Grupper & forum / Marsmammor 2013

förlossnings\"rädsla\"

stephanie91 · 2013-01-22 · 9 svar

2013-01-22 12:37
I början av gravideten var jag inte alls rädd förlossningen (väntar mitt första barn) , då jag kände att det är normalt föda barn.. Men nu när jag är i v 34 och har börjat kännt alla krämpor ordentligt, och hur stor tung jag börjar bli så är jag jätte rädd för förlossningen.. Jag är rädd för hur jag kommer reagera när det gör skitont osv.. Är det nån mer som känner som jag ?? Jag har en jätte stöttande sambo, och bryr sig jätte mycket och lyssnar men på nått sätt känns det inte som det räcker, jag menar han vet ju inte hur det känns, och det är ju inte så kontigt ;) men iaf vi satt och kollade på förlossningsfilmer (typ en unge i minuten) och han blev tårögd och kollade på mig och sa "ska jag klara av att se dig såhär?" jag menar det är ju jätte gulligt, men det fick mig verkligen inse att snart ligger vi där och jag är jätterädd...

Jag är jätte glad för en sån stöttande pojkvän men skulle kännas bättre och prata med er andra gravida om det ...

9 svar i tråden

2013-01-22 15:23
Jag är i vecka 34 jag med och visst är man rädd för förlossning då man inte gjort det förut och inte vet vad man ska vänta sig. Smärta och upplevelsen runt förlossning är verkligen subjektiv. Man får lite på att kroppen vet hur den ska göra när det väl är dags och lyssna på barnmorskorna. Finns ju inte så mycket mer man kan göra när det väl är dags. Skönt att du känner att du har en stöttande pojkvän. Jag har också turen att ha en riktigt bra kille som kommer göra allt han kan för att jag ska få det så bra som möjligt.

Största nackdelen är just nu att min bebis inte vänt sig om än. Den ligger fortfarande med huvudet uppåt. Vill verkligen inte snittas utan hoppas på att vi kan vända den eller om bebisen själv kommer på att den ligger fel =)
2013-01-22 15:39
Är i v.35 och vår lille har inte heller vänt sig :/
2013-01-22 16:33
Jag är i vecka 35 och jag kan inte säga att jag är jätte orolig för förlossningen. Jag kommer försöka ta det som det kommer. Det enda som jag har bestämt mig för är att jag ska försöka föda utan smärtlindring. Hoppas på att jag kommer lyckas med det. Annars så har jag inte så många tankar kring förlossningen. Hoppas bara på att det ska gå bra och att den lille mår bra.

Du kan inte prata med din bm om detta så kanske hon kan hjälpa dig mot din rädsla och oro som du känner inför förlossningen??

Håller tummarna för er båda två att bebisarna bestämmer sig för att vända sig.
2013-01-22 17:12
jag är i v 33. tankarna går mer och mer till förlossningen. är fördetmesta lung men ibland får jag pankik men det går över igen. men får väll panik när det väl e dax..he..

Det jag är orolig för är hur jag kommer att reagera på smärtan.

Och vill inte spricka förmycket. Vill oxå hinna få rygg bedövning....

Min sambo är oxå jätte stöttande.
2013-01-22 19:43
Hallå tjejor! Va skönt att jag inte är själv. Jag tror att rädslan är normal , för jag är inte så jätterädd så jag inte vill föda utan det är mer en rädsla för smärtan och inte kunna styra förloppet, jag vill defentivt inte snittas. Men antar ju mer man stressar upp sig så ju jobbigare kommer det bli när det väl är dags... Men kommer säkert gå bra :)
2013-01-22 20:05
Ett tips.. Läs boken "föda utan rädsla" riktigt bra :) var väldigt nervös inför min första. Men när de väl startade och höll på var de som om jag var gjord för och föda barn. Nu längtar jag otroligt mycket tills nästa :) är i v 33 nu :)
2013-01-22 22:44
Ja bebisen måste ju ut men tycker det känns skit jobbigt! Men försöker tänka... Alla andra klarar ju det jag är väl inte sämre än någon annan!
2013-01-23 01:27
Jag väntar också mitt första barn. Jag känner med er även om jag känner mer oro än rädsla.

Tänk om jag inte är tillräckligt utvilad innan förlossningen.
Tänk om jag spricker.
Tänk om något går fel under förlossningen och det blir akut kejsarsnitt.

Men när det kommer till botten så vet jag att kvinnor genom tiden har fött barn och klarat av det. Vi får hitta den kvinnliga styrkan i oss. :-)
2013-01-23 09:22
Jag rekommenderar också "att föda utan rädsla", jättebra bok!. Jag tror det som skrämmer de flesta är ovissheten, du vet ju inte alls hur det kommer att bli el hur det kommer att kännas! Jag sitter här o skriver min födelseplan och det låter ju så j-a bra, men sen kan det bli helt annorlunda när det väl är dags. Det jag mest är orolig för är att något skall hända med Bulan resp att spricka (vilket jag tror alla mer el mindre är).Samtidigt längtar jag efter förlossningen, att äntligen få träffa Bulan och se vem han/hon är.

Ett annat tips är att prata med din BM, jag har en jättebra bm så jag pratar en hel del med henne plus i min föräldrargrupp. Bm kan annars hjälpa dig komma i kontakt med en grupp "för de med förlossningsrädsla" . I malmö hette det tidigare matildagruppen men nu irmagruppen. De skall finnas på de flesta sjukhus och hjälper dig ang din rädsla.

Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.

← Tillbaka till Marsmammor 2013