Hur berättar man?

Jag berättade för dom jag ville skulle veta. Jag sa typ jo jag har nåt att berätta.. och alla blev jätteglada för vår skull istortsett..

Till föräldrarna tänkte vi berätta efter ul som är på fredag. Bor inte i samma stad som någon så först åker vi till mina sen åker vi kanske vidare till hans eller så hoppas vi att de kan komma och hälsa på oss. Vill inte berätta för dem i tele men en del andra får nog veta via telefonen. Vi berättar för närmare vänner först och ber dem att inte sprida, vill ju inte gärna ha ett grattis på fb redan ;)

Nä på fb vill man inte att det ska avslöjas alls! Usch det är ngt av det värsta jag vet när folk lägger ut ultraljudsbilder där.

Hmm... Kanske kan svänga förbi mina föräldrar efter jobbet på fredag och berätta för hans på söndag kväll på middag...? Hmm...

De blir nog glada hur ni än gör, jag vill bara inte missa deras reaktion. Sen är ju frågan om man ska hitta på något ku, tex ge muggar som det står "världens bästa mormor" ect. Tror ändå att på vilket sätt man än berättar så blir de glada! Lycka till!

Hej alla :)

Nu har jag berättat för chefen min som vart så otroligt glad, vart helt tårögd glad. Hon berättade att det är nu livet börjar på riktigt :) Så det kändes verkligen som ännu ett orosmoln som föll från axlarna. Hon var inte det minsta orolig & sa att allt kommer att gå så bra så & att jag ska ta det lugnt, inte stressa & ta hand om mig :)

Så otroligt skönt att ha det stödet på jobbet med :) Nu är det bara den tyngsta av de alla kvar, att berätta till min familj (har en svår relation med mina föräldrar)! Men det ska nog gå bra, än så länge har det gått bra! :)

När de har fått reda på det så kommer vi ut med graviditeten helt offentligt!

Små milstolpar på vägen!

Jag bara kläcker ur mig: Jag är gravid & storler :) Omöjligt för andra att inte storle tillbaka & gratta! Det är det mest naturliga, att vara gravid, så berätta bara :) Nu vet i princis nästam alla, bara min familj kvar & sedan vår bekantkrets!

Ja och när berättar man? Vad är en bra tidpumkt att säga det till familjen....vänner...chefen....osv...????...

Hur ska man tänka några tips??

Vi berättade för våra familjer redan i vecka 7, vi umgås så mycket så de hade märkt av det hela ändå när vi höll på och fejjade i sommarstugan. Till våra nära vänner har vi berättat efterhand vi har träffat dem och tillfälle uppstått. Vi har tyckt att det varit skönt att berätta för vissa så vi kunde få stöd om något gick fel. Sambon berättade för sin chef för några veckor sedan, själv så berättade jag det för chefen idag. Nu har vi ju varit på första ultraljudet, så det känns okej att berätta för de som inte är lika nära. Sen börjar det ju märkas lite på magens storlek, så det var lika skönt att berätta innan det börjades prata.

På jobbet sa jag bara att jag var gravid. Till mina föräldrar visade vi "barnrummet" i vår nya lght, för släkten berättade vi i söndags när mina mamma fyllde år genom att ge henne en kopp det stod mormor på. Men lättast är helt enkelt att bara säga: jag är gravid...inte många som inte smälter av det ;)

Lycka till ni som suger på karamellen och ska berätta!

För våra närmaste vänner & sambons familj berättade vi direkt i princip, kändes naturligt, vi kände att om ngt inte skulle gå vägen så har vi stöd & de vet varför vi är ledsna. Jag är nu i vecka 12 & vi har haft flrsta UL:et & jag har precis berättat för chefen, kändes rätt för det är viktigt för min arbetsplats att ha någon på plats som kan sköt amitt jobb när jag är på mammaledighet :)

Man får helt enkelt göra d som känns rätt för en :)

Nu vet mina föräldrar i alla fall! Relationen mellan mina föräldrar och min sambo är inte den bästa så egentligen hade det varit kul om vi hade gjort det tillsammans, men det är inte lika naturligt för oss att gå till mina föräldrar på middag tillsammans som det är till hans... Så jag berättade själv. Min pappa blev glad, min mamma tror att jag är för ung... (hon fick mig vid 35 års ålder så 30 är alldeles för ungt tycker hon...)

För hans ska vi nog berätta i helgen, på middag. Vet inte riktigt hur jag ska göra med chefen, jag ska byta arbetsplats innan det är dags så känns inte som att det är så viktigt... men samtidigt är det ju bra om hon vet...

Ikväll får bästa vännen veta... lite pirrigt!

Hahaha man blir nog aldrig vuxen i ens mammas ögon... jag är 35, tycker att 30 är den perfekta åldern att skaffa barn :)

Ha de så bra med resten av berättandet!

Hej alla!

Idag berättade jag för mina chefer(förskolechef och biträdande) och det känns sååå skönt! Det är nämligen så att jag antagit mig ett ganska stort projekt som sträcker sig över 1½ år som jag haft lite ågren över då jag inte kan slutföra det. Men de blev otroligt glada för min skull! Första reaktionen var "åh vad kul" och inte "åh vilken otur" :P Jag kände att jag ville vara uppriktig med dem tidigt så de har tid att hitta en bra ersättare för mig.

På fredag åker jag till en av mina bästa vänner i en annan stad och då får hon veta, det ska bli jätteroligt.

Jag och sambon berättade för våra föräldrar så fort vi plussat i stort sätt. Det kändes så overkligt då och inga ord kändes rätt så vi gjorde det enkelt för oss och köpte t-shirtar som vi skrev mormor/morfar farmor/farfar på. Började böla iaf av reaktionen från föräldrarna :)

Tråkigt att höra att flera av er inte har så bra relationer med era familjer, hoppas graviditeten och era kommande barn kan vara något som för er näramre.

Nannis, nej så är det! Speciellt inte min mamma, hon är lite extrem, är ensambarn så jag är väl det enda hon kan fokusera på ibland.

Min pappa blev glad iaf, började prata om att han ska bli morfar och att han skulle få nya uppgifter med barnbarn och så:)

Jag tycker det är häftigt att så många blir glada, jag reagerar nog ite sånär folk talar om för mig att de är gravida. Haha.