Hallå!
Tyckte bara det skulle vara kul och jämför föra lite, hur stora magar vi har fått och och hur mycket vi ökat i vikt.
V. 27 sf mått är 24 cm och jag har ökat ca 8 kilo
Sf mått och viktökning?
Bananapa · 2013-12-17 · 112 svar
2013-12-17 08:02
112 svar i tråden
2014-03-19 16:39
B+3 idag och inga tecken på att det närmar sig :(
Har ultraljud den 27/3 om bebis inte kommit innan dess, efter det blir det prat omiigångsättning.
Känns som evigheter tills dess! :(
Har ultraljud den 27/3 om bebis inte kommit innan dess, efter det blir det prat omiigångsättning.
Känns som evigheter tills dess! :(
2014-03-19 20:25
Skulle in o träffa bm igår, men det gick inte som planerat då vår dotter fick åka in akut med ambulans till USÖ.. Den hemskaste dagen i mitt liv blev det igår, innan allt blev bättre/bra.. Nu är vi hemma igen men hon har ju skrämt mig för resten av sitt liv.. Å alla gravida, kan rekomendera att inte springa när du är höggravid! Fruktansvärt ont gör det efterråt.. Håller i sig än oxå.. Får väl se om reaktionen igår sätter igång något om några dagar när man slapnat av tillräkligt mycket..
2014-03-20 18:24
ska bli mamman Men herregud vad är det som hänt din dotter?
2014-03-21 00:21
LadyViolett nu kanske du läst mitt dagboksinlägg men om inte så kommer det här:
Då har vi upplevt den värsta dagen (hoppas den aldrig mer kommer i retur) i Elise & vårat liv.. I tisdags skulle vi åka iväg in till bm för sf-mått samt lyssna på hjärtljud och Elise låg o sov efter att jag lagt henne vid 11:30. Jag kom in till hennes rum ca 14:45, jag möts inte av henne ståendes i sängen med ett leende på läpparna som annars är vad hon gör. Så jag går fram till sängen och där ligger hon, ögonen är öppna men hon är helt borta.. Hon krampar och får ingen luft, andningen är väldigt stötvis, hennes läppar börjar gå från vanlig färg till det blå hållet. Jag känner paniken komma. Jag tar upp henne lägger henne mot min arm så hon tittar ner mot golvet. Inget jag gör verkar hjälpa! Så min hjärna som är helt tom på idéer kommer på att jag måste få hjälp! Så jag springer ut rundar vårt hus och ser att grannens bil är hemma. Springer de få meter det är dit och bultar på som en galning! Tårarna sprutar och de kommer och öppnar, Martin som är pappan i det huset tar över Elise (han är cool lugn) lägger henne över sin axel och han gör så gott han kan, hon krampar fortfarande och får ingen luft men börjar hosta ut slem typ. Hennes läppar är vid det här laget helt blå, jag ringer 112 och inom 15 minuter kommer ambulansen. Innan ambulansen hinner fram så har Elise slutat krampa och andas normalt, bara det att nu somnar hon till och vi får ingen direkt kontakt med henne. Sköterskan jag pratar med säger att hon måste vakna o slå upp ögonen så jag får börja nypa henne under fötterna och det hjälper inte alls så då får jag nypa henne i ryggen och hela tiden tala med henne så hon ska vakna. Nu börjar hon tycka att detta är jobbigt så hon börjar bli irriterad men blundar fortfarande. När ambulansen väl kommer tittar de på henne och säger att vi får åka in. Väl på väg ringer jag Johannes och berättar vad som hänt. Ambulansmannen som sitter bredvid mig säger till sin kollega att hon inte behöver köra så fort då läget är under kontroll.. Elise har vid det här läget slutat krampa men hon är otröstlig och fortfarande får man ingen direkt kontakt med henne. Hon har fortfarande svårt att fokusera blicken. När vi är några km från USÖ börjar Elise krampa igen & hon blir återigen katatonisk, så i stället för att åka till barnavdelningen åker vi till akuten. Vi kommer in och Elise har nu blivit lugnare men är fortfarande ofokuserad i blicken. De tar blodprover och kollar även tempen samt en virusinfektion koll.. Får svar ganska snart att blodvärdet och syresättningen är helt ok. Sen blir vi körda till barnavdelningen, och när vi kommer till hissen så sätter sig Elise upp och tittar runt. Nu är hon som "vanligt" igen.. Vi får ett rum och övernattar där så de kan ha henne under observation. Hon har antagligen fått sina första feberkramper kan läkaren senare bekräfta.. Tempen var i ambulansen 38 och inne på akuten 39, de säger även att det fanns en liten virusinfektion höjning. De säger att det är helt ofarligt för barnen som drabbas samt att kramperna kan hålla på i 10 minuter.. Det känns inte som om de är ofarliga men man får naturligtvis lita på vad dom säger då de är utbildade.. Men detta vill vi aldrig mer vara med om! Vi kom hem igår och Elise har varit sig själv, hon har dock inte riktigt samma matlust som innan men det kommer väl strax tillbaka i sina gängor..
