Omkring 3% av alla foster ligger i sätesbjudning (rumpan nedåt och huvudet uppåt, med olika variationer) vid fullgången graviditet. Då denna position hos fostret är förknippad med en del ökade risker, bland annat för navelsträngprolaps, så gör man ofta ett vändningsförsök.
Att göra yttre vändning av säte till huvud är en gammal beprövad metod. Vändning görs med fördel runt 36:e-37:e graviditetsveckan. Frekvensen lyckade vändingar är då omkring 60% och komplikationer förekommer ytterst sällan.
Förberedelser
Från midnatt till vändningsförsöket får du inte äta fast föda, men det är tillåtet att dricka. Tag gärna med dig en tidning eller bok då det kan bli en del väntetid.
På förlossningsavdelningen fastställer man åter barnets läge genom att känna på magen med händerna och kontrollerar även med ultraljud att barnet ligger med stjärten nedåt. Därefter kopplar barnmorskan en CTG-kurva, en registrering av barnets hjärtslag och rörelser.
Förlossningsläkaren beslutar sedan i samråd med dig om vändningsförsök skall göras.
En stund innan vändningsförsöket påbörjas får Du en injektion/spruta som innehåller ett läkemedel, Bricanyl, vilket får livmodem att slappna av. Du kan få lite hjärtklappning och känna Dig en aning darrig av Bricanyl men det är helt ofarligt. Det tar ca 5 minuter att ge injektionen och efter det är livmodern tillräckligt avslappnad och vändningsförsöket kan påbörjas.
Vändningsförsöket
Du far ligga med lätt uppdragna knän medan läkaren greppar om barnets stjärt och för den uppåt och ut åt sidan. Genom att på detta vis göra det "obekvämt" för barnet, gör de flesta barn nu en "framlänges kullerbytta". Barnets hjärtslag kontrolleras med ultraljud under tiden. Du kan känna lite obehag, men det skall inte göra ont. Skulle det göra ont så avbryts försöket med en gång.
CTG-registreringen får sedan pågå i ca 30 minuter, för att kontrollera att barnet mår bra efter vändningsförsöket. Därefter får du stiga upp och du får äta och dricka. Du får sedan stanna kvar ytterligare någon timma för observation och innan du går hem så görs ännu en CTG-kontroll där man kontrollerar barnets läge.
Därefter går du hem och fortsätter med dina vanliga kontroller på MVC.
Om vändningen lyckas brukar de flesta foster ligga kvar i huvudbjudning fram till förlossningen.
Om vändningen inte lyckas diskuterar du tillsammans med din förlossningsläkare hur förlossningen skall gå till. Det är vanligt att man gör ett planerat kejsarsnitt, 7-10 dagar före beräknad förlossningsdag. De kvinnor som önskar föda vaginalt trots sätesbjudning får göra en bäckenröntgen. Därefter bedömer förlossningläkaren förutsättningarna för en vaginal förlossning.
Källor:
- Information från mödravården
- External Cephalic Version, American family physician
Den här artikeln ersätter inte vård. Vid frågor om din hälsa eller graviditet, kontakta din barnmorska eller ring 1177. I nödfall: 1177.
Kommentarer (18)
Skriv en kommentar
Logga in för att kommentera
Vad andra har skrivit
Är fortfarande arg på min bm att hon "snuvade" mig på en vaginal förlossning som jag hade förberett mig för.
Går aldrig mer till henne under ev kommande graviditet!
Gjorde sjukt ont och var öm där de tryckt som mest 3 dagar efter. De gjorde en bakåtvolt på bebisen.
Kunde inte använda mitt fogbälte för att det tryckte för mycket. Fått mer förvärkar efter vändningen.
Idag gick jag in i vecka 39. Hoppas den lille busen som ligger i magen snart vill komma ut.
Så i v 40+2 kom min kära dotter till världen alldeles kletig och go! Snittet tog ca 1½ h på grund av komplikationer och min make och dotter blev uthysta till rummet bredvid där han trodde att han skulle bli ensamstående. Till slut gick allt bra igen men snitt är inget jag vill göra om!
Är fortfarande arg på min bm att hon "snuvade" mig på en vaginal förlossning som jag hade förberett mig för.
Går aldrig mer till henne under ev kommande graviditet!
Visst var det lite obehagligt men läkaren var underbar och slutade så fort han trodde det gjorde ont på mig. Men det gjorde inte ont.
Självklart är det indiviuellt hur man upplever det så bli inte avskrämda av att några få har fått "JÄTTEONT".
Då vände hon på sig och placerade sig i sätesbjudning. Ett vändningsförsök skulle göras. Det gjorde djävulusiskt skitont! Jag fick lugga på rygg och läkaren tog tag om lillans rumpa och lyfte den utåt! Hon slet och drog och jag skakade och skrek av den värsta plåga jag gått igenom. Efter att läkaren hållit på i en kvart och inget hände, kom överläkaren in. Hon lade ena handen om lillans nacke och den andra om rumpan och snurrade bara lite så plopp vände sig Prinsessan Lingontuva till rätt läge.
När allt var klart berättade de att jag kunde fått lustgas...
Jag är snittad två gånger, Lillhönan är mitt tredje barn, så för mig kommer det ju aldrig igen på tal. Det blir alltid snitt om jag nu får fler små bidrag till eftervärlden... Men skulle någon annan utsättas för den första varianten, så säg ifrån!!! Det är inte rätt sätt! Och gör det skitont så be om bedövning!
Den första läkaren var överlag otroligt hårdhänt.
Så det slutade med snitt, det gick jättebra och skulle göra det igen om inte denna lilla jag har imagen nu vänder sig.
Jag vill inte skrämma någon, och jag tror att det kan upplevas som mindre smärtsamt om bebisen faktiskt följer med. Om den går med på att vända sig. Men att säga att det inte ska göra ont, det är rena påhitten det. Det säger sig ju självt.
Och vi mådde bra båda två efter förlossningen:)
Det ÄR frivilligt med att försöka vända och även fast jag förstår att dem kommer vilja vända bebisen så kommer jag stå på mig, jag vill inte göra det. Går på magkänslan stenhårt.