Är jag för gammal?

Jag tycker inte du är för gammal om kroppen på egen väg blev gravid, uppenbarligen är du ju fortfarande fertil :) Kör på :)

Du vet väl om att man inte är äldre än man gör sig? ;-) Gällande fel på barnet: Ni bör göra KUB-test (kombinerat nupp-test, blodprov och ultraljud) för att se om man kan se tydliga tecken på kromosomavvikelser eller andra skador. (Görs mellan v10 och 13). Hur långt gången är du? Sätt dig ned med din sambo och prata vet ja, ni har ju iaf gott om framtida barnvakter (alla stora barn) ;-) Och har säker betydligt bättre ekonomi nu än när första barnen kom. Dessutom var det ju ett tag sedan du födde barn, inget som säger att det blir sämre eller värre nu, kan din kropp bli gravid kan den också föda fram barn. Ni kan säkert få extrakoller på MVC när du skrivit in dig, för att se att ni båda mår så bra som möjligt. Lycka till!

Hade du vart för gammal hade du inte blivit gravid. Prata med din sambo, det är ändå hans barn också. Så får ni tillsammans hitta en lösning som passar just er familj. Jag känner några som fått barn i den åldern och det har gått bra. Bl.a min pappa fick mig när han var 43 och min syster när han var 45 ;) mamma var iofs 33 och 35 när vi föddes men 40 är inte gammalt för en pappa.

Vad tacksam att du kan bli gravid! Du är inte för gammal ;) lycka till med allt

Min mamma fick min lillasyster när hon var 43 (hon har fem barn och fick första näör hon var 24)! Lillsyrran är vacker, intelligent och helt fantastisk! Barn är en gåva - behåll! Du är INTE för gammal, håller med alla ovst kommentarer, kör på och GRATTIS!

Hur går det, har du pratat med sambo och vad hände? :)

ja jag har pratat med honom och han vill inte, så det är lite jobbigt nu. För jag vill även om vi inte planerat detta

Å :( förstår din känsla!! Jag är 43 och min man 44, vi blev gravida runt jul och var jätteglada! Omgivningen inte lika glada! Tyvärr så led vår docka av trisomi 18 och somnade in i v20:( Jättetufft! Vi hämtade oss och sa att vi skulle försöka en gång till, nyligen så ändrade min man sig och blev jätteorolig och trodde vara de värsta skulle hända igen! Jag var helt knäckt i flera dagar, nu verkar han ha ändrat sig igen :) De må hända att vi inte är så unga längre men vi har mer erfarenhet idag och vi har ju ett stabilt liv som kan erbjuda mycket. Varför vill inte din man? Min tyckte att "vi är ju pensionärer när han/hon är 20" ... Vad svarar man på de? Ja....men inte i sinnet för hoppningsvis. Man kan inte nojja sig hela tiden, försök att njuta under resan oxå:) ... Långt i lägg men prata med din man igen, han kanske bara är rädd, så som min är.... Hur som helst lycka till:) Kram

Min kompis är 26 år, han fick en lillebror för 1,5 år sen, och hans mamma fyllde 50 iår!

Jag är 26 år och har två halvsyskon; en på snart 4 samt en på 2 år. I mitt fall hade jag avsolut inga problem med tanken att få ytterligare syskon - det som var jobbigt för mig var att min "styvmor" endast var 5 år äldre än mig, alltså 20 år yngre än min pappa. När min pappa träffade henne för 9 år sen var min dåvarande pojkvän lika gammal som min styvmor haha.

Men i ert fall tror jag inte det kommer bli nåt problem! Som alla andra säger - kan kvinnans kropp bli gravid är det inte för sent! (Annat är det ju med män som kan nästan hela livet.) Var däremot försiktiga med att "tvinga" era äldre barn att vara barnvakter/ hälsa på etc. Jag bor numer 20 mil från mina halvsyskon och får skit om jag inte hälsar på nog ofta - det är inte era befintliga barns ansvar att föräldrarna skaffar sladdisar! Min pappa pratar högt om det när jag är där - "passa på att krama syrran ordentligt nu, man vet aldrig när man får se henne igen!!" Inte kul!

Lycka till! :)

ja jag har pratat med honom och han vill inte, så det är lite jobbigt nu. För jag vill även om vi inte planerat detta

om han inte vill då är han dum i huvud! BARNET ÄR EN GAVA! OCH DU, DU ÄR INTE GAMMAL.

