Bebis i höst

Tack för svaret...

Plussade i dag med 1 dag kvar till mensen. Var dock ganska säker på att det skulle visa plus på grund av tröttheten och det konstanta illamåendet som kommer krypande varje eftermiddag. BF 21 okt. Vi har en dotter född i september 2013, och vi ser fram i mot ett syskon. :) Nu är det bara att hålla tummarna för att det håller hela vägen.

Stort grattis :) Vi ser också fram i mot att ge pojken ett syskon :) Hur mår alla andra? Ömma brösten har kommit tillbaka så de kändes som en lättnad haha, annars är det en dans på rosor !

Grattis alla som plussat!

För mig fortsätter illamåendet, så jag har redan berätta på jobbet fast att jag bara är i sjunde veckan (6+5). Tyckte det var bättre än att alla skulle fundera över de konstiga ljuden från toan och att folk börjar spekulera. Min chef blev jätteglad och var tacksam över att jag valt att berätta istället för att försöka smyga med det. Han vet ju om att jag fick missfall i våras (då hann jag inte berätta det innan och fick förklara att jag var sjukskriven på telefon) och han stöttar mig till 100% den här gången. Och om det nu inte skulle gå vägen nu heller, så behöver jag inte förklara något, utan bara säga som det är.

Hur är det för er? När tänkte ni berätta? Om jag inte varit tvungen att kräkas med jämna mellanrum så hade jag nog väntat till efter vecka 12.

Grattis till alla plussare :)

Vi har berättat redan nu för nära vänner totalt 6 st. Men väntar med våra familjer till ca 12 veckor. Min familj bor i en annan del av landet och jag vill inte berätta för dem över telefon. Nästa gång vi ses är till påsk, och då har det precis gått 12 veckor så det passar bra. Innan vi berättar för min familj vill vi så klart inte berätta för min sambos familj, rättvist ska det ju va :)

Däremot kommer vi såklart berätta om det uppstår någon komplikation.

Jag känner mig så förskonad från symptom (5+1) men antar att det kan komma att ändras och då får jag äta upp det jag säger nu :)

Cilea, vi har berättat för mina svärföräldrar samt svägerskan. Min syster kunde jag inte hålla det hemligt för (hon har tjatat om att bli moster i typ 10år) min bästa vän berättade jag för samma dag jag plussade!

Idag ska jag berätta för min ena bror. Resten av familj, släkt och vänner berättar vi efter v12.

Har "turen" att jag och min man nyss har startat eget företag så jag har varken chef eller kollegor att förklara mitt illamående för.

Illamåendet och kräkningarna har eskalerat. Förut var det bara galla som kom upp, men nu får jag inte behålla maten längre. Postafen slutade jag med, för jag gick omkring och var supertrött hela tiden och konstant illamående ändå, så jag hoppas att de har någon annan lösning för mig när vi ska på inskrivning på måndag. Det känns lite jobbigt att jobba i en stor barngrupp under den här perioden.

Jag kliver ur den här gruppen då det tyvärr inte gick vår väg den här gången. :( Men jag håller tummarna för att det går bättre för alla er andra och att jag inom en snar framtid kan gå med i en "senare" grupp. Skam den som ger sig på ett igen bara.

Styrkekram till dej!! Det e väldigt tråkigt när det händer, samtidigt måste man väl försöka tänka att kroppen väljer att stöta bort det pga någon anledning, även om det inte e lätt... Kämpa på så håller jag tummarna för att vi ser dej i en senare grupp snart igen!!

Åh nej, Alindia! Hoppas ni lyckas snart! Stor kram!!

Chaantii jag vet inte hur göra med de dagliga humörsvängningarna mer än att försöka se det som ett nytt sätt att lära känna sigsjälv samt att öva på självbehärskning, men själv hinner jag oftast inte ens räkna till ett.. Kanske går det bättre imorgon! Om det blir som mina andra graviditeter blir det så smått annorlunda efter ca v12.

Usch vad tråkigt. Massor med styrke kramar till dig.

Hur går det för alla?

Hej alla mammor!

Här går det framåt! Är nu i v 9 (8+2) och är väldigt lättad över att både trötthet och illamående har minskat! Känner mig redan lite stor och magen har redan börjat puta! Det får man väl räkna med när graviditet nr 2 kommer tätt! ^^ Hur har ni andra det? Har ni också ett jäkla humör? Min stackars sambo har redan fått ta några utbrott..

Trevlig helg på er alla!

Hej!

Går in i vecka 10 imorgon och mår hur illa som helst och är jättetrött. Vill helst bara stanna hemma och sova. Men jag hoppas att det betyder att allt är ok med grynet inne i magen. Är nervösa dagar just nu, då det slutade med missfall i vecka 9 förra gången. Jag hade känt av att illamåendet släppte innan och brösten gjorde inte lika ont, men jag blödde inte. Så jag tycker att det inte är så hemskt med kräkningarna om det betyder att barnet fortfarande lever.