Note to self är väl att aldrig aldrig aldrig springa när man är höggravid.. Det gör så fruktansvärt ont efteråt och håller i sig än.. Men naturligtvis, i det läget som man var i då tänker man inte på sig själv direkt, utan att mitt barn behöver hjälp och det snabbt!
Då har vi upplevt den värsta dagen (hoppas den aldrig mer kommer i retur) i Elise & vårat liv.. I tisdags skulle vi åka iväg in till bm för sf-mått samt lyssna på hjärtljud och Elise låg o sov efter att jag lagt henne vid 11:30. Jag kom in till hennes rum ca 14:45, jag möts inte av henne ståendes i sängen med ett leende på läpparna som annars är vad hon gör. Så jag går fram till sängen och där ligger hon, ögonen är öppna men hon är helt borta.. Hon krampar och får ingen luft, andningen är väldigt stötvis, hennes läppar börjar gå från vanlig färg till det blå hållet. Jag känner paniken komma. Jag tar upp henne lägger henne mot min arm så hon tittar ner mot golvet. Inget jag gör verkar hjälpa! Så min hjärna som är helt tom på idéer kommer på att jag måste få hjälp! Så jag springer ut rundar vårt hus och ser att grannens bil är hemma. Springer de få meter det är dit och bultar på som en galning! Tårarna sprutar och de kommer och öppnar, Martin som är pappan i det huset tar över Elise (han är cool lugn) lägger henne över sin axel och han gör så gott han kan, hon krampar fortfarande och får ingen luft men börjar hosta ut slem typ. Hennes läppar är vid det här laget helt blå, jag ringer 112 och inom 15 minuter kommer ambulansen. Innan ambulansen hinner fram så har Elise slutat krampa och andas normalt, bara det att nu somnar hon till och vi får ingen direkt kontakt med henne. Sköterskan jag pratar med säger att hon måste vakna o slå upp ögonen så jag får börja nypa henne under fötterna och det hjälper inte alls så då får jag nypa henne i ryggen och hela tiden tala med henne så hon ska vakna. Nu börjar hon tycka att detta är jobbigt så hon börjar bli irriterad men blundar fortfarande. När ambulansen väl kommer tittar de på henne och säger att vi får åka in. Väl på väg ringer jag Johannes och berättar vad som hänt. Ambulansmannen som sitter bredvid mig säger till sin kollega att hon inte behöver köra så fort då läget är under kontroll.. Elise har vid det här läget slutat krampa men hon är otröstlig och fortfarande får man ingen direkt kontakt med henne. Hon har fortfarande svårt att fokusera blicken. När vi är några km från USÖ börjar Elise krampa igen & hon blir återigen katatonisk, så i stället för att åka till barnavdelningen åker vi till akuten. Vi kommer in och Elise har nu blivit lugnare men är fortfarande ofokuserad i blicken. De tar blodprover och kollar även tempen samt en virusinfektion koll.. Får svar ganska snart att blodvärdet och syresättningen är helt ok. Sen blir vi körda till barnavdelningen, och när vi kommer till hissen så sätter sig Elise upp och tittar runt. Nu är hon som "vanligt" igen.. Vi får ett rum och övernattar där så de kan ha henne under observation. Hon har antagligen fått sina första feberkramper kan läkaren senare bekräfta.. Tempen var i ambulansen 38 och inne på akuten 39, de säger även att det fanns en liten virusinfektion höjning. De säger att det är helt ofarligt för barnen som drabbas samt att kramperna kan hålla på i 10 minuter.. Det känns inte som om de är ofarliga men man får naturligtvis lita på vad dom säger då de är utbildade.. Men detta vill vi aldrig mer vara med om! Vi kom hem igår och Elise har varit sig själv, hon har dock inte riktigt samma matlust som innan men det kommer väl strax tillbaka i sina gängor..
