Funderingar på namn

Jag har en hel lista med namn (både tjej- och killnamn), men de måste stämmas av med sambon. Han har dock inte tyckt att det är någonting vi måste tänka på än. Själv vet jag att vi har ganska olika smak och tror att det kommer att bli en pågående förhandling tills bebis är här.

Vi fick reda på igår att bebisen i magen är en liten flicka, så det får bli tjejlistan. Eftersom vi bor i Österrike, måste namnet funka på både svenska och tyska, vilket inte är så himla lätt.

Just nu funderar jag främst på Philippa, Eleonor/Leonora (med Ella som smeknamn), Olivia (med Liv som smeknamn), Alice, Sophie, Elina eller Louisa som tilltalsnamn. Vi kommer antagligen välja namn ur släkten (mormor, farmor) som andra- och tredjenamn, då blir det nog Maj och Margareta eller Isolde.

Hur svårt som helst att

a) hitta namn båda tycker lika mycket om

b) få med släktnamn så att det låter bra

c) namnet inte kan uttalas konstigt på tyska

Oj ja det blir ju en dimension till att tänka på när det ska funka i två länder också. Vad svårt! Jag har också funderat på mellannamn ur släkten och hittat två tjejnamn som finns i både min och min mans släkt. Det ena namnet är Hildur som min pappas farmor hette. Hon levde länge och var en jättehörlig tant som jag gärna skulle hylla genom att låta hennes namn bli ett mellannamn. Men det ska ju passa ihop med det tilltalsnamn man väljer också så det är svårt.

Jag och min man började diskutera barnnamn ungefär samma dag som vi blev tillsammans och listan i min mobil har blivit längre och längre, för att skalas av och namn sedan läggas till och sedan skalas av igen - många gånger om. Vi fick för en vecka sedan reda på att vi väntar en flicka, så nu kan vi fokusera på flicklistan.

Jag bad honom skriva hur hans topp tre såg ut i förra veckan och sedan skrev en egen lista, så var två av tre namn på bådas listor - även om nummer tre på min lista var nummer två på hans, och nummer ett på min var nummer två på hans. Så om bebisen skulle varit redo att komma ut just nu så skulle det blivit en Noomie (hans förstaval) eller en Dahlia (mitt förstaval), med Karin som andranamn (min mammas namn - hon gick bort när jag var nio).

Dahlia är jättefint, tyvärr är nog min sambo för konservativ för att gilla det riktigt. Men jag ska ta med det på listan.

Några dagar efter vi bestämde oss för att skaffa barn tillsammans satt vi på ett fik och började prata namn. Min sambo är jude - om än inte troende - och vill gärna ha ett judiskt namn så vi började titta på bibliska namn på en lista på nätet. Jag har själv ofta tyckt att namn som är fina är bibliska så det passade mig bra. Vi satt och bläddrade och ingen sa något förrän på ett namn! Det sa vi båda två rakt ut när vi fick syn på, så det kommer det att bli om det blir en kille :) Vi vill inte avslöja det, eftersom det är så speciellt för oss nu :) så vi har inte berättat det för någon än. Andranamn blir Robert efter min sambos farbror som var hans stora idol när han var liten.

Tjejnamn är lite klurigare. Vi hade bestämt oss för Ella men det är ju rätt poppis just nu och jag vill inte att mitt barn ska heta samma sak som fem andra i skolan. Jag heter Malin och jag har aldrig bara kunnat heta Malin i en klass, utan alltid varit Malin H. Och det gillar jag inte alls. Så vi har massa andra korta tjejnamn på förslag: Alma (efter min morfars mamma), Aiva, Eija, Ina, Alva och Lea. Och andranamn blir Gulli efter min mormor, som fortfarande lever men som betyder så otroligt mycket för mig nu och under hela uppväxten. Så, blir det en flicka bestämmer vi oss när hon kikar ut och får se vad hon ser ut som för en :)

Jag gillar också bibliska namn för det mesta. Jag gillar när saker är gamla men fortfarande fungerar, som riktigt bra musik. Det känns som ett tecken på kvalitet. Alma är hur fint som helst men lite för likt Alvin för att fungera hemma hos oss. Min man heter André och jag har redan problem med att säga rätt namn när han och Alvin ändå bara har samma första bokstav. Jag tycker att det får räcka med namn på A nu men har dessvärre insett att det innebär strykningar av flera namn jag gillar.

Det var en bra förklaring :) Gamla godingar som inte blir uttjatade..

Ja, det förstår jag! När det är för likt är det definitivt lätt att bland ihop.

Hur tänker ni annars, är det någon/några särskilda bokstäver som ni har fastnat för att namnet ska börja på? Någon särskild längd, antal bokstäver eller stavelser eller liknande?

