När tänker ni berätta?

Jag har berättat för mina barn och mamma samt mina närmaste vänninor, man vill ju dela sin glädje!! Om det mot förmodan inte skulle gå vägen behöver man sina nära o kära! Samt att det blir lättare för barnen att förstå ens sorg och att man tillsammans kan bearbeta. Berätta du...om du vill <3

Jag vill försöka hålla mig till v 13 men vi får se hur det går. Har berättat det för 2 av mina vänninor för att kunna ventilera mig lite om det skulle behövas! =)

Jag kommer hålla mig till vecka 12 så gott det går. Familjen får reda på det så fort jag få se att det är ok med pyret där inne. Jag får göra ett tidigt ul, för att jag fått missfall tidigare. Ska på inskrivning i morgon, har kommit till 5+1 nu.

jag kommer nog vænta tills vecka tolv också før att va på den sækra sidan=)

Jag tänker berätta för mina närmaste ganska snart och sen till resten i v 12 (om jag kan hålla mig), min mage har redan blivit lite större så jag vet inte hur länge man kan hålla det hemligt heller :)

pux skrev den 2012-01-10 15:31:59

Jag vet att det är supertidigt, men alltså det känns som en omöjlighet att hålla tyst till vecka 12! Det är ju SJU veckor kvar tills dess? När ska ni berätta för er omgivning?

Jag/vi har tänkt vänta till v 12 då det känns lite säkrare.

Jag är har gått 6+1 och tror fortfarande att jag bara inbillar mig , att det inte ens finns en bebis därinne.

Vi ska försöka vänta tills vecka 12 med att berätta, det känns bäst så för oss även om jag vill skrika ut det till hela världen :)

Pojkvännens bror vet om det och när han fick reda på det talade han om att hans fru är i vecka 11, så det blir kusiner på en gång om allt går vägen. Stor chock för blivande farmor ;)

Annars är det ingen mer som vet om och jag ska försöka hålla mig, även om jag nästan försagt mig flera gånger.. hihi..

Jag håller på att spricka av glädje, men det känns som att det är för tidigt att berätta? Men det är jättesvårt att hålla det för sig själv! Jag känner att jag måste berätta det för nån iallafall!

Hur berättar man en sån här sak på ett bra och roligt sätt? Det är första gången för mig nämligen!

Min närmaste familj fick veta i vecka 8 :) Med första fick alla veta i vecka 5. Jag resonerar att om jag får missfall vill jag ha stöd! :)

Jag har funderat över när det kan vara läge men jag ska försöka hålla mig till vecka 13 , så vi kan vara på säkra sidan.

Jag hade faktiskt tänkt att berätta de för de närmsta i helgen, jag kommer då vara i vecka nio. Jag har haft lite blödningar och så, så jag är orolig över att det har skett ett misstag, men ska försöka åka in till akuten någon dag i veckan och se.

Annars har jag inbokat ett VUL den 24e, alltså nästa tisdag. Men jag bor inte i närheten av min mamma och mina systrar, så nästa gång jag åker upp finns det en stor risk att min mage syns lite väl mycket för att berätta det då, då den redan syns.

Min pappa träffar jag några gånger i veckan, han bor i samma stad och hjälper mig med hästen och han är det också nog bäst att berätta för då jag inte alla dagar har kraft för hästen.

Dock vet jag inte hur jag ska berätta det, några tips?

Jag är 9+1 idag och våra familjer, närmsta vänner och de på mitt jobb vet.

Men tänker ej skriva ut något på Fb eller så förrän jag har en bild från UL som jag ska lägga ut då, inte alla mina vänner som vet heller ju utan bara de närmsta :)

Skulle också vara tyst till v. 12 men gick ej så bra :P

Kram

Träffade min mamma igår och när vi hade åkt hem fick jag ett sms där hon frågade om det var en liten bebbe på G, utan att vi pratat eller antytt något sånt! Var ju tvungen att berätta även fast jag bara är i vecka 6. Så ikväll får hela familjen veta, men då har jag ett stöd om det är så att något tråkigt skulle inträffa! Men nu ska jag försöka hålla mig till vecka 11-12, då känns det bättre och lite säkrare :)

