När berättade ni/ska ni berätta? Septembermammor 2010

Har bara berättat för dom närmsta i vecka 8 men inte alla vänner än... vill vänta till vecka 12 iaf och kanske till ultraljudet innan alla få veta fasst dom flesta borde ha märkt det på min mage innan dess haha ..

har det börja synas något på dig än? min mage är gasig å uppblåst beror väl på all frukt som ja trycker i mig hehe..

Ha de fint!

Jag och min pojkvän berättade redan i vecka 6-7 för våra närmaste. Kunde helt enkelt inte vara tyst om det!

Tycker inte ni ska fundera så mycket på när och om det är rätt att berätta, gör det som känns rätt för er helt enkelt. Vissa i vår närhet tyckte att vi var modiga som gick ut med det så tidigt och förstod inte hur vi vågade, det kunde ju bli missfall! Medan jag ser på det som så att jag vill dela allt med de som står mig närmast. Både medgång och motgång, lycka och sorg. Är i vecka 16 nu och det finns fortfarande saker som kan gå snett, men alla vet om hur det ligger till och kan finnas där och stötta om det skulle behövas.

Som sagt, tycker inte ni ska fundera så mycket. Gör det som känns bäst för er och strunta i "hur alla andra brukar göra".

Lycka till med allt!

Stor kram

Sibben: hehe min mage är oxå väldigt uppblåst. Och både jag och min sambo tycker det syns rätt rejält på mig. Är 9+0 idag så tiden går rätt fort just nu. Det som märks mest tror jag är att jag är så himla trött och svårt att hänga med på saker pga illamåendet så tror min sambos familj börjar misstänka något haha.

Ida85: Så mkt funderar vi nog inte på det. Min familj bor 37 mil bort och vi har bestämt att inte berätta över telefonen. Nästa helg ska vi upp till dom pga födelsedagar och då hade vi tänkt berätta om vi vågar för då är jag 10+ och varit på inskrivning och allt. Mest är det funderingar över när vi ska berätta för min sambos familj för där finns vissa problem och han är rädd att dom blir värre om de får veta detta...

Kram

Man ska väl berätta när det känns rätt. Jag är i vecka 5 och har berättat för mina systrar och min bästa kompis. Även OM jag skulle få missfall skulle det inte göra något om de visste, de skulle ju bara vara ett stöd i såfall. Offentligt kommer det ut i v 12-14 nånting beroende på hur allt ser ut, om allt varit ok så långt!

Viblirtre: Om vi ska berätta när det känns rätt skulle vi nog inte berätta för min sambos familj förän ungen är ute.

Och det där med att få stöd om man får missfall förstår jag absolut.. berättade för min bästa kompis dagen efter jag och min sambo fick resultatet

Jag och min sambo har berättat för närmsta vännerna, är i v 10+3 idag, men inte för familjen. Han vill gärna att vi berättar för hans familj så snart som möjligt, för han är så glad och vill dela med alla nära och kära. Medan jag gärna vill vänta till iaf. v. 12 innan vi berättar för min familj... Men jag tror på det som många skrivit redan, att man ska berätta när det känns rätt. Förutom det så tror jag inte det finns en rätt eller fel tidpunkt. Kram på er! :-)

Jag är i vecka 18 och ännu har vi inget berättat för någon men det beror på att jag tidigare haft två missfall och därför vill vänta med att säga något ifall även denna graviditet går snett......

Jag är i vecka 10+5 och vi har berättat för våra närmsta vänner (fyra st.) och våra familjer och närmare släktingar. Det är i och för sig en hel del som vet, eftersom våra släkter är stora och vi har bra kontakt med allihop. Men det har känts rätt berätta varje gång, så.

Men vi ska försöka hålla oss till minst vecka 16 med att berätta för alla andra. Om det nu går. Ingen liten hemlighet att hålla inne liksom, haha. Lite lättare nu dock när våra nära och kära vet. :)

Har berättat för kanske 40-50 personer :P Även våra familjer, känns skönt nu :) Har ju redan sett våran liten och hjärtat slog så fint :)

Hej!

Jag tycker också att det är svårt att veta när man skall berätta men man känner väl när man är mogen för det. Vi kommer åtminstone att vänta till v. 11 eller 12 innan vi berättar för våra familjer och närmaste vänner. Vi vill vänta med att berätta just pga missfallsrisken men det är sant som ni säger att man behöver stöd vid missfall också så det är lite tudelat. Skulle nog vara skönt att ha någon att prata med det om nu när man mår som sämst, mår illa konstant..

vi ska också vänta till vecka tolv ungefär, så att vi iaf hunnit vara till bm och fått se att allt verkar okej :) blir det missfall innan och man känner att man behöver lite extra stöd så kan man lika gärna berätta det då.. eller? jagär också lite kluven, men väntar nog ändå

Vi har berättat för familj och närmaste vännerna, är i v 9+0. Tänker att vi vill berätta för dom som vi också kan/vill söka stöd hos OM det skulle gå snett och bli MF. Då kan det ju vara skönt att de man står närmast är insatta och kan stötta när man som mest behöver det. Men vi utgår nog iofs rätt kallt från att det ska gå bra den här graviditeten också.

