagligen medans jag får den härliga känslan när det buffas i magen.=)
Det kommer bli verkligt när det kommer ut en bebis och han får hålla den. DÅ tror jag att han kommer fatta.
Sambon känner och klappar lite på magen men än så länge är det ingen big deal här hemma.
Jag har haft en bra grav. hittills och knappt märkt att jag är gravid, vilket gör att sambon inte heller märkt det antar jag=)
2011-09-11 10:26
åh vad glad jag blir när det kommer lite fler positiva svar här! =) Tack så mycket alla, vi är ju faktiskt här för att stötta varandra!
2011-09-11 13:25
Min sambo blev jätte glad ang. båda mina graviditerer. Väntar nu andra barnet är i v.33. Under första graviditeten sattes vårat förhållande på prov, han var inte alls delaktig, var ute och drack ganska mycket, gjorde väl allt för att slippa vara hemma kändes det som. Jag var inte heller ågon ängel :P skyller på hormonerna..hehe! Vi har pratat en del om vad som hände och kom fram till att jag ändrades mycket som person och det skrämde iväg honom, orkade inte vara hemma pga. allt tjafs, han hade även mycket rädsla och oro inför att själv bli pappa.
När sonen föddes var vårat förhållande starkare än någonsin och han är en underbar pappa.
Nu under min andra graviditet har han varit jätte delaktig. Han myser med magen dagligen. Hjälper till med sysslor och sonen här hemma för att avlasta mig. Dagligen får jag massage :) Han följer med på alla bm. möten. Även jag har mått mycket bättre denna graviditet. Nu tror jag att vi båda har insett att snart kommer ännu ett barn och vad det innebär. Mer förberedda och ser framför oss hur mycket denna bebbe kommer att betyda för oss!
Lycka till!!
När sonen föddes var vårat förhållande starkare än någonsin och han är en underbar pappa.
Nu under min andra graviditet har han varit jätte delaktig. Han myser med magen dagligen. Hjälper till med sysslor och sonen här hemma för att avlasta mig. Dagligen får jag massage :) Han följer med på alla bm. möten. Även jag har mått mycket bättre denna graviditet. Nu tror jag att vi båda har insett att snart kommer ännu ett barn och vad det innebär. Mer förberedda och ser framför oss hur mycket denna bebbe kommer att betyda för oss!
Lycka till!!
2011-09-11 13:35
Även om en kille kan reagera på ett sätt som inte passar våra önskemål så har de rätt till sina känslor och ska respekteras för dessa. Självklart blir man sårad men man lämnar inte sin partner för hans första reaktioner eftersom de ofta behöver mer tid att smälta nyheten om det inte varit planerat! De har inte en massa hormoner som kopplar på modersinstinkter från dag 1 ;) Grattis till graviditeten och lycka till :D
Här finns en blivande 2 barns mamma som varit med om en negativ reaktion från sambon -första graviditeten som var oplanerad för 6 år sedan och där delaktighet inte existerade. Och nu en positiv reaktion denna graviditeten, men denna var mer planerad och vi hade pratat om barn en längre tid. Nu är sambon engagerad och pratar med magen, följer med till BM m.m, dock tog det ett tag innan han fattade att han skulle bli pappa och blev delaktig i gravidteten.
Här finns en blivande 2 barns mamma som varit med om en negativ reaktion från sambon -första graviditeten som var oplanerad för 6 år sedan och där delaktighet inte existerade. Och nu en positiv reaktion denna graviditeten, men denna var mer planerad och vi hade pratat om barn en längre tid. Nu är sambon engagerad och pratar med magen, följer med till BM m.m, dock tog det ett tag innan han fattade att han skulle bli pappa och blev delaktig i gravidteten.
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.