Absolut INTE!!!Huvudsaken är att barnet blir älskat och får en kärleksfull och trygg uppväxt med sunda värderingar.Resten är bara vad vi gör det till.Min mamma var 39 när jag föddes 1975 och det var jätteskönt att under hela min uppväxt ha en mamma som har all livserfarenhet att dela med sig av!!! Jag var 37 när jag fick min älskade son i november förra året.All lycka önskar jag dig!!

hur går de för dig? Har ni kommit på en lösning?

Nej ingen lösning än, jag vill och han inte. skall till mvc på fredag för att prata. Vill veta vad det finns för risker med en graviditet i min ålder och risker för att något är fel på det blivande barnet. Men det lutar åt att jag behåller det om inget är fel.

Jag känner att jag vill säga en sak men snälla hata mig inte för det! jag börjar med mitt positiva..

Jag tror att d kommer bli en fantastisk mamma till ett till barn då du verkligen bryr dig om detta annars hade du inte brytt dig om att skriva här och åldern har inget att göra med hur mycket man älskar sina barn. så där håller jag med alla till punkt och prickar men nu till mitt beskymmer..

Jag läste vad din man skrev att när barnet sen är 20år så kommer ni vara över 60år.. (visst ett barn kan få lika mycket kärlek av sina föräldrar även om de är gamla men min tanke är då jag själv är ett barn med äldre föräldrar.. min oro över att få begrava mina föräldrar om bara några år. jag är 23 och min pappa är 62 , jag är en mega sladdis. Jag älskar mina föräldrar och dem mig med än något annat och de betyder allt för mig men jag ljuger om jag inte säger att jag hade önskat att de hade varit yngre..

Jag vet att det finns många med yngre föräldrar som säkerligen ocså tänker såhär men jag ville bara säga mina tankar om som sagt jag tvivlar inte på din kärlek till dina barn bara det faktum att när barnet sen är runt 20 att när man sitter med sina vänner och pratar, de frågar men vad gör dina föräldrar nä dom sitter på hemmet eller är begravda :/

Hej, ville bara säga att min pappa var 47 när han fick mig och 50 när han fick min lillebror ( dock är mamma lite yngre). Till skillnad från ovanstående åsikt så kan jag tycka att det är positivt med en äldre förälder. Min ppappa har alltid varit väldigt engagerad och verkligen närvarande, jag är hans första barn och det har märkts att min pappa hade gjort saker klart och har kunnat "omfamna" flöräldraskapet fullt ut. Dessutom har jag haft det bättre ställt tack vare att mina föräldrar valde att vänta med barn... Jag själv har fått ett barn nu när jag är 27 och är orolig för den ekonomiska biten då jag och min sambo inte hunnit bygga upp en stabil ekonomisk grund än( inte för att det är det viktigaste men jag ska inte låtsats om att det inte har betydelse för det har det.) Sen tycker jag att det jättemysigt att min lilla dotter hdr har fått en 74-årig gammal morfar som är superengagerad i henne och vill träffa henne hela tiden ( han är ju pensionär så han har all tid i världen). Pappa är också väldigt pigg för sin ålder så jag tycker inte att man behöver stirra sig blind på åldern:) Så nej, om du kan få barn rent fysiskt så är du inte för gammal!

Nej du är inte för gammal och din sambo är inte heller för gammal! Jag är 42 och fyller 43 i början av nästa år. För ganska precis ett år sedan fick jag ett sent missfall då var jag alltså 41. Jag och min sambo har inte gett upp hoppet om att vi ska få ett litet kärleksbarn, så vi försöker och tänker att blir det så blir det och då är det och då är det meningen. Min sambo fyller 46 i slutet av augusti. Så han kommer vara pensionär när vårt barn (om det blir något) tar studenten. Vi har pratat om att min bror (som är 10 år yngre än mig) och hans fru (som är 15 år yngre än mig) min sambos systerdotter som snart fyller 30 ska vara "extra" vuxna åt vårt eventuellt blivande barn hela livet så finns de ju där den dag vi blir gamla och gaggiga också.........

När jag träffade min sambo var jag 38 och han 41. Han sa då att han absolut inte vill ha fler barn och att han var för gammal, han har två sedan tidigare som idag är 10 år och 8 år. Sen blev jag sjuk av p-pillren och så pratade vi om alternativa preventivmedel men sen kom det fram att han ändrat sig och inte tyckte att det gjorde något om det blev en liten bebis.

