Samtalsbehov!

Jag är i vecka 8 + 6. Jag hade inte heller så tydliga symtom utan precis som du lite svagt illamående och kissnödig oftare.

Jag känner också att jag har mycket behov av att prata om det. Dels är det helt nytt, man är lycklig och när man läser om hur allt så tidigt bildas inne i magen. Det är ju helt fantastiskt.

Min kille vill direkt inte heller prata om det. Han har två barn sen tidigare. Men jag har ju behov av att prata om det och det är ju vi båda som går igenom det fast i min kropp..

Du kan säkert begära tidigare ultraljud. Jag vet inte om det är så bra att göra det många gånger? Sen ser dom ju inte så mycket i början mer än att hjärtat slår och så, men visst är vi nyfikna...

Kram Madde

Känner precis som ni. Min sambo har en sedan innan, så för han är ju allt en upprepning. Känns lite smått jobbigt, då jag har tusen frågor om hur han känner de osv. Han e också rädd att de inte går vägen, men tänker man så kommer man ju inte kunna njuta av graviditeten för en bebiben är ute i princip. Tur att forum finns! :)

Skönt att höra att jag inte är ensam! :) Det hela känns fortfarande så overkligt att det enda sättet det blir riktigt är att prata om det och... för tidigt att berätta för folk! Jag googlar ihjäl istället och skrämmer upp mig själv, blir fascinerad av utvecklingen därinne omvartannat. :)

Nej det är ju det att man kanske ändå inte hör/ser ngt som gör att jag itne skulle vilja ha tidigt ultraljud... men någon gång innan vecka 18 (är ungefär då min BM verkar göra det) måste man ju få veta att det verkligen finns en bebis därinne tycker man!

Men jag tycker inte man ska behöva vara rädd för att berätta. Visst man behöver ju inte berätta för alla.. Jag har berättat för familj, några vänner och några kollegor. Dels är det skönt att prata med andra tex när man mår lite dåligt eller vid oro. Sen om man får missfall är det även då skönt att få prata.. Visst man väljer själv men man ska inte behöva gå och oroa sig för att det ska gå fel innan vecka tolv, chansen är ju inte Så stor ändå..

:)

Nej visst, jag har berättat för några få utvalda, men jag är nog fortf i det läget att jag inte riktigt tror på det! Det var ju bara ett till streck på ett test, vad betyder det?! :) Kul att du uttrycker det så, att chansen/risken inte är så stor ändå :), det börjar kännas som om man inte ens är gravid förrän vecka 12, och kanske inte ens förrän i vecka 18 när man får se på ultraljud!

hej på er. Vet precis hur ni känner det! Man vill skrika ut glädjen över att vara gravid men samtidigt en enorm rädsla över att det ska bli nått tok. Hade natten 2 dagar före ul (vecka 18 som visade sig bli 16+3, är nu 19+5) en dröm om att jag var skengravid men det visade sig vara en liten där i mig:). Efter ul har rädslan släppt lite över att det ska bli missfall, tills inatt då gallan gjorde sig påmind men det är en annan historia. Hoppas ni får fortsätta att må bra brudar. Ta hand om er och lycka till med era små liv i er<3 ps jag tror att karlar vill prata men i början upplever de inte samma förändringar som oss och därför tror jag att de inte riktigt vet vad de ska prata om. Min make läste lite i början och han var riktigt involverad och vi pratade, sen avtog det men nu har han fått låna 2 böcker om att bli pappa...kanske "hinner" han läsa klart innan förlossningen;) en rolig sak maken läste var att det var vanligt med att männen får mot i ryggen i början av kvinnans graviditet, det stämde hos oss, han hade jätteont och läste sen detta och konstaterade att det var anledningen=)

Haha, jag kan tänka mig att jag är skengravid också! Två graviditetstester och utebliven mens - borde räcka för att få mig att inse att jag inte är skengravid, men ändå! haha. det där med killars ovilja att bli engagerade då de inte vill ta ut ngt i förskott är lite irriterande för själv måste man ju avstå t.ex. alkohol mm och känna att ngt inte är som vanligt, men killen kan ju fortsätta som vanligt tills faran är över och då glädja sig.

I slutet och när barnet väl är där tror jag killarna verkligen engagerar sig iaf, kul att din man fick ont i ryggen utan att veta anledningen, då var han ju med från början! :)

Hej, jag är ny här, gravid i vecka 6+5 idag och känner också samtalsbehov.

Min sambo har inget emot att tala om graviditeten och framtiden, men han vill inte gärna höra om de "äckliga" grejerna som händer i min kropp, han är dock vänlig och lyssnar iom att han är den enda som vet att jag är gravid.