Note to self är väl att aldrig aldrig aldrig springa när man är höggravid.. Det gör så fruktansvärt ont efteråt och håller i sig än.. Men naturligtvis, i det läget som man var i då tänker man inte på sig själv direkt, utan att mitt barn behöver hjälp och det snabbt!
2014-03-21 14:09
V 40 (39+3), förhoppningsvis sista besöket hos bm. Sf 34 +11kg.
2014-03-21 16:19
39+3 Sf mått 34 +20kg
2014-03-22 21:31
ska bli mamman- Nä, jag hade inte läst ditt dagboksinlägg. Ush vad otäckt. Skönt att Elise mår bättre nu, men jag kan verkligen förstå din panik.
2014-03-22 21:34
Igår i vecka 37 (36+5) var jag på kontroll hos barnmorskan. Bebisen är fortfarande fixerad med huvudet nedåt. Mitt sf- mått är nu uppe i 35 cm, mitt blodtryck var normalt, min viktuppgång är upp i nästan + 13 kg och bebisens hjärtslag låg på 154.
2014-03-22 21:49
Igår i vecka 37 (36+5) var jag på kontroll hos barnmorskan. Bebisen är fortfarande fixerad med huvudet nedåt. Mitt sf- mått är nu uppe i 35 cm, mitt blodtryck var normalt, min viktuppgång är upp i nästan + 13 kg och bebisens hjärtslag låg på 154.
2014-03-23 11:20
LadyViolett- Tack, jo skönt att hon blev bättre =)
Vi var inne till bm i fredags istället, hade vuxit 1 cm till i sf-mått så nu låg jag på 31 cm, blodtrycket var normalt 110/65 då när vi var inne var jag i vecka 38+6. Nu är jag i v39+2 Så sista veckan är här, får se om det blir en bebis när bf väl är här vilket är den 28/3.. (tror dock att jag kommer gå över, men visst man kan aldrig veta) Så nu har jag äntligen skrivit ner ett förlossningsbrev, ska packa det sista som behövs i väskan samt även packa en väska för Elise tillsammans med resesäng, vagn och bilbarnstol. Nästa gång vi ska till bm om vi inte fått tills dess blir på torsdag nästa vecka =)
Vi var inne till bm i fredags istället, hade vuxit 1 cm till i sf-mått så nu låg jag på 31 cm, blodtrycket var normalt 110/65 då när vi var inne var jag i vecka 38+6. Nu är jag i v39+2 Så sista veckan är här, får se om det blir en bebis när bf väl är här vilket är den 28/3.. (tror dock att jag kommer gå över, men visst man kan aldrig veta) Så nu har jag äntligen skrivit ner ett förlossningsbrev, ska packa det sista som behövs i väskan samt även packa en väska för Elise tillsammans med resesäng, vagn och bilbarnstol. Nästa gång vi ska till bm om vi inte fått tills dess blir på torsdag nästa vecka =)
2014-03-24 20:55
Jobbade min sista dag i fredags så nu är jag ledig och vilar och njuter av lugnet. Idag träffade jag en sjukgymnast och gick igenom tens, så nu är jag redo för förlossningen. Dock får bebis gärna stanna 1-2 veckor till så jag hinner städa huset och släppa lite innan det drar igång.