Som märks så gillar jag korta namn, på A eller E har jag märkt :)

Jag tror att Alma, Alva o Lea är väldigt vanliga i småbarnsålder idag. Om man inte vill att de ska ha samma namn som fem andra i klassen ska nog dessa uteslutas...

Jag tycker också jättemycket om de korta A och E namnen, gillar Eira skarpt, men det skulle bara uttalas fel här. Eftersom jag själv har stora problem att få mitt namn riktigt uttalat är det kriterium nummer ett... Jag heter Cisela, (uttalas precis som Sissela), men här brukar folk vilja ha det till Gisela eller så säger de C:et alldeles för hårt.

Så det där med uttalet är svårt, eftersom många bokstavskombinationer uttalas helt annorlunda på tyska. En kompis som just fick barn har gett den lilla namnet Annika, vilket inte alls är tyskt utan väldigt svenskt. Hon är österrikiska och pappan är amerikan, så de var också tvungna att hitta ett namn som de båda skulle uttalat rätt. Skulle väldigt gärna vilja ha ett namn som låter svenskt, men som sagt så har jag problemet med uttalet!

Malin står faktiskt också med ganska högt på listan, det funkar nämligen på tyska också och finns inte alls här. Tycker det är ett jättefint namn.

Ett namn som är vanligare här än i Sverige som jag tycker är snyggt är Valerie, det uttalas då inte som på engelska utan mer som Marie. Men det heter en av mina bästa vänner, så det blir inte aktuellt.

Det kommer att gås igenom många namn tills bäbisen kommer och jag hoppas att vi känner det på oss när hon tittar ut vad som passar bäst på henne.

Ja, det är helt galet hur många namn man hinner gå igenom!

Tittar på de här listorna med vanligaste namn. Elsa som var vanligaste namn bland tjejer fick ca 850 barn. Och det föds 130 000 barn i Sverige år, så säg 60 000 tjejer. Då är det väldigt få procent som heter namnen :) Det var annorlunda på t.ex. 80-talet när det var väldigt många i antal som fick topplistenamnen, men idag finns det en större antal namn som används så därför blir det inte så många per namn.

Förstår hur ni tänker Cilea. Vi vill gärna ha namn som funkar internationellt, vilket vårt killnamn gör. Men jag känner att det inte kan styra oss allt för mycket när vi nu inte befinner oss i en situation som ni gör. Vi har bara vaga drömmar om att någon gång lämna Sverige en kortare period men det vet man ju inte om det blir så...

Jag gillar också Eira väldigt mycket! Men min kompis dotter heter det så det funkar ju inte här :)

Sen ska man ju tänka att för- och efternamn ska gå ihop :O Mycket att tänka på...

Tycker inte man ska fokusera på hur andra kommer uttala namnet, mitt namn uttalas fel hela tiden men jag älskar mitt namn. Huvudsaken är att man trivs med sitt namn eller att man ger sitt barn det namn man verkligen känner för, man kan ju lika gärna säga jo-hann till Johan eller mariann-E! Tycker det är dumt när folk byter efternamn för att dom flyttr till ett annat land tex. Det är välbara att folk lär sig och man skavara stolt över sitt namn.

En av sambons bästa vänner blev pappa igår och deras lilla dotter ska heta Luisa, så Louisa är nog inte aktuellt för oss längre... ;)

På vår killnamnslista hade vi förresten också ganska mycket bibliska namn (utan att ha tänkt på det innan): Benjamin, Lukas, Johannes, Jacob, Noah är några som jag funderade på.

Lingon, nej jag tycker kanske inte heller att det är det absolut viktigaste i världen. Dock har både jag och min sambo ett efternman som vi alltid får bokstavera och då vill vi i alla fall att barnets förnamn ska vara hyffsat lätt att förstå.

Haha ja, Cilea. De var ju bibliska allihop tror jag :) Eller i alla fall hebreiska. Fina och klassiska allihop tycker jag! Men nu behöver ni ju inget av dem.. inte denna gång i alla fall!

Vi har haft namn klara sedan vi träffades 2007 ;)

Min man hade ett tjejnamn färdigt redan innan vi träffades. Hade våran son varit en tjej hade han troligtvis fått heta Tilde. Nu finns det en Tilde på våran sons dagis och de två går inte alls ihop med varandra. Känslan för namnet är helt annorlunda nu och Tilde är inte längre ett alternativ för en dotter. Det känns lite märkligt att vi skulle ha kunnat haft ett barn med ett namn jag inte överväger nu, men om vi hade haft en egen Tilde skulle namnet förtås ha vuxit istället för att sjunka i våra ögon.