Det jag har svårast med är att jag spelar handboll och jag skulle vilja berätta för min tränare. Nu hänvisar jag till att en gammal skada gjort sig hörd och att jag därför varken tränar eller spelar, men jag känner hela tiden att min tränare ändå räknar med mig inför slutet av säsongen. Det känns jättejobbigt att ljuga, men min sambo ser det bara som en liten vit lögn. Igår gav han efter och sa att om jag tar det så hårt så ska jag ringa min tränare, men jag vet att han inte vill att jag gör det. Vi har inte berättat för våra föräldrar ännu utan vill vänta åtminstone till efter första träffen med barnmorskan som är om en dryg vecka. Innan dess har vi en viktig match och jag sitter och väntar på att min tränare ska ringa och fråga om jag kan spela.

Nån annan som varit tvungen att ljuga och mår dåligt över det?

Jag är i vecka 7+3 idag. Och är beräknad till den 21 okt. Har inte kunnat snacka med min sambo om detta på särkert 2 veckor innan han fattade vad det var frågan om. Försökte jag ta om samtalet så börja han bara prata om något annat. Men nu kommer han själv frågar en massa frågor och är med på det mesta. Vilket som känns väldigt skönt. =)

Men nu kommer det massa andra problem, har ett himla illamående på morgonen, och får jätte ont i magen nere vid livmodern det är precis som kramp. Eller känns precis som kraftig mensvärk. Någon som vet vad detta kan vara? Är det som växer där inne. Eller kan man få samandragningar så här pass tidigt? Vet inte ens hur en sammandragning känns imed att jag aldrig varit gravid innan. Och sen är jag jätte trött konstant. Jag kan gå upp runt 9 tiden på morgon och sen somna på soffan runt 12 tiden igen. Och tycker det är riktigt jobbigt och vara trött hela tiden. Någon som känner lika dant?

Hej 7 +6 här och BF 18Oktober, jag har berättat för några och man vill ju gärna skrika ut det av lycka till allt och alla :-)
Jag har en dotter på 10år sen ett tidigare förhållande, men jag har helt glömt bort hyr det var.
Jag har mått sämre nu i början än vad jag gjorde då, minns inte att jag var så här trött iallafall.
Men det kan ju oxå beropå att jag för 1år sedan gjorde en GBP operation och kroppen är annorlunda efter det och håller fortfarande på att annpassa sig. Graviditeten var ej planerad då jag åt Mini-Pe, men efter som jag rasat en del i vikt så tror läkarna att kroppen ej hann ta upp pillret som det skulle. Bebisen är mycket välkommen ändå <3
Och i fredags opererade jag min höger hand och nu har jag även åkt på influensan, allt på en gång kan man säga :-).

Hej,såg tråden o var tvungen att skriva. Jag är i v 30+6 hela magen rör sig. Sparkar som kan få mig att må illa,och de gör ont. Men det är fortfarande väldigt overkligt. Tror inte jag fattar förrän jag har honom i min famn :-) så det där e väldigt olika ;-) hoppas ni får en toppen graviditet

Hej igen!
Jag tänkte bara höra om någon har haft jätte ont i nedre delen av magen? Värre smärta än mens värk. Och så strålar det ut i ryggen. Värsta natten jag haft på länge. Någon som känner igen detta eller haft något liknande? Jag är nu i v9+5. Man kanske skulle åkt in men många säger att dom inte gör så mycket.

Jag har också haft så. Det kommer lite då och då..

Sofiah89 - Det är väldigt vanligt , är fruktansvärt ! Har du dock feber i samband med detta ska du defenetivt åka in annars ska det inte vara farligt . =)

Hej hej! Värk som mensvärk och även lite ondare är vanligt vid gravididet. det växer och knakar i magen och det kommer stråla bak till ryggen och ner i rumpan å ut i benen om vartannat ;) Är ingen fara så länge ni inte får någon kraftig blödning och väääldig värk!! Man märker snabbt när det inte är "normal" smärta. Sen så tänkte jag på detta med UL. Ni kommer ju få höra hjärtljuden innan vecka 18 hos er vanliga barnmorska och det är ju en liten bekräftelse att det är någon liten där inne :) Väntar mitt andra barn nu och längtar tills dagen så man ska dit och få höra det lilla hjärtat :) Det är väldigt vanligt att vara trött i första trimestern...man vill bara sova hela tiden och man känner sig aldrig utvilad. Passa på att vila vid varje tillfälle som finns!! Detta kommer gå över (litegrann iaf) när man kommer in i andra trimestern.

Okej tack så mycket då kan jag känna mig lugn :-) vilken vecka är det som man får höra hjärt ljudet? På barnet :-)