svartare än svart...

Tillvaron just nu är tung.

För en vecka sedan åkte jag och min pojkvän till akuten, jag hade inte kännt några fosterrörelser på en och en halv vecka och vi fick rådet av sjukvårdsupplysningen att åka dit. När det väl blev vår tur och vi fick komma in på ett rum föt att göra ultraljud hoppased jag att jag bara var en såndär extra orolig förstagågnsmamma och att det bara var inbillning alltihop... när läkaren efter en stund sa ordet "tyvär" kände jag hur allt rasade samman... hon hittade inget hjärtljud och jag bröt ihop.

Denna veckan har nog varit den tyngsta i mitt liv. Jag åkte in till sjukhuset igen dagen efter där de kollade en gång till men ultraljud, för att vara helt säkra, självklart fanns ett litet hopp att de skulle ha sett fel dagen innan, men ingen hjärtljud....

Nu har jag inte längre vår lilla tjej i magen och det känns oerhört tomt! Hon föddes den 10 maj och var så liten och vacker <3 Igen vet varför hennes lilla hjärta slutade att slå.. Hon var så perfekt, med pyttesmå fingrar och tår, en liten liten mun och små öron, det fanns inte ett enda fel på henne! Jag saknar henne så oerhört, vet inte hur jag ska kunna ta mig igenom det här...

Älskade älskade lilla tjej, du är väldigt saknad!