Hemlighet.. :)

hej jag undrar var den någon som hade halsbränna ungefär en vecka innan mensen? för har haft många tecken på graviditet. men undrar om det kan vara ett tecken? :)

Saris4 skrev den 2011-03-07 17:08:26

Visst är det härligt att veta att man går och bär på en fantastisk hemlighet... :)

Går och småler sådär fånigt mest hela tiden.

Längtar tills man får dela med sig av den stora nyheten. :))

Känner ni igen er?

Absolut! går också och småler för mig själv som en idiot hehe Vilket datum är du beräknad?

Absolut. Jag plussa igår så allt är nytt. Eftersom jag har 3 missfall bakom mig med mitt ex så vill jag och sambon vänta till åtmintone vecka 15 med att berätta.

Men gud vad jobbigt det är, man vill ju typ skrika ut det till hela världen.

Då håller vi tummarna för att det går vägen den här gången... :))

Ja! jag vet! Mysigt är det även om man vet att det kan gå åt skogen också... men man ska tänka positivt och tro att det blir en bebis i november:)

elsasmamma skrev den 2011-03-08 19:22:23

Ja! jag vet! Mysigt är det även om man vet att det kan gå åt skogen också... men man ska tänka positivt och tro att det blir en bebis i november:)

Absolut!! Tänka positivt är det som gäller! :))

Tkr det är otroligt jobbigt att inte berätta något! Jag vill berätta för att, tanten på bussen, kunden på jobbet ALLA!

Pratade med pappa i telefon igår(vet hur mkt han längtar efter att bli morfar) Det var så himla svårt att inte säga något... det känns som om jag måste undvika mina nära o kära annars kommer jag försäga mig :)

JA, de är så härligt. jag väntar att själv få besked,. o sen om de e possitivt :D så ska jag bara berätta för min kille o mamma. sen lite senare får resten veta. men jag har så mkt gravidsymptom nu. så jag ler o ler hela tiden. me n kan ju säga något än.

Plussade idag 4+4 och berättade för 2 nära vänner då de visste att ja skulle testa. Händer det nåt så är det skönt att de vet. Ja å mannen har ej hunnit smälta helt å nu ligger ja å funderar på hur tusan de ska gå på konferensen i en stuga hela helgen ja ska på i morgon med mat å vin varje kväll. Glöm återkommer nog hit när jag är tillbaka. Testade sent i kväll för just resanns skull trodde nog inte riktigt det skulle vara ett pluss. Så snabbsurfat lite nåda 2 men måååste ju sova nu. Mår småilla hela tiden så hoppas 7 timmar i bil går bra!

Känner också att jag nästan undviker släkt och vänner... :)

Är rädd för att jag plötsligt ska skrika rak ut:

-JAG ÄR GRAVID!!!!! Hihi..

Längtar såååå tills man kan berätta...

Samma här. Gud det är så himla jobbigt.

Jag vill så gärna att alla ska veta men man vill inte öppna munnen sen kanske det blir något fel.

Ja men det är så att ja märker att folk tittar konstigt och ler och frågar massa om barn och annat...typiskt att man inte kan säga nått än..

Tror att mamma fattar.. hon till och med frågade rakt ut om jag var gravid nu.. Sa nej. Då sa hon "inte vad du vet"... Senare när jag och maken sa att vi var så trötta frågade hon om vi båda är gravida.. Tycker det känns tråkigt att hon fattar innan man själv vill berätta!

Ja ha plussa, ä i 5+4 å ja ä så ivrig! Ja ba sitt å tänk påne helatin! Ja bli spralli å gla så ja ba vill säg te alla meh ja vill vänta te vecka 12-13 samtidit ve tanke på OM he sku skit sä. Min bästa polare vet å min frisör vet, bara dom än sä läng :) meh he ä lång tid tiss vecka 12 så kom no råka säg saker ännå (a)

Lycka till alla! :)

visst är det svårt.. min sambo vet givetvis, å mina arbetskompisar misstänker nog.. de märker att jag inte är som jag brukar.

Har ännu inte plussat eftersom jag inte vill bli besviken men mensen skulle kommit för 3 dagar sen...

Jag känner precis tvärtom..

Kände att jag var tvungen att berätta för de närmsta i ca v 16.

Är i v 23 nu och har sån ångest för det syns, då måste folk snart få veta.. Hade hellre åkt bort och kommit hem efter allt är klart.

Undviker att träffa fok och kläder som ska dölja magen på mig.. Vill verkligen inte berätta för ngn..

När jag skulle berätta för min mamma (på telefon), så fick jag ladda upp mentalt hur länge som helst sen ringde jag henne och han knappt säga ngt innan jag börja gråta, fick fram vad jag ville ha sagt mellan snyftningarna och efter jag lagt på var jag halvt hysterisk så mannen fick sitta och hålla om mig och trösta mig ett par timmar efteråt.. Fy vad det var jobbigt. Morsan fick berätta för min pappa och syster för jag vägra berätta för fler..

Jag svarar inte på frågor om detta som familjerna har och jag pratar inte om det mer än med mannen...

Vill ha detta förm ig själv (och mannen).. varför blanda in en massa extra människor?!!

har nu plussat och det känns konstigt på nåt sät.. Jag är givetvis överlycklig =)

Har berättat för en av arbetskompisarna idag eftersom jag fick rusa ur bilen för att spy, hon trodde jag va magsjuk så då fick jag ju snällt berätta...