Missfall är ett laddat ämne som är förknippat med mycket oro, sorg och funderingar. För dem som drabbas så är det ofta en obegriplig förlust där den spontana reaktionen blir att klandra sig själv. Många oroar sig också mycket för att drabbas av ett missfall om graviditeten är önskad, och kanske till och med starkt efterlängtad. I den här artikeln försöker vi reda ut några begrepp runt missfall, eller spontan abort som det kallas inom sjukvården.
den totala missfallsrisken för alla graviditeter är mellan 12 och 15%

Hur vanligt är det?

Det är mycket svårt att verta med säkerhet hur vanligt det är med tidiga missfall, eftersom undersökningar visar att många sker redan innan kvinnan vet att hon är gravid, och dessa kommer sådeles inte till kännedom. Det finns siffror som anger att 10-35% [1, 2, 3] av alla kända graviditeter slutar med missfall, eller spontan abort, och att 80% av dessa sker under de 12 första graviditetsveckorna [1]. Har man väl konstaterat att embryot har ett hjärtljud omkring graviditetsvecka 6 så minskar risken för missfall avsevärt. Enligt en nyligen publicerad studie i tidskriften Journal of Obstetrics and Gynecology så är risken för missfall efter genomgånget ultraljud där embryot visat sig livsdugligt och en i övrigt symptomfri graviditet så låg som 1.6%. Samma studie anger den totala missfallsrisken för samtliga graviditeter till mellan 12 och 15% [1]. Risken för missfall ökar med moderns ålder och man har sett att risken är dubbelt så stor för hos fyrtioåriga kvinnor som hos tjugoåriga [1, 3]. Missfall som sker efter graviditetsvecka 16 kallas för sena missfall.
Tidiga missfall beror till övervägande del på kromosomskador

Orsaker?

Tidiga missfall (innan graviditetsvecka 12) beror till övervägande del på kromosomskador som är så allvarliga att fostret inte är livsdugligt, och kan sådeles ses som en naturlig mekanism som förhindrar att gravt skadade foster växer och utvecklas. Orsaker till spontana aborter inkluderar
  • Defekter hos fostret, livmodern eller moderkakan
  • Kromosomrubbningar, det vill säga fel på arvsmassan
  • Myom (muskelknutor av livmodern)
  • Fel i immunförsvaret
  • Olika typer av infektioner
  • Vissa kroniska sjukdomar
  • Kronisk stress
  • Påverkan av kemikalier och andra substanser

Symptom

Tidiga missfall visar sig ofta genom en blödning, som kan variera från ett par droppar till rikligt med blod, samt smärta som kan vara krampande eller menstruationsliknande. Vid missfallet drar livmodern ihop sig och det kan ge smärtor i rygg och nedre del av magen. Det är dock mycket viktigt att påpeka att molande smärtor i nedre delen av buken är ett naturligt och ofarligt symptom som kommer av att livmodern växer och utvidgas. Inte heller en blödning är något säkert tecken på missfall, särskilt inte om den är begränsad till några droppar och är ljus i färgen. 1 av 4 kvinnor upplever någon form av blödning under den tidiga graviditeten, varav hälften inte leder till missfall [3].

Vad kan man göra?

I de flesta fall kan man inte göra mycket för att förhindra ett missfall, vilket gäller särskilt om missfallet beror på en kromosomskada, eller någon annan fysiologisk avvikelse. Det är viktigt att komma ihåg så att man inte tar på sig skulden och anklagar sig själv för något man ändå inte kunde påverka. Däremot bör man avstå från alkohol, rökning och droger då dessa kan öka risken för missfall. Vidare kan vissa läkemedel öka risken för missfall. Prata med din läkare om detta. Man ska också undvika att utsätta sig för gifter och kemikalier så som bly, bensen, formaldehyd och radioaktiv strålning.
Om man på sjukhus har konstaterat pågående missfall får man oftast åka hem och vänta ut det hela hemma

Vad gör sjukvården?

Om man på sjukhus har konstaterat pågående missfall får man oftast åka hem och vänta ut det hela hemma. Om missfallet sker tidigt i graviditeten (innan vecka åtta) så klarar livmodern vanligen att tömma sig helt, men vid senare missfall så kan förloppet bli utdraget och/eller icke komplett. Då genomgår man en skrapning under narkos där man avlägsnar slem- och fosterhinnor för att minska risken för infektioner och blödningar och för att påskynda kroppens återhämtning. Efter missfall eller skrapning är det normalt att blöda i cirka två veckor, men om blödningen tilltar och/eller du känner dig svag så skall du söka akutvård omgående. Dessutom ska du vara uppmärksam och omgående söka vård om du har något av följande symptom:
  • färgade och illaluktande flytningar
  • smärta i nedre delen av buken
  • feber
Dessa symptom kan tyda på en infektion som snarast måste behandlas för att inte riskera framtida men. För övrigt behövs ingen speciell vård efter ett missfall. Tag hand om dig själv, tag det lugn och lyssna på din kropp och ge dig själv tid att bearbeta det som har hänt.

Reaktionen

Reaktionen på en ofrivillig abort, eller ett missfall täcker hela spektrat av känslor, från lättnad till djup sorg och depression. Det finns inga "felaktiga" känslor omkring ett missfall. Tillåt dig själv att bearbeta dina känslor och känn framför allt inga skuldkänslor för det som inträffat, missfallet var ändå med största sannolikhet utanför din (eller någon annans) förmåga att förhindra. Sök stöd hos din partner eller dina närmaste. Generellt blir reaktionen starkare och svårare ju senare i graviditeten missfallet sker. Om man som person är benägen att hemfalla åt grubblerier och depression kan ett missfall utlösa detta. Forskning har visat att personligt stöd och samtal är den effektivaste sättet att komma över en svår upplevelse som missfall kan vara, så sök stöd hos vänner, familj och vårdpersonal [2]. Läs mer om missfall på BliMamma.se Referenser
  1. Babycenter
  2. Growing people
  3. Vårdguiden