Hej igen:) Har funderat en hel del under flera dagar och jag personligen tycker fortfarande inte att man kan bli för gammal! Men det får ju inte heller handla om att det bara är den ena parten som har beslutsamsrätt i "barnverkstan" . Kommer ofta på mig själv med att tänka tex: jag tänker då aldrig göra en abort! De e ju mitt barn! Men pappan då? Han får helt enkelt bara gilla läget och vackert vara med och pröjsa! Som äldre har vi ju faktiskt förmånen att kunna föra vettiga samtal fram och tillbaka! Men som ung så får grabben gilla läget i vad nu än tjejen väljer att göra! En skrämmande tanke, ja visst kan ju killen skydda sig men om kondomen går sönder då? Vi tjejer har alla alternativ och bestämmer precis hur vi vill, är de ok? Hm...

Hann inte skriva klart:) Nä inte lätt alla gånger, men jag hoppas innerligt att ni tillsammans kommer fram till vad som känns rätt för Er! Och som någon skrev i ett annat forum : visheten kommer oftast med åldern:) Själv är jag 43, min man 44, vi har barn sen tidigare på varsitt håll men vill gärna ha 1 gemensamt, han vacklar ibland men jag hoppas och tror att det ger sig :) just nu finns det inget paraply med i bilden. Hans rädsla beror nog mest på det som jag skrev i ett tidigare inlägg, han vill/orkar inte gå igenom en förlust till:( men de vore väl otroligt om vi skulle drabbas SÅ hårt 2ggr på raken? Nä in i verkstan och mys / njut av er härligt mogna ungdom:) kram och lycka till

Hej..

Måste bara skriva en rad. Min mamma fick min lillasyster när hon skulle fylla 42år. Jag var 19år när jag blev storastyster och gladare, stoltare syster finns det inte!! Min lillebror var då 15år och vi har aldrig tyckt att det varit ett dåligt val. Hon hade då 15år sedan hon varit gravid & fött senast. Man kanske inte förväntar sig att få syskon i den åldern men samtidigt så har både jag & lillebror fått en sån himla bra upplevelse & kunskap om barn.

Min mamma har spytt & mått riktigt dåligt med alla barn utom med lillasyster då hon inte hade annat än foglossning dom sista veckorna. Idag säger hon att det är de mest underbara som hänt dom & att dom kommer känna å hålla sig unga längre. Var glad åt det liv som växer i dig & kan ju komma som en chock för era barn men samtidigt vilken glädje!!

Min lillasyster var 3 år när hon blev Moster åt våran dotter & dom har super kul tillsammans vilket jag aldrig heller sett som ett problem!

Många styrke kramar!!

Familjer kan se ut hur som helst, jag är 20 och min sambon 23 och vår dotter är beräknad i november och lillans yngsta moster är då bara 5 år:)

kan bara dela med mig av min erfarenhet,jag är själv en hypersladdis,.Min mamma var 39 som sagt när jag föddes och min pappa var 33.Jag har 2 halvsystrar på mammas sida som var 11 och 16 när jag föddes.Nu har jag väl haft tur som har enormt pigga föräldrar när dom i dag är 70 och 77 år gamla,men det har aldrig funnits någon som helst tvekan om att jag skulle ha fått en kärleksfull och trygg omvårdnad och uppväxt av resten av min familj och resten av mitt sociala nätverk även om mina föräldrar gått bort eller blivit sjuka tidigt.En familj består av så mycket mer än barnets föräldrar,det är underbart att se hur älskad min son är av hela min och min mans stora galna härliga familj och våra nära och kära vänner!! Låter kanske konstigt att tänka så redan nu,men jag är väldigt trygg i vetskapen att skulle något hända mig och min man (Gud förbjude!!!!!)Så skulle våran älskade lillkille kunna leva trygg och älskad och omhändertagen av alla våra nära och kära!!

Tycker INTE att du är för gammal, har du kunnat bli gravid så är du inte för gammal... du kommer bara vara lite mer mogen än andra morsor nere på babycafét.

Men förstå hur mkt erfarenhet, du kan dela med dig.

Men det är ganska skönt faktiskt ... jag blir 38 år i Okt-2013, kommer denna graviditet gå vägen för mig så... blir jag mamma igen i Mars-2014(är då ca 38,5år)

Det är klart att det är många yngre på öppna förskolan, men det har börjat fyllas på med"lite" äldre med.

Så lycka till med din graviditet nu ;-D