Berättat??

Jag har tidigare haft två stycken missfall. Första graviditeten berättade vi för våra familjer så fort pluset kom. Den andra graviditeten tänkte vi vänta till v.12, men fick missfall i v.9.. jag berätta för mina föräldrar om det andra missfallet, men sambons föräldrar vet fortfarande inte om vårat andra missfall.

Nu är jag gravid igen och vi har tänkt att vänta med att berätta tills sambons födelsedag, är då i v.13

Lycka till med din graviditet!

Jag har berättat för släkten men inte mer än så. Tänker vänta med att berätta för vänner och så tills jag är i vecka 12. :-)
Lycka till! :-)

Min mamma å familj vet å sambons men inga andra. Vet inte hur länge vi kommer vänta med att säga nå är i v 6+6

Har inte berättat för nån än, tänkte berätta för föräldrar à kring påsk, ge dom ett påskägg med ledtråd i :) sedan för närmaste vännerna runt den tiden oxå. Men annars hade vi tänkt vänta att officiellt gå ut med det till efter ul i vecka 18. Om det inte redan syns vill säga.

Nån annan som väntat så länge?

Jag kommer inte kunna vänta så längr till, är i vecka 7+3 men magen syns redan. Är tredje barnet så det är kanske inte så konstigt. Men lite längre hoppas jag att jag kan följa det med luftiga tröjor för skippa alla linnen nu :P Mina föräldrar vet att jg är gravid men inga andra. Min syster var gravid i vecka 10, men igår blev det skrapning på henne då läkarna upptäckte druvbörd :( så kommer bli jobbigt att berätta för henne att jag är gravid nu när hon inte är det längre :(

Jag fick + igår efter ett jobbigt missfall i v 12 i november. Tror kanske vi väntar lite nu, eller jag vet inte. Det var ändå skönt att folk visste förra gången och kunde stötta. Det är lite läskigare nu än förra gången...

De flesta i min närhet vet om att jag och min sambo väntar barn då vi har hållt på med IVF så känner jag att jag vill berätta, för kollegor och vänner och familj. Annars hade jag tänkt vänta men nu är det som det är :)

Jag har precis fått ett svagt plus =) Har inte berättat för min sambo än, utan tänkte vänta tills jag fått det bekräftat på ett digitalt.

Tror jag tänker berätta för mamma och min ena syster direkt faktiskt.

Hon har själv en liten på tre månader så hon skulle bli överlycklig =)

nu är jag inte beräknad till oktober men tänkte svara iallafall. Vi är beräknad till 14 september och vi har fortfarande inte berättat. vi tänkte vänta till den andra mars då vi har hela släkten samlad på våran äldsta dotters treårskalas. är då i vecka 12+0.

Eftersom vi har försökt i 2,5 år kunde jag inte hålla mig när vi äntligen fick till det! Gjorde testet i v. 5. Vi har berättat för min och makens familj. Vi kom fram till att får jag missfall är det betydligt enklare att berätta det om de vet att jag varit gravid. Att få missfall är inget jag kommer hålla inne med eftersom jag vet att det skulle kännas förjäkligt. Men vi har bestämt oss för att leva som om det kommer gå vägen. Det kommer inte kännas lättare om det skiter sig bara för att jag gått runt och oroat mig. Nu är jag i v 7+3.

Pappa och svärfar började gråta och var tvungna att gå ett varv. Första barnbarnet =).

Vi har bara berättat för min syster. Har egentligen inegn plan för när vi skall berätta det heller. För tillfället mår jag så illa dygnet runt att jag inte kan fokusera på något annat än att försöka få mat att hållas i mej.

Nu har vi berättat för min mamma & hans föräldrar. Dom är lika oroliga som vi och hoppas att denna graviditetet går vägen.

Skönta att ha berättat nu iaf :)

Vi har berättat för både min och sambons familj (inte mor- o farföräldrar ännu). Tror jag är i 7+3 nu men UL väntar på torsdag så får veta mer exakt då i vilken vecka jag är eftersom mensen kommit och gått som den själv velat.. Har synts över en vecka redan så har svårt att tro att det börjar synas så tydligt redan i v 6 eller har någon annan haft samma "problem"?

Jag tycker det känns rätt att berätta för föräldrar! Skulle det va så att man får missfall känns det det som att de lättare kan finnas där och stötta :) är själv i v 6+2 och vi har tänkt berätta ganska snart :) köpt en tröja det står "Mormor och morfars favorit" på, som vi tänkte slå in i paket och ge mina föräldrar i helgen :) spännande!

Plussade för två dagar sedan! Allt är så nytt och ovant än så länge så har inte ens funderat på att berätta om det för nån, håller på att vänja oss själva..;-) Blir mitt tredje och jag är rejält nervös. ... Tror inte att det kommer mottages så väl i min familj heller :-/ Men det skiter jag i för jag är lycklig!!!!

Hej jag plussade i fredags, är nu i 5+0. Min familj är de ända som vet, men efter att ha försökt i2 år så vill man ju skrika ut det. Är denna gång orolig för allt, missfall att de inte kommer hitta något! Skall på första UL 26/3! Sååååå länge dit!!

Berättar väl för de närmaste efter ett par veckor, är bara V4+5 ännu. Men berättar för fler först efter första ultran. Senast jag var gravid slutade det i ma och jag var så lättad över att jag inte var tvungen att förklara vad som hänt för alla på jobbet och andra bekanta.

Bara mina närmsta vet, men de blev jag ju "tvugna" att berätta för. Men det känns som allt kommer gå bra, så är ju skönt att ha deras stöd. Men väntar tills 1:a april att göra det allmänt. Längtar som sjutton! Låt allt gå bra nu, snälla :D

Jag har berättat för alla, jag är gravid i vecka 9+5 men var gravid i vecka 6 när jag berättade.. vart så glad så det gick verkligen inte att knipa igen :)

Hej allihop. Jag berättade för de närmsta släktingarna nästan på en gång. Sedan så ringde jag till resten och berättade i början av vecka 13. Och i Tisdags gick jag ut med det på fb. Var då i slutet av vecka 13 och hade precis gjort KUB. Så nu vet alla och det känns jätte skönt. Magen putar även ut lite, så det hade inte gått att dölja så mycket längre ändå. :-)

Tänkte bara droppa in här och säga att jag har BF i augusti och vissa av våra nära och kära har precis fått veta... detta pga. min stora oro sedan missfallet. Jag är så stolt över vårt ofödda mirakel men samtidigt så rädd... Men nu ska det gå hela vägen :)

Lycka till allihop! :)

Wojdat: Lycka till själv! Det går nog jätte bra för dig. Du har ju gått mer än halvvägs. Kram!

litenlilith: Ja det hoppas jag verkligen :)

Tänk att få bli mamma, är det ditt första barn?

Kram

wojdat: Ja det är mitt första barn. Längtar ihjäl mig efter den lille. känns så underbart att det äntligen är min tur. Oroar mig jätte mycket hela tiden, vilket är jobbigt. Är det ditt första?

Ååå känner precis likadant!

Ja första bebbsen

Wojdat: va roligt!

Var lika för mig när jag väntade vår dotter. Hade ett missfall innan vilket jag tyckte var jätte tufft. Jag var orolig hela graviditeten. Jag förstår att du tycker det är jobbigt. Jag tog faktiskt hjälp av en avslappningen cd. Det hjälpte för stunden. Allt gick bra för oss och vi väntar nu nummer tre. Oron finns kvar men är mycket mindre. Jag försöker tänka att det finns en mening med allt. Även om jag inte alltid vet vilken.