Jag och min man hade två namn som jag skrev tidigare i tråden, Dahlia och Noomie . Nu har min man sagt att han vill stryka Noomie (som var hans förslag) från listan och att han tyvärr inte känner helt hundra för namnet Dahlia. Så nu får vi börja om! Han har kommit med ett förslag som jag inte känner helt för heller, Millicent , så hur börjar vi om? Hur ska vi nu luska fram namn vi gillar? Det känns svårt!

Oj, börja om från början alltså... Jag gillar Baby Name Wizard, en amerikansk sida där även ovanliga namn är listade. De har även informationer om hur namnet är rankat i olika länder. Att kika där kanske är en bra inspirationskälla: http://www.babynamewizard.com/

Hej alla glada.
Håller med att det e svårt. Gravid med nr 4:a och bor ocksa i Österrike.
Min pojke fick heta Finn ( Anton Per )
Mina flickor heter Lillie ( Maria Lena ) och Lotte ( Helene Anna )
Skulle Nr 4 bli en pojkar vore de en Matti ( Karl Axel )
Flicka e svårare. Jag kan tänka mig Minna el Louise Men min man e kräsen dock kommer han aldrig med förslag....

Namnomgång nummer två och vi har två nya namn i toppen, Laura och Ellinore . Min man lutar mest åt det sistnämnda, då han råkar har någon slags förkärlek till förnamn som börjar på E. Men då vårt efternamn börjar på E tycker jag inte många namn på E låter fint ihop - men jag har godkänt Ellinore som förslag, och min man är mycket glad över detta, haha. Så i hans huvud börjar nog barnet snart att heta Ellinore.

Jaa, det snurrar runt väldans i skallen på en när man inser att namnet faktiskt följer en hela livet, men när man väl bestämt sig känns det oftast så självklart. Väntar nr5 och de tidigare barnen heter, Selma (Maria), (Lars) Tage (Lennart), Edith (Mimmi) och (Pia) Benkta. Nu funderas friskt i min skalle medans pappan ligger lågt och säger mest inget än så länge.

Min man har nämnt flera gånger att han tycker att Wilma är ett fint namn. Jag håller visserligen med om det men känner inte att jag är riktigt nöjd med det ändå. Dessutom är jag helt inne på att en lillebror ska få heta Wilmer så om vi får en dotter nu och sedan kanske vill ha ett tredje barn vill jag inte att Wilmer ska vara uteslutet för att det är så likt Wilma. Min topplista ser ut så här just nu: Silje, My eller Ylva om det är en flicka. Wilmer, Lukas eller Vidar om det är en pojke. Är det någon som har något mer förslag som passar till storebror Alvin?

Alvins mamma, de är jättefina allihop! Tycker inte du ska kompromissa för mycket om det är en flicka. Det måste ju vara ett namn som du är 100% säker på!

Vi har jättesvårt att enas alls. Jag gillar längre och mer klassiska namn medan sambons absoluta favorit är Freja. Hemma har ju Freja varit väldigt populärt nu, men här nere är det ovanligt. Och om man heter det här så stavas det med y och uttalas Fraja.

Ju mer jag funderar på det, desto mer kan jag tänka mig en liten Freja, men då ska det uttalas på svenska! Annars är jag inne på Eleonore, Filippa eller Lowisa, men då är alla utom Lowisa för "osvenska" för sambon som gärna vill att det ska höras att hans dotter har svenska rötter.

Ska ni ge ett eller flera namn? Vi har ju några släktnamn som det vore kul att få med. För en månad sen upptäckte vi en Apollonia (sambons mormors mormor) i familjegraven och tyckte att det vore ett väldigt läckert och ovanligt andranamn. Vi måste bara ta reda på hur hon var...

Cilea jag har i alla fall funderat på vilka fler namn bebisen ska få. Alvin heter Lars Thomas efter sin farfar och morfar. André var inne på att en dotter därför ska få heta Lillemor Britta efter farmor och mormor men jag tycker inte att det flyter fint alls. Istället vill jag gärna få in namnet Hildur som min fantastiska gammelfarmor hette. Nu har vi dessutom fått veta att även Andrés mormors mamma hette Hildur så det lutar åt det. Blir det en pojke blir nog Jonas ett mellannamn då det är ett väldigt vedertaget släktnamn på Andrés pappas sida.

Med Hildur som andranamn tycker jag att dina namn passar bättre än Wilma. Ylva Hildur låter som en romanfigur, men både My och Silje passar också!

Och Jonas låter bra ihop med era killnamn.

Sambon är just nu väldigt för Caroline som alternativ till Freja, men jag heter Caroline i mellannamn och tycker att det blir lite mycket. Vad säger ni?

Jag tycker framförallt om namn som inte är så långa så jag skulle föredra Freja. Inte för att längre namn inte är fina utan för att de ofta kortas ner till smeknamn som jag ofta inte tycker är lika fina.