Hej på er,
jag är mitt inne i vecka 15 och få snart kris. Innan jag ens hade en aning om att vara gravid mådde jag illa. Hela dagen. Kräker mycket ...hela kittet... Har hela tiden hoppats att det snart kommer vara över. Veckorna gå ...min vikt bara gå ner och inget händer. Är så trött på det. Var inlagt på sjukhuset två ggr redan och har tappat 9 kilo än så länge.
Mediciner som Primperan, Lergian, Postafen, Vomex ... har inte hjälpt. Inte ens Prednisolon (Kortison) och Omeprazol :-(
suck...brukar inte vara gnällig... Men jag orkar knappt längre. Nån som är i samma sits?
Kram på er
Grupper & forum / Oktobermammor 2013
Hyperemesis - det vill inte gå över :-(
Tattooria · 2013-04-20 · 5 svar
2013-04-20 18:11
5 svar i tråden
2013-04-20 23:15
Ooj, det va mycket medicin under kort tid :S har du provat coca cola? Kolsyrat funkar på vissa o på vissa funkar det bättre med cola som kolsyran försvunnit på. Hjälper inte te heller? Testa ingefära te. Jag vet att det e riktigt jobba men snälla du sluta stoppa i dig massa tabletter. Stort lycka till
2013-04-20 23:18
En massa olika mediciner på så kort tid kan nog ge motsatt effekt.. Skulle jag skriva
2013-04-21 10:10
Jag tycker visst du ska prova alla mediciner du kan få - givetvis inte samtidigt - det skulle de aldrig tillåta heller. ;-)
Släpp kravet att känna att du måste prova alla de här mirakelkurerna som funkat för andra som mått illa. Hyperemesis är INTE vanligt illamående och det som funkat vid vanligt morgonillamående brukar sällan hjälpa. (Jag är inne i min andra emesis-graviditet och..ja, jag mår illa än i v 21. Tyvärr.)
Jag har ett medfött fel på magmunnen och äter därför alltid Omeprazol mot sura uppstötningar och äter nu - på läkarens inrådan - två om dagen, vilket är dubbel dos. Det gör att jag kan ligga ned och sova den här graviditeten till skillnad mot den förra. Då satt jag upp, dygnet runt. Är jag trött mår jag mer illa.
Fick ganska snart utskrivet Ondansetron som också är en medicin man ges inför operation eller om man får cellgifter mot cancer. Jag mådde bättre efter några dagar.
Jag fick även rekommendationen att köpa en burk Pyrodoxin, B6-vitamin. När man kräks mycket tappar man fort sina lager av B6 och bristen av det gör att man mår än mer illa. Helt otroligt - men jag mådde mycket bättre direkt.
Sedan är det bara att försöka hitta ett sätt att äta som funkar. Om du slutar äta kommer du att må illa för att du är hungrig och det är värre att kräkas på tom mage än om man ätit. Alla är olika. Jag levde i flera veckor på vitt osötat bröd, helst rostat och någon klunk Coca-cola. Varje gång jag kräkts tvingade jag mig att dricka en klunk och ta lite macka. VARJE gång. Långsamt långsamt fick jag väl tillbaka lite aptit även om jag fick gömma mig i sovrummet när sambon lagade mat - klarar INTE matos än idag.
Frukt som alla BM säger är sååå bra - no way för mig. Syra OCH sött?! Kräks direkt.
Helt enkelt - INGET sött. Mat med "umami-smak" verkar funka bäst. Ris, bröd, ...sån´t som är lite smaklöst. ;-)
Ondansetron fick jag tips av från en kompis som jobbar som sjuksköterska - det har du kanske fått när du legat inne med dropp, det är iaf vad man ofta ger. Fråga om du kan få testa. Och - kom ihåg. Det finns INGET piller som gör dig bra efter bara ett. Du kanske måste pinas några dagar innan effekten kommer. Och om du kräks upp tabletterna - kräv stolpiller. De kan du iallafall inte kräkas upp. ;-)
Ta hand om dig och KRÄV att de gör ALLT för dig. Det är du värd! Och har du tur så ger det sig snart.
Vet att det som är nästan jävligast är att folk inte tar en på allvar. Fortfarande blir jag behandlad som om jag är kinkig och överdriver, för folk runt mig har då minsann mått såååå bra genom sina graviditeter. Vet inte hur många gånger jag hört "graviditet är ingen sjukdom..." men svarar då "Nej, men man kan bli väldigt sjuk av att VARA gravid!"
Puss på dig - du klarar det. Det känns faktiskt lite bättre när du börjar känna bebisen, psykiskt alltså!
Släpp kravet att känna att du måste prova alla de här mirakelkurerna som funkat för andra som mått illa. Hyperemesis är INTE vanligt illamående och det som funkat vid vanligt morgonillamående brukar sällan hjälpa. (Jag är inne i min andra emesis-graviditet och..ja, jag mår illa än i v 21. Tyvärr.)