Ska på inskrivning und VUL nästa torsdag och längtar efter att få se liten på skärmen.

<span style="\\&quot;line-height:" 1.6em;\\"="">Hej,

Är också i vecka 9. Ska till mvc på inskriving på måndag. Någon som varit på inskrivning än?

Känner mig såå tjock. Med sonen fick jag börja med mammabyxor i vecka 18 tror jag. Nu kan jag knappt knäppa mina vanliga byxor. Jag hoppas att det bara är för att det är barn nr 2 och inte så att jag ska bli jättetjock denna gången. Hade ingen ångest över min vikt den förra graviditeten men nu oroar det mig ganska mycket.

Hur är det med er andra?

Förresten, är det någon mer som märkt att de blivit lite långsammare sen ni blev gravida? Jag har börjat glömma bort saker och ofta tar det tid innan jag fattar vad folk menar. Sambon blir galen, då han tycker att min intelligens har försvunnit. Jag antar att det är hormonerna som gör att man blir disträ.

Hittills har jag inte haft några humörsvängningar direkt, hoppas det fortsätter så...

Ha en härlig helg!

Haha jo Cilea. Jag kände mig långsam de första veckorna. Nu är jag mer i ett förvirrat tillstånd. Skickar mail till fel personer på jobbet osv.

Jag är mitt i vecka 8 (7+3) och har i två veckor snart mått väldigt illa. Kräkts två dagar i rad nu och ber att det är kulmen.

Jag var trött från innan jag plussat, alltså innan v 4 men det har lättat. Nu är jag mer matt på grund av det ständiga illamåendet. Har provat Postafen, som igår däckade mig så jag sov superdjupt i 3 timmar. Idag trött och yr men fortfarande illamående :/

Har inskrivning på tisdag i nästa v. så då ska jag och BM prata mer om det - ringde henne igår för att dubbelkolla användandet av Postafen.

Jag börjar också bli rejält orolig över vikten :/ har en historik med ätstörning och vet inte alls hur jag kommer reagera på första grav. Under 1,5 vecka nu har jag ätit konstant för att hålla illamåendet i schack, och det känns inte alls bra. Får hoppas det slutar snart så jag kan gå tillbaka till vanliga matrutiner, då lägger sig nog oron lite...

Långsammare har jag nog inte direkt känt mig, är mest bara lite borta hela tiden. Men jag kan fortfarande fokusera etc. när det krävs.

Har precis gått in i vecka 10 (9+1) och var på första delen av mitt inskrivningssamtal hos barnmorskan i måndags. Jag berättade då om mitt illamående och att Postafen inte fungerade (blev bara trött av det, plus lika illamående), och fick istället Lergigan Comp utskrivet. Andra dagen jag använder det nu, och jag hoppas att det kommer göra skillnad. Att ständigt gå omkring med en plastpåse i handen eftersom det kan komma närsomhelst känns inte helt hållbart.

Min mage har börjat kännas mer utåtbuktande och lite spänd, och jag är ganska trött - men annars märks det inte jättemycket än, rent fysiskt. Men precis som vissa av er andra så har jag ibland svårt att hitta rätt ord och är lite smått förvirrad stora delar av dagarna. Och på kvällarna kan det hända att jag får små (läs: stora) emotionella utbrott som min man då får ta tag i. Försöker lära honom att han måste vara mer tålmodig med mig nu och inte blir sur om jag klagar och blir sur på honom - för jag är inte sur egentligen, det bara blir så. Någon som känner igen sig?

Lider verkligen med er som mår dåligt :/ Jag är i v 8 (7+5) och har inte känt någonting, lite värk i magen då och då. Ömma bröst går också fram och tillbaka haha. Nu har iaf oron för missfall minskat för mig, vet inte riktigt hur men det har försvunnit och det är en härlig känsla ! Jag är annars väldigt glad, inga humörsvängningar eller någonting. Min karl börjat oroa sig för att jag går ner i vikt ist för upp, men jag har sagt att det är många veckor kvar som man kan gå upp på ;P Ska på inskrivning 9/3 :)

Vad kul att läsa om alla era symtom, skiljer sej rätt mycket från person till person! :D

Mina bröst har varit spända sen jag plussade och jag har nu gått upp från c till d kupa... Hoppas dom stannar av någon gång så dom inte växer hela graviditeten :S

Annars har jag mått illa 3 dagar denna veckan (på morgnarna) o fått springa in på toa, stanna bilen vid kanten osv.. Har oxå växtvärk från o till! Jag är väldigt spänd i magen och därav sticker magen ut väldigt mycket just nu (mest på kvällarna) oxå något som jag hoppas sjunker in igen, innan riktiga gravidmagen kommer fram :D sover väldigt dåligt, allmänt stressad i kroppen och drömmer en himla massa konstiga saker. 4-5 toalettbesök per natt på de, gör att jag är väldigt trött om dagarna!

