Våran prinsessa tog tid på sig :))

De hela började med värkar i lördags kväll, som höll på till måndag morgon med ca 10 min mellanrum, de avtog under måndagen och tilltog igen natten till tisdag, då hadebjag sovit två(!!!) timmar sedan de startade. På tisdag morgon bestämde vi oss för att åka in och de va fullt på östra, jag fick panik då jag gått på auroramottagningen där, så jag fick komma upp på specialistförlossningen. I åkte in för en sömntablett och smärtstillande men de blev inte som vi tänkt oss. Jag va öppen 4 cm och vi fick ett rum på förlossningen, klockan va då runt halv tio :)) jag fick bada, då kände jag ingen smärta alls utan satt och pratade med sambon som om vi satt hemma i soffan. Värkarna kom fortfarande med ca tio minuters mellanrum vid halv tre och då hade jag bara öppnat mig till fem cm. Nu försökte bm ta hål på mina hinnor men värkarna blev så kraftiga på 5 minuter under den undersökningen så hon fick avbryta. Nu vart de panik!! Jag fick testa lustgasen men gav den bara några sug och blev då så groggy att jag slängde den åt sidan. Dom ringde på narkosläkaren som kom på fem min och jag fick panik över detta med, samtidigt va de byte av personal och jag va jätte rädd för allt!! Mitt i röran bestämde jag mig för att dö med hjälp av lustgasen, haha, så jag tog tag o Nästan åt upp masken och då blev den min bästa vän!!!!

Dom satte Eda:n och efter 15 min va ALL värk borta!! Jag åt lite och försökte sova, men va för spänd och förväntansfull :) klockan halv sex gjorde bm en ny undersökning och då va jag helt öppen!!! :) hon frågade om vi hade bråttom att få ut henne eller om vi ville ta de i en lugn takt så kroppen hann med bättre, så hon hämtade lite fika och satt med oss på rummet tills halv sex ca. (jag skolkar inte när jag säger att jag under tiden inte kände nått mer än ett tryck nedåt. Jag fick en gåstol o dansade en stund för att få ner huvudet och vid halv sju började jag krysta lite för att hjälpa henne ner. Vid sju la min bm en bäckenbottenbedövning (Guds gåva denna med) och hon sa till mig varje gång de kom en värk. Jag krysta för kung och fosterland till hon ropa stopp och detta kändes inte de heller!! Jag låg och skratta i mellan krystvärkarna och fick se bebis huvud påväg ut, riktigt häftigt!! :) kvart i 8 kom hon ut, med navelsträngen runt halsen, men mådde prima!! 49 cm lång och 3080 g, våran lilla Molly :))

Från klockan tre Kände jag inte av någon smärta alls, och med hjälp av bra bedövning och coachning av bm när jag skulle krysta behövde hon sy 2 stygn invändigt och toabesöken känns inte ens efteråt!! Min förlossning va en dröm, fast jag vart så rädd innan! Jag hade haft min förlossning hemma ist (och den tog tid!)

Vi kom hem idag, då amningen vart ett helvete och jag har jätte ont :((

Hade aldrig klarat de utan min fanstastiska sambo och min underbara barnmorska Karin. Tack!!!!!