2014-03-25 10:53
Härligt LadyViolett! Jag är lite kluven, vill att bebis ska komma nu ASAP men samtidigt nästa vecka eller något.. Vill också få det städat o fint här hemma innan.. Samt hinna med att fixa vaggan och ställa den på plats, men för att få till det då måste vi flytta en bokhylla istället..
2014-03-25 14:12
Det ska bli spännande att se när våra små väljer att titta ut. Förstår precis din känsla ska bli mamma. Samtidigt som man är ivrig på att få se det lilla livet så vill man också hinna få klart allt.
Idag hade jag tänkt att börja städa huset och städa några rum, men idag har energi till att göra det inte infunnit sig, så får se om det blir något städat idag eller om det får vänta till imorgon. Ska i alla fall masa mig upp till kontoret och i alla fall betala räkningarna
Idag hade jag tänkt att börja städa huset och städa några rum, men idag har energi till att göra det inte infunnit sig, så får se om det blir något städat idag eller om det får vänta till imorgon. Ska i alla fall masa mig upp till kontoret och i alla fall betala räkningarna
2014-03-26 11:33
Håller med dig LadyViolett.. Samma sak för mig här.. Skyller på vädret.. =)
2014-03-26 21:21
Ja, jag tror minsann också att det beror på det tråkiga vädret. Men imorgon ska det bli fint väder här så då hoppas jag på.mer energi.
2014-03-28 07:20
Jaha.. Då var dagen D här och än så länge har inget hänt..
Var hos bm igår, sfmåttet var 32 så det växer på stadigt, klara o pigga hjärtljud. Viktuppgång sen inskrivning är 9,5 kg.. Hoppas innerligt att allt försvinner vid förlossningen.. Som sist (då det försvann mer än bara viktuppgången)
Var hos bm igår, sfmåttet var 32 så det växer på stadigt, klara o pigga hjärtljud. Viktuppgång sen inskrivning är 9,5 kg.. Hoppas innerligt att allt försvinner vid förlossningen.. Som sist (då det försvann mer än bara viktuppgången)
2014-03-28 16:07
ska bli mamman- 9,5 kg det är bra jobbat. Det kommer du säkert att gå ner i ett nafs. Hoppas du slipper gå övertiden allt för mycket.
2014-03-28 16:32
LadyViolett- Med min första graviditet gick jag upp ca 6 kilo. Men gick ner 16 kilo strax efter förlossningen.. Så skulle gärna uppleva det igen (det bara försvann när dottern kom ut typ) så jag hoppas väl på ett "mirakel" =) Men man vet aldrig.. Heheh.. Tack, hur går det för dig då och ni andra som väntar på era godingar?
2014-03-28 19:18
21 mars kl 12,49 föddes vår lille kille. 3900 gram och 52 cm lång. Allt gick bra och han är världens snällaste. Är de så här det är att ha spädis då skulle jag kunna ha en till ;)
2014-03-28 19:59
40+3 ..Sf-34 vikt +11 kg. Förhoppningsvis sista besöket hos bm, men fick en tid inbokad på fredag igen.
2014-03-28 20:10
Stort GRATTIS Bananapa!! Härligt att det gick bra! Sophie 1 håller tummarna att bebis kommer snart till er.. Här är man "bara" i v40+0 Vi har fått ny tid till bm på torsdag tror jag det var på morgonen, men hoppas att förra besöket var det sista! =)
2014-03-29 08:56
Stort grattis Bananapa!
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.