Jag har ett medfött fel på magmunnen och äter därför alltid Omeprazol mot sura uppstötningar och äter nu - på läkarens inrådan - två om dagen, vilket är dubbel dos. Det gör att jag kan ligga ned och sova den här graviditeten till skillnad mot den förra. Då satt jag upp, dygnet runt. Är jag trött mår jag mer illa.
Fick ganska snart utskrivet Ondansetron som också är en medicin man ges inför operation eller om man får cellgifter mot cancer. Jag mådde bättre efter några dagar.
Jag fick även rekommendationen att köpa en burk Pyrodoxin, B6-vitamin. När man kräks mycket tappar man fort sina lager av B6 och bristen av det gör att man mår än mer illa. Helt otroligt - men jag mådde mycket bättre direkt.
Sedan är det bara att försöka hitta ett sätt att äta som funkar. Om du slutar äta kommer du att må illa för att du är hungrig och det är värre att kräkas på tom mage än om man ätit. Alla är olika. Jag levde i flera veckor på vitt osötat bröd, helst rostat och någon klunk Coca-cola. Varje gång jag kräkts tvingade jag mig att dricka en klunk och ta lite macka. VARJE gång. Långsamt långsamt fick jag väl tillbaka lite aptit även om jag fick gömma mig i sovrummet när sambon lagade mat - klarar INTE matos än idag.
Frukt som alla BM säger är sååå bra - no way för mig. Syra OCH sött?! Kräks direkt.
Helt enkelt - INGET sött. Mat med "umami-smak" verkar funka bäst. Ris, bröd, ...sån´t som är lite smaklöst. ;-)
Ondansetron fick jag tips av från en kompis som jobbar som sjuksköterska - det har du kanske fått när du legat inne med dropp, det är iaf vad man ofta ger. Fråga om du kan få testa. Och - kom ihåg. Det finns INGET piller som gör dig bra efter bara ett. Du kanske måste pinas några dagar innan effekten kommer. Och om du kräks upp tabletterna - kräv stolpiller. De kan du iallafall inte kräkas upp. ;-)
Ta hand om dig och KRÄV att de gör ALLT för dig. Det är du värd! Och har du tur så ger det sig snart.
Vet att det som är nästan jävligast är att folk inte tar en på allvar. Fortfarande blir jag behandlad som om jag är kinkig och överdriver, för folk runt mig har då minsann mått såååå bra genom sina graviditeter. Vet inte hur många gånger jag hört "graviditet är ingen sjukdom..." men svarar då "Nej, men man kan bli väldigt sjuk av att VARA gravid!"
Puss på dig - du klarar det. Det känns faktiskt lite bättre när du börjar känna bebisen, psykiskt alltså!
2013-04-21 10:54
Ja säg det... Jag är allt annat än glad över alla dessa läkemedel. Vad jag tar just nu är 3 ggr primperan sup, 3 ggr pryidoxin Vitaminer B6 samt på kvällen Omeprazol och Prednisolon. Med det sistnämnda sluta jag om 4 dagar...
2013-04-21 12:18
Hej igen. Jag hålla med att det är otroligt jobbig när folk runtomkring inte fattar vad det här handlar om.
Känns skönt att åtminstone här finns det några som kan förstå misären. Tack till er som ger mig några uppmuntrande ord. Det värma hjärtat kan jag säger. Familjen försöker ju också. Fast det funkar inte hela vägen. Vi är en patchwork-familje. Min sambo hade redan barn och jag med. Deg här är vårt första och antagligen sista gemensamma barn. Nummer 6 .... Ja det är många. Men så är livet. Det blir komplicerad när en av oss sluta fungerar som man ska eller bruker göra. Det ställer till med chaos. Jag är den enda tex som har körkort.
Jag önskar bara att det gå över. Jag saknar mitt liv , mitt jobb och att kunna njuta av min graviditet.
Men men.... En dag i taget ... Senast i oktober är det över. Worst case liksom... Hoppas jag slipper ....
kram på er alla :-)
/Tattoria
Känns skönt att åtminstone här finns det några som kan förstå misären. Tack till er som ger mig några uppmuntrande ord. Det värma hjärtat kan jag säger. Familjen försöker ju också. Fast det funkar inte hela vägen. Vi är en patchwork-familje. Min sambo hade redan barn och jag med. Deg här är vårt första och antagligen sista gemensamma barn. Nummer 6 .... Ja det är många. Men så är livet. Det blir komplicerad när en av oss sluta fungerar som man ska eller bruker göra. Det ställer till med chaos. Jag är den enda tex som har körkort.
Jag önskar bara att det gå över. Jag saknar mitt liv , mitt jobb och att kunna njuta av min graviditet.
Men men.... En dag i taget ... Senast i oktober är det över. Worst case liksom... Hoppas jag slipper ....
kram på er alla :-)
/Tattoria
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.