Ja är i v 12. Min mamma och pappa fick veta direkt, lika så mina syskon och närmaste vänner. Chefen och samordnarna på jobbet fick veta det i v 8 då jag inte orkade jobba hela dagar, och så att dom kan se till att jag slipper gå till vissa ( jobbar i hemtjänsten) Resten får veta på månag, då vi går in i v. 13 och ska göra ett UL, lever det då och allt är so mdet ska så kan man ta ut glädjen :)

Jag hade tänkt hålla mig till v 12, men har nu berättat för närmaste familjen (mamma, svårföräldrar, syskon), och barnen, vilket säkert gör att flera snart vet, menmen. Barnen är ju så glada och vi tyckte det var viktigt att de fick vara med på hela redan, dessutom är jag ju så trött hela tiden och kan inte äta som folk så de undrar ju... Har även berättat för två på jobbet eftersom jag beter mig lite skumt ibland med yrsel, illamående och trötthet, hihi. Så nu är det bara att hoppas att allt går bra! Är i v 8 nu.

Lycka till alla!

Har berättat för min studiekamrat jag skriver D-uppsatsen med, sedan ska jag berätta för min närmaste arbetskamrat, jobbar natt och då hinner man med att ventilera mkt ibland! Sedan så berättar jag även för mina två närmaste vänninor, samt mina barn, blir nog i helgen, övriga får nog vänta några veckor till pga tragiska saker som hänt i familjen och jag orkar inte ta tag i det just nu utan väntar några veckor till!

Jag har berättat för de flesta vänner och bekanta redan i vecka 4, alla gratulerar och är så glada,det är så uppenbart att man är så glad, har svårt att dölja min glädje eller vänta med att vara glad, . Så jag ångrar inte att jag berättade.

Vet att en del varnar för att berätta så tidigt, fallet blir så stort om det blir missfall, tar den chansen, jag vill inte vänta.

Är i vecka 5 + 0 nu :)

Finns ju faktiskt fördelar med att berätta också och det är ju att man inte står där ensam med vetskapen att man fått ett missfall vilket kan vara ganska jobbigt!

Jag har inte kunnat hålla tyst :) Jag och min make berättade för våra familjer redan i vecka 8 (är i v 11 nu). Sedan har jag berättat för ett par kompisar allt eftersom. Men göra det officiellt via fb och liknande tänkte jag vänta med tills efter UL.

Vi kunde inte hålla oss för dem närmsta (familjen och några vänner) så dem vet fast jag bara är i v 7+1 MEN om jag får missfall så vill jag ha all stöd jag kan få av min omgivning.... För oss kändes det bäst att berätta och vi är ju såå glada så det syns nog låång väg :D

Jag har berättat för 2 vänninor än så länge, var hos föräldrarna i helgen och det var svårt att hålla sig! Känner dock att det är dags att berätta för chefen då jag jobbar 3-skift och jag känner att nattpassen har varit riktigt jobbiga pga tröttheten.

Dock kommer vi nog berätta för familjen snart och resten av mina nära väninnor så att man kan få stöd sen om ifall att det inte går vägen denna gången...

Sjukt svårt att hålla tyst dock då man är sjukt lycklig!

Jag berättade för min syster direkt, för var bara tvungen att prata med henne, då var jag i v5. Två av mina närmsta vänner fick veta i v7 respektive v9. Jag ville vänta med att berätta för min familj, men min man ringde till sin familj ganska omgående (dom bor utomlands). V11 skulle jag ha mitt inskrivningssamtal och då hade vi talat lite om blodpropp på hälsosamtalet, jag visste att min mamma haft det. Men visste inte om det var under graviditet eller inte. Min barnmorska ville att jag skulle ta reda på det tills inskrivningssamtalet om det var möjligt. Helst ville jag vänta till v12, men berättade då för mina föräldrar dagen innan samtalet då var jag alltså i v11. Har tänkt att berätta för mina andra syskon på min födelsedag nu i slutet på feb :) Kunde inte hålla mig så jag hade hoppats på, men känns helt okej nu ändå! :)