9månaders bebis och gravid igen

Hej hej :) har inga erfarenheter än. Dock e jag gravid med bf 14 dec. Då

kommer det vara 16 mellan våra barn. Super nervös för hur det kommer bli med 2 så små. Vår son blev precis 1 år. Och han e en otroligt krävande liten krabat så det ska bli väldigt spännande om man får vardagen och amningen att fungera haha..

(Skrev mest för jag gärna oxå tar emot tips på hur man reder ut allt)

lycka till :)

Här är en till som också kommer att ha tätt mellan barnen :) våran son är 9 månader och kommer vara 16 månader då syskonet kommer. Vist blir det tätt mellan barnen men det kommer vi att klara. Klart man är nervös så här är en till som gärna också vill få tips och råd. Förlåt liona för att jag inte kom med som du ville höra. Lycka till båda två :)

Vi har 17 månader mellan 1:an och 2:an och det kommer vara 18 månader mellan 2:an och trean :) Helt underbart att ha dem tätt!

Vi har 1år och 4månader mellan våra. Man lär sig snabbt att komma in i bra rutiner och jag tror inte att det är så mycket mer krävande än att ha lite glesare mellan barnen :)

Tack för era svar! Ni som redan har flera barn tätt låter ju positiva till det, känns skönt att höra! Och vad kul med flera som är i samma situation :)

Bino89 och EleonorC; skulle vara jätte kul att höra hur det går för er då bebisen kommit! Alltid bra att ha pratat med någon i samma situation så är man kanske lite förberedd på hur det kan vara ;) öven om alla barn såklart är individuella :)

Självklart kan vi hålla kontakten :) alltid skönt o prata med andra i liknande situationer :)

Kan bara hålla med :) alltid skönt att bolla med någon annan som är i liknande sits :)

Vi har 1 år och 5 månader mellan våra :) klart det är jobbigt ibland men bara 1 barn kan också va jobbigt ibland ;) dottern blev 2 idag och sonen är snart 7 månader :) de fullkomligt älskar varandra!!! Han skrattar åt allt hon.gör och hon gör allt för att han ska skratta! Enda jag kan tycka är lite jobbigt är att det är svårt att förklara för henne att han inte tål allt hon gör med honom! Det går bättre å bättre för hon blir ju äldre och förstår mer och han större och tål mer ;)

Åh tack snälla jenny88, ditt svar hjälpte mycket! Låter ju rätt härligt det där :)

Hej!

Jag är i exakt samma situation. Vår son är nu 10 månader, och när nästa kommer i mars, så kommer han att vara knappt 1år och 5månader.

Det var ju inte helt genomtänkt det här, och först blev jag förbannad. Helt knäppt med tanke på att det knappast går att skylla på någon annan. :)

Men nu tycker jag mest att det ska bli kul. Det blir nog ett par riktigt tuffa år framöver, men jag tror att man får tillbaka det sen. Skönt för lille V att ha ett syskon så nära i ålder.

Lycka till till er alla! Blir spännande det här!

Katta_H: Åh vad kul, vi är typ i exakt samma situation ju! Skulle vara kul att höra efetr hand hur det går för er! :)

Jag var också så chockad först och hade ångest hela första veckan över det, haha! Men abort är absolut inget alternativ för oss och det känns nog kul nu, men tror jag kommer fatta detta ordenttligt först då vi är på UL, om ens då ;)

liona: Ja, vi får hålla varandra uppdaterade!

Håller med om att det fortfarande känns overkligt, man har ju så fullt upp med den första lilla dåren som susar runt här hemma nu. Jag fick göra ett tidigt ul, så jag har ju sett det själv, men känns ju ändå inte helt verkligt. Vi har tid för stora ul först i oktober, så då kanske polletten hunnit trilla ner. :)

Abort var för oss också helt uteslutet, (inte för att jag är principiellt emot det, vi bara kunde inte tänka oss det nu) så det är bara att roll with the punches liksom...

Mår du bra annars?

Katta H: Haha jaa-aa, senast i mars får vi bara inse fakta iaf ;) Känner mig dock lugnare med alting denna gång, förra gången stressade jag över EXAKT allting från dag 1 tills hon kom. Känner mig nu mer beredd på vad som kommer att hända iaf :)

Jag mår helt okej, ganska mycket illamående såfort magen e tom så jag är tvungen att småäta hela tiden. Väldigt trött också hela tiden, men som du sa så beror det även mycket på den lilla dåre man redan har ;) Hoppas dock på en lika lätt graviditet som senast!

Hur mår du? Hur har pappan tagit det här med att det kommer en till bebis? :)

Oj, jag har glömt bort att svara här. De senaste dagarna har det verkligen bara gått i ett kör. Förlåt...

Precis så som du (liona) beskriver det känner jag också, både fysiskt och psykiskt. Förra gången var jag ett vrak mentalt. Har haft ett par upplevelser av missfall innan, så det var sjuuukt jobbigt. Nu har jag varit mycket mer lugn. Det kanske är för att man inte har tid att vara lika orolig. :)

Fysiskt är det också samma för mig. Mycket mer illamående, ständigt en frukt (eller godis...) i munnen. Trött som f-n också, vilket börjar bli ganska jobbigt, då jag pluggar en kurs och precis börjat jobba lite extra på mitt gamla jobb. Får väl se hur länge jag pallar.

Min sambo tog det väldigt bra. Först var han nog ganska chockad han med. Fast han sa sen iofs att han hade antagit att det var så redan första gången jag nämnde att mensen var sen. Men nu är han jätteglad. Vi inser ju som sagt att ett par tuffa år väntar, men det blir bra sen. Hoppas vi... :)

Hur har det gått hos dig då, är ni pepp bägge två?

vi har ett år och sju månader mellan ettan och tvåan och nu väntar jag trean, två år mellan andra och tredje. visst blir det lite extra jobb en period. men tänk vilken glädje barnen har av varandra sedan. våra två barn leker hur bra som helst, pussas och kramas och den större hjälper till och ska visa lillasyster hur allt ska göras. (nu då de är ett år och tre år.) men även då lillan var liten var det inte så svårt, den stora tjejen accepterade bebisen direkt. jag har för mig (hört av andra) att är den stora större kan det bli mer svartsjuka. ingen alls avartsjuka här, bara att den äldre backade i utvecklingen på vissa områden för en pertiod. började krypa ville bli matad. men sen ville hon vara stor och duktig. Lycka till!