Ska man spara bebisens navelsträngsblod?

Många blivande föräldrar har hört talas om att man idag kan välja att spara sitt barns navelsträngsblod, antingen genom donation till en nationell biobank (om man bor i Västra Götalands regionen), eller köpa en tjänst från en privat biobank. Det är inte enkelt att som vanlig människa kunna ta till sig och förstå all fakta och information om detta, och sanningen är att inte ens experterna är överens om nyttan och vilket som är det bästa alternativet. I den här artikeln ska vi ändå göra ett försök att reda ut begreppen så att det blir lite enklare för er att fatta ett beslut. Varför vill man då spara navelsträngsblod? Jo, i navelsträngsblodet finns ett stort antal så kallade stamceller, vilka är en sorts ur-celler som, enkelt uttryckt, som kan växa och omvandla sig till ett stort antal olika typer av specialiserade celler, och därigenom byta ut eller ersätta skadade celler. Forskare och läkare ser en stor potential i stamcellsbehandling av ett stort antal svåra sjukdomar, som t.ex. leukemi. Det är dock inte lika okomplicerat som det kan låta, då det finns en del etiska invändningar, främst vad gäller tillgången till s.k. totipotenta stamceller, som endast återfinns i embryon. Här talar vi dock om en annan typ av stamceller, nämligen multipotenta s.k. adulta stamceller, vilka man kan hitta i stor mängd i navelsträngsblodet hos nyförlösta bebisar. Själva insamlingen görs efter avnavlingen, så barnet påverkas inte på något vis av insamlandet. Blodet tas därefter omhand av utbildad personal som ser till att det hanteras på rätt sätt, så att cellerna förblir livsdugliga och kan förvaras under lång tid. Så långt så väl, men det är nu svårigheterna börjar. I Sverige ställs föräldrarna inför ett val, nämligen om de vill donera navelsträngsblodet till den nationella biobanken, eller om de, via privata aktörer, spara blodet i en privat biobank. Den nationella biobanken inledde sin verksamhet 2006 och är inhyst i Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hit kan föräldrar välja att donera sitt barns navelsträngsblod. Detta är kostnadsfritt, men det innebär också att stamcellerna är tillgängliga för patienter världen över. Privata aktörer som StemCare (stemcare.se) och CellAviva (cellaviva.se) erbjuder förvaring av navelsträngsblod för privat bruk, vilket innebär att det är du som kund som disponerar användningen av stamcellerna. Priserna varierat en del, men i skrivande stund var dess uppskattningsvis runt 25 000 kr, vilket typiskt inkluderar förvaring i 18 år.

För- och nackdelar

Fördelar med privat insamling och lagring av navelsträngsblod är bland annat att insamling kan ske på i princip vilken förlossningsklinik som helst, så länge personalen godkänner och är villiga att utföra insamlingen. Vidare så är det ni som föräldrar, och senare barnet, som äger de insamlade stamcellerna, och ni har därmed tillgång till det om det en dag skulle behövas. En nackdelar med privata biobanker är givetvis kostnaderna. Fördelarna med den nationella biobanken är bland annat att det är kostnadsfritt, och att stamceller som donerats hit kan kommat att hjälpa många människor världen över. En nackdel är att man inte själv disponerar det donerade navelsträngsblodet, och en annan nackdel är att man bara kan donera navelsträngsblod på tre förlossningskliniker i Sverige, alla i eller nära Göteborg.

Nyttan med att spara navelsträngsblod

Vi har redan berört att stamceller kan användas för att behandla en rad allvarliga sjukdomar, i skrivande stund är dessa runt 80 stycken, varav de allra flesta är ovanliga eller mycket ovanliga. Man ska ha klart för sig att det inte är alltid stamcellsterapi är möjlig, ens med ”egna” stamceller, utan det beror på de medicinska förutsättningarna. Olika uppskattningar av chansen att ett barn skall komma att få användning av sina egna stamceller har gjorts, med högst varierande resultat, beroende på hur man räknat. I Sverige, där biobanker med sparade stamceller ännu är ett relativt nytt fenomen, har i skrivande stund (2015) ingen patient ännu behandlats med egna, sparade stamceller. Man räknar med att c:a 30 000 transplantationer genomförts internationellt, varav något eller några tusental kommer från privata biobanker. Sammantaget kan man säga att stamcellsbehandling som metod ännu är i startblocken, och antalet sjukdomar som enligt praxis behandlas är mycket litet. Branschens egen inställning är att man bör spara navelsträngsblod bara om man tror att den medicinska utvecklingen i framtiden kommer medge stamcellsbehandling av fler sjukdomar och tillstånd – i dagsläget är det knappast motiverat.