Mycket tjafs med min partner...

Jag tror det är vanligt, jag känner i alla fall igen mig själv i det du skriver :) och jag hade det likadant i min förra graviditet. Kan nästan lova att det blir bättre!! :)) Lycka till med allt!

Jag har med samma problem brusar upp för ingenting, vi tjafsar varje dag .
Men han börjar nu att förstå mina hormoner vilket han hade svårt för i början när jag bara vänder på en femöring.
Lycka till !

Jag har precis samma dumma problem, men min sambo kanske inte förstod varför så han lämnade mig och lille bebisen som ska komma om 2 månader. Jag har haft humör, men sen kommer dessa hormoner och gör mig ännu värre och till slut fick han väl nog. Tråkigt att det ska bli så, men man ångrar sig ju så mycket efteråt.

Ja, vi tjafsar om allt och ingenting ... så himla jobbigt, men det är nog så. Båda går igenom en förändring omedvetet så det är ju inte så konstigt :)

Okej, tack för era svar! Då vet jag att jag inte är ensam :).

Miiaah, vad tråkigt! Hoppas att ni kan lösa det på något sätt :)

Jag känner bara att det är så jobbigt, jag har ju liksom inte reagerat såhär förut. Känns så tråkigt när dagarna går ut på vem som har rätt & vem som har fel över riktiga skitgrejer som egentligen inte spelar någon roll. Men hoppas att det blir bättre snart :)

Vet precis vad du menar.. Har det likadant med min partner här hemma. Missförståelser och jag är inte saamma person som jag var innan, som tex tål inte interna skämt utan tar det istället personligt och det måste vara jätte jobbigt för min sambo med tanke på att vi haft det så bra innan jag blev med barn.. Men det är hormonerna som spökar. Man är extra känslig och gråter över minsta lilla. Tyvärr kan hormonerna sitta i redan efter frölossning vid amningen oxå men inte lika farligt som vid graviditeten.

Kram och lycka till alla.. :)

Försök prata om det, båda parter måste hjälpas åt att hålla sams! Försök att tänka efter innan du drar igång en diskussion, är det verkligen nåt att bråka om osv. Det försöker vi med!!

Ja det är sant!! Man får knipa igen när man känner på att det kommer bli bråk för sådan liten sak.

Kram

Vi var hos mvc idag och don rådde till parterapi typ.. pga det är ett vanligt problem och att det kan vara bra att ha någon utomstående som inte känner oss. Min sambo va faktiskt inte helt emot det :-)

Miiaah,vad tråkigt och höra!! Har du någon vän eller familj som kan stötta dig eller så?!

Skulle aldrig tänka mig att jag skulle klara av om min sambo lämnade mig. Tänker på dig!

Men det kan varaa bra med parterapi, =) Mannen kan ju trots allt känna sig ganska utanför i allt som händer.

Som tex när jag och min sambo var och tog tester och blodprover så frågade barnmorskan efter mitt moboilnummer,personnummer och allt sådant, att de stämde med den infon dom hade fått, då frågade min sambo,vill ni inte veta mitt nummer eller när jag är född.

Faktiskt så tyckte jag han hade en liten poäng, vill dom inte ha någon info om pappan och hur hans hälsa är och hans uppgifter, han är trots allt pappa till vårat barn.

Eller är det bara jag som tänker så?!...

Missmandi, jag kan faktiskt hålla med. Dom frågar inte killen något, om sjukdomar som finns i släkten m.m.. Lite konstigt! Eller är det så att sjukdomar och så inte kan föras över från killens sida?

Tänktespeciellt på när jag fyllde i en hälsoankät där det stod om man har anlag för tvillingar.. Jag har inte men min sambo har, så det kan ju vara så att vi får tvillingar någongång om det gått i hans släkt!!.. Det är konstigt! eller hjärtsjukdomar,diabetes sånt måste väl ändå oxå ha betyelse från pappans sida tycker man! =)

Det är ju trots allt 50% han i barnet och 50% mig.. =)

Jag fick höra att det kan bara komma från kvinnan när det gäller anlag för tvillingar, vilket jag tycker är jätte konstigt. Men det är iallafall det jag har fått höra :)

Min barnmorska vill att vi kollar upp sjukdomar på både min och sambons sida tills nästa möte.

Att anlag för tvillingar (tvåäggstvillingar) kommer från kvinnan har jag för mig har att göra med att vissa kvinnor har större benägenhet att släppa två ägg istället för normalt ett.

Ang ärftliga sjukdomar så är det jättekonstigt att de inte frågade din kille...det gjorde de med oss och gör de normalt sätt.

Anledningen till att de frågar om ditt personnummer när de tar blodprover och inte din killes är just för att det är du som lämnar proverna (de måste alltid försäkra sig om att personen de tar proverna på verkligen är den personen så det inte blir fel. Gäller alltid vid blodprover, även om man inte är gravid). Prover såsom blodgrupp, Hb-värde mm är endast relevant för kvinnan då det är hon som bär barnet och föder barnet.

Trevlig kväll ;)

Det som var mest oroväckande var ju som sagt alla dessa sjukdomar.. Hjärtsjukdomar osv kan ju finnas på min sambos sida. :/ Det tycker jag är märkligt att dom inte kollat det med honom..

Dom frågade både mig och min sambo. Konstigt dom inte gör det överallt!?

I den enkäten vi fick fylla i så var även pappan med med personnummer, yrke (varför det nu spelar roll?) och sjukdomar i släkten. Konstigt tycker jag att ni inte behövde ta upp det, hos oss brydde de sig nästan lika mycket om honom! Bra tycker jag, det är ju faktiskt precis lika mycket hans lilla barn där inne!

Therese89: hur går det med ditt humör? Kommer ihåg min förra grav då svängde mitt humör rejält de första 10v sen blev det som vanligt efter v12, kan ha att göra med hormoner och sedan nojjan över huruvida allt står rätt till där inne.... Kämpa på, det lugnar nog ner sig! När du blir lugn blir nog gubben lugn oxå:)

Humöret är som det är, men tror att det börjar bli bättre! Men jag märker att min sambo inte är van vid såhär snabba humörsvängningar hos mig och det gör att han tänder till ganska fort också. Men det blir nog bra, har precis gått in i v 12 nu så förhoppningsvis så blir det bättre snart :-)

Precis.. Allt är så nytt för båda. Det är jätte viktigt att man berättar när man mår dåligt och har en dålig dag eller kort stubin, det funkar bra här varefall.. Och jag har börjat lära mig att säga till om saker inte känns bra istället för att gå och bära på dom och stressa upp mig.

Jag och min man smågnabbar ganska mycket, men mycket är för att jag är så fruktansvärt lättirriterad. Jag har väl tur att han har tålamod och vet varför jag är grinig på allt och alla typ. Svänger ganska duktigt i humöret, ena stunden är jag super glad och nästa är jag ledsen, nästa arg och sen är jag superglad igen hahaha.

Sen så slutade han precis snusa i samband med att jag blev gravid så även han har ett lättirriterat humör. Men jag tycker det funkar bra ändå, vi låter det mesta rinna ut i sanden och sen är det bra.

Eller så låtar han det bara rinna av, typ att jag får skrika av mig och han stänger öronen.