Orolig för missfall

Om jag får komma med några spekulationer så tror jag att det inte spelar någon större roll huruvida man har symptom eller inte. Varje graviditet är individuell och vi är olika känsliga och påverkas olika av hormoner. Jag missade helt tecknen att jag var gravid med första barnet. Var trött och blödde lätt om tandköttet annars mådde jag prima. skulle man gå efter att symptomen måste vara tydliga hade inte min lillla Klara funnits. Det kan väl säkert vara en varningsklocka om man först har skarpa symptom som sedan avtar helt i början av graviditeten.

Hoppas på det bästa. Lycka till!

I min första graviditet hade jag illamående som symptom hela grav. igenom inget kul men denna hade jag molvärk i magen jag tänkte att dom ( det är 2) äter sig in i magen och växer sig starka många som har känslor i magen och blir utan så kopplar dom det till att inte känna sig gravid längre men det är så himla olika så det är bara gärnspöken. Jag förstår din oro men försök och tänk possitivt för om det blir fel i tillverklingen så vill du inte ha ett sjukhusbarn med div fel på det är så tungt att leva med, då är det bättre ju tidigare man får missfallet. För miss är precis vad det är. så glädjs åt det lilla livet så mycket det går för det går oftast bra, all lycka till / Lilla Bus

Tack för era svar!

Ja, ok det är olika det där med symtom. Allt verkar vara som det ska fortfarande, symtomem finns kvar i alla fall. Ska på ultraljud den 9 aug, känns nervöst, men också förväntansfullt. Läser ju om dem som kommit dit och inget hjärta slår... Självklart borde jag bara tänka positivt, men det är inte helt lätt. Är annars positiv till det mesta och tänker att dåliga saker inte ska hända mig. Men i detta fallet är det helt annorlunda, oroar mig för missfall, att det ska vara något fel på barnet och idag började jag gråta när jag tänkte på om barnet skulle råka ut för någon tragisk olycke efter det är fött. Är det vanligt med sådana tankar?

Kommer du bli en hynsmamma? det är nog ingen bra idè. så det är nog så med åldern lite, världen är inte så liten längre och man är okrossbar som riktigt ung. men var glad och håll b arnet i handen när ni är i trafiken och håll ett öga på det när det leker ute dom första åren ska du se att det kommer inte hända något. Se bara till att vara där och det är man ändå. styrkekramar.

Jag var också jätteorolig när jag var gravid med första, hade några mindre blödningar som jag inte vet varför. Antagligen känsliga slemhinnor. Tycker fortfarande jag är orolig för att hon ska dö. Kollar om hon andas när hon somnat, men jag tycker mig kunna slappna av mer och mer. Jag är inte lika orolig för missfall nu med liten i magen, men jag kan inte helt slappna av innan jag sett första RUL. Svårt att säga något som lugnar, försök att inte läsa för mycket på forum eftersom det lätt blir negativt då det sällan är det som haft en felfri graviditet som skriver. Man skulle kunna tro att MA/Missfall händer alla flera gånger, vilket det inte gör. Ta hand om dig själv och försök slappna av (lättare sagt än gjort) gör saker du mår bra av så ska du se att tiden går fort och du snart ser en bild av en fullt frisk liten skrutt med tickande hjärta.

Låter som bra tips, tack

Du får hålla oss uppdaterade, håller tumme och tå för dog ❤