Har varit på hälsosamtal förra veckan o väntar nu på inskrivning den 19/3 :D

Jag badade med min son i vårt badkar igår. Han frågade varför jag hade så stora bröst. Tydligen så märker han att det är saker som ändrats hos mej trotts att vi inte har berättat något för honom. Jag känner mej lite smått hungrig hela tiden ocksså. Under min förra graviditet så upptäkte jag sambandet mellan illamående och unger ganska sent och vill verkligen försöka att undvika att bli för hungrig/illamående nu. Men när jag blir hungrig hela tiden så blir det lite för mycket.

Hej!

Jag plussade den 23e januari så bebis är beräknad omkring den 23e september. Det blir vårat andra barn. Vi har en flicka på 1 år och 3 månader. Kommer bli underbart med ett barn till även om det kanske gick lite för fort då vårat första barn tog drygt 3 år att få.

Ska på gyn ultraljud nu på torsdag och se på det lilla livet:) Längtar!!

Förresten har någon av er testat en gravidkudde? tänkte nämligen köpa det längre fram.

////Maria!

Någon som har bokat tid för KUB än?

Vi har tid nästa onsdag, då är jag i vecka 13. Ska bli spännande att se bebis och jag hoppas på låg risk. Eftersom jag är över 30, så är den beräknade risken högre än för yngre, så jag hoppas att den beräknade risken blir mindre efter testet.

Grynomojang, ni är om två veckor om jag minns rätt?

Hur mår ni annars allihopa?

Ja precis, eller 2,5 vecka för att vara exakt, 31 mars. Ska bli spännande! Hoppas såklart också på låg risk, men känner mig inte jätteorolig. Blir det inte så, får vi ta det då.

Dagarna efter åker vi till sommarstugan med familjen över påsk, och då ska vi berätta för alla :)

Hej!

Första inlägget för mig här :)

Våran lille beräknas att komma sista september - första oktober. Första barnet för oss båda. Jag mår väldigt bra, bättre än innan jag blev gravid! Jag blev nästan lite orolig om det fanns något där inne, men vecka12 så gjorde jag ett ultraljud och den lille var heltokig. Min "oro" försvann ganska fort när jag fick se lille, jag har nog tur som mår så bra. Peppar peppar...

Hur aktiva är ni? Jag har häst och bor på gård, jag har inte dragit ner på mina ridturer eller långpromenader i skogen med hundarna. Det jag tänker på är väl att inte bära på det tyngsta som finns.. hur tänker ni?

Millanzi, vad kul och välkommen hit :)

Skönt att må så bra! :) Och ännu skönare att liten har det bra där inne.

Jag har varit väldigt inaktiv pga illamående, men har precis börjat kunna komma igång igen. Vad jag läst och hört, kan man fortsätta som vanligt fram till vecka 20 ungefär. Därefter bör man tänka lite mer på vad man gör, t.ex. inte snedbelasta bäckenet (ta stora steg i trappor, stå upp och cykla, göra utfall etc.) men också att man ska lyssna på kroppen. Känns något fel ska man ju inte göra det. Men känns något bra - gör det!

Med det i bakhuvudet har jag tänkt fortsätta med mina (högintensiva) spinpass som jag kör 1-2 ggr i veckan som ledare, tills att det inte känns bra längre - men jag håller tillbaka lite så att jag inte når de allt för höga pulserna. Och sen går jag promenader var, eller varannan dag ca 1-1,5 timme. Jag har alltid mått bra av att vara aktiv så det tänker jag helt klart fortsätta vara och förstår det inte som att det är skadligt, tvärtom. Det beror ju också på vad man är van vid sen innan graviditet.

Hej och välkommen Millanzi!

Håller med Grynomojang, skönt att må bra och vara gravid! :) Hade också stora problem med trötthet och illamående fram till för någon vecka sedan. Men nu försöker jag komma igång igen med joggning, yoga och lättare styrkepass. När det blir lite varmare och jag blir större/tyngre får jag kanske byta löparskorna mot baddräkt. Men jag tänker att kroppen faktiskt säger ifrån väldigt bra vad den klarar av och vad som blir för mycket. Så länge jag klarar av att vara aktiv, så kommer jag vara det. Och jag tror/hoppas att aktivitet bidrar till en hälsosammare graviditet. Vad jag slutat med är att pusha kroppen till max (därför nu bara joggning och inte löpning!).

Hej alla blivande mammor! Även om det är lång tid kvar till förlossningen, ett litet tips: jag har tidigare hört att en del tar med sig eget toapapper till BB. Efter två dagar på sjukhus utan smärtande underdel kan jag bara säga att jag kommer att packa toapapper i BB-väskan. På sjukhus används ofta återvunnet ganska grovt papper och jag har inte lust att torka mig med det efter att ha blivit tillrufsat under förlossningen.