Jag berättade genast åt min mamma

Min sambos föräldrar fick veta det någon vecka senare. Några få vänner vet om det. Resten får nog först veta efter första ultra som vi skall på 4 mars.

Längtar dit

Min sambos syskon vet ännu inget de heller.

Hej! Och grattis!!!

Vi berättade direkt och det var i vecka 5, då var det familj, vänner, chef o arbetskamrater. Kan dock lugnt säga att jag fick blandade reaktioner, fast de flesta sa grattis men ett fåtal frågade varför vi berätta så tidigt. Som svar fick de att ifall något skulle hända med den lille/lilla så föredrog jag att folk visste att där fanns en liten och visste varför man var ledsen. Är nu i vecka 12 (eller 11+2, hihi). Lycka till!!

Hej alla.

I tisdags berättade vi för min sambos föräldrar och släkt och vi var då i 9+5. Vi har varit lite rädda för hur de skulle reagera och visst blev de chockad. Sambons pappa blev t.om så chockad att han tappade ett ägg hahaha. Men nu har han smält att han ska bli farfar och börjar redan prata om alla leksaker han ska köpa :) Hade vi vetat att de skulle reagera så positivt hade vi nog berättat tidigare.

Imorn är det min familjs tur och först ut är min storebror som vi vet kommer bli överlycklig då han själv har en son på 14 månader och bara längtat efter att även jag ska skaffa barn

Jag berättade nästan direkt för min syster, skönt att dela glädjen med någon. Detta var typ i vecka 6. Näst på tur var mina föräldrar och mina bröder samt mina närmaste vänner. Nu har även min sambo kläckt nyheterna för sina närmaste och alla är så glada!

Hej!

Med första barnet vi berättade till föräldrar i vecka 8. Både mina och min mans föreldrar bodde då utomlands och kom till Sverige innan våran bröllop, så vi ville inte berätta per telefon och berättade när de kom hitt. Bröllopet var planerat 6 månader innan och min mans mamma var super glad, men sa ändå "Ni skulle kunna vänta tills efter bröllop". Till de flesta kompisar har vi berättad på bröllopet, då var jag i vecka 10 och de flesta har frågad på skoj "När kommer barn då?"

Med andra graviditet berättade vi i vecka 6, men tyvärr blev det missfal i vecka 12+2. Det var jobbigt att ringa till alla och berätta, vissa blev ledsna även mer än jag själv. Så nu jag är i vecka 12+0 och vi tänker vänta med det så länge det går. Första graviditet syntes inte på mig till vecka 20 så vi har tid på oss ))))

Anade länge att det var nått på G i magen men berättade för min syster i fredags om min aningar och i Lördags köpte jag testet och testade. Visste att det skulle visa PLUS! Berättade då för min sambo som blev förvånad och lite glad! Han ville GENAST berätta för ALLA så så blev det.. Har ju gått in i vecka tio nu så.. Hoppas bara inget ska gå snett nu...

Varför han blev lite glad är att han blev enormt schockad. Våran dotter blir nämligen 1 nu i mars så kankse lite tidigt kan vi båda tycka men det är väldigt välkommet och ska bli roligt men en liten till!

Så nu hoppas vi på pojk båda två!

Jag har nu gått in i vecka 13 och typ alla vet om det nu.

Fick även nyligen veta att jag ska bli faster igen i oktober/november. Så lycklig över att få någon i min närhet som väntar barn. Tja iof min sambos lillebror och hans tjej försöker få barn men de är bara barn så känns som jag har mer gemensamt med min storebrors fru och kan prata med henne.

Alla blev iaf jätte lyckliga och pratar bara om bebisen nu haha. Mamma ringer (hon bor 40 mil bort) nästan varje dag och frågar "hur mår magen" haha

Min närmsta vän och syster fick veta redan i v.6. Våra föräldrar i v.10 och på jobbet berättade jag inte förens i v.16..ingen hade misstänkt något för det började inte synas på mig förens runt v.18-19.

Själv berättade jag idag för den örsta personen. Jag är nu i vecka 12. Både jag och min karl vill vänta första trimestern ut innan vi berättar för någon. Det är ju väldigt jobbigt om man berättar om det onämnbara sedan skulle hända. Men nu har ju snart 12 veckor gått så nu känns det tryggt :) Om en vecka ungefär så ska vi berätta för våra familjer. Har köpt en tröja som det står storasyster på till vår lilflicka så får de koppla själva haha. Måste ju ha lite roligt med själva nyhetsupplägget! Lycka till alla ni andra!

Vi berätta direkt efter jag tagit testet, mycket med för att få respons då det inte är planerad graviditet. Men det var sådan positiv respons, alla går på moln fortfarande. Vi ser fram emot det.

Min mamma fick reda på det samma dag som sambon annars så tvekade vi att berätta då det finns risk att det kan hända något. Efter första besöket hos barnmorskan i v 8 bestämde vi oss för att berätta för de närmsta. Nu är jag i vecka 15 och alla har fått reda på det undan för undan. Det var väldigt skönt att kunna berätta varför man mådde dåligt och var så fruktansvärt trött. Standard repliken är att vi ska ha barn i september om allt går som det ska!