När ska ni berätta för omgivningen?

hej! Grattis till +!! =) vi berättade för min familj när vi fick veta de (typ v 5). även om de finns en risk för MF så kände ja att jag ville ha deras stöd om de nu skulle hända. då skulle de förstå mig om jag hade varit jätteledsen. Kände också att ja ville dela denna glädje me mina nära o kära. Men de va bara "kärnfamiljen" o 2 bästa kompisar ja berättade för, sen fick resten veta efter v 12! =) o ida e d v 18 utan några som helst incidenter och en väldigt glad familj o umgängeskrets! ;) haha. lycka till!

Vi väntar tills efter v 12. Min pappa fyller år i september så vi ska ge honom barnbarn nr 3 i födelsedagsprsent. =) Om vi nu inte bilr "påkommna" Jag har väldigt svårt att ljuga nämligen så skulle någon fråga så kanske jag avslöjar det med en usel lögn. Det börjar även ta slut på anledningar till att vara nykter på alla tillställningar som är nu under sommaren! =)

Vi väntar tills efter v 12. Min pappa fyller år i september så vi ska ge honom barnbarn nr 3 i födelsedagsprsent. =) Om vi nu inte bilr "påkommna" Jag har väldigt svårt att ljuga nämligen så skulle någon fråga så kanske jag avslöjar det med en usel lögn. Det börjar även ta slut på anledningar till att vara nykter på alla tillställningar som är nu under sommaren! =)

Jag berättade för min bästa kompis och familjen i v6.. Visst kan man få missfall, men saker kan hända under hela graviditeten och även efter barnet har kommit! Var glad och berätta precis när du känner för det :) Grattis!!

jag är i vecka 11 och har bara berättat det för familjen och 2 kompisar., vi har valt att berätta det efter vecka 12 just p.g.a MF-risken minskar då. tror det inte har någon inverkan men min sambo sa att han tycker det för med sig otur att berätta det för tidigt.. men det är helt up till var och en. . flera får väl veta de efter en vecka kan jag tro.. för då tänkte vi berätta det till de som vi vet att inte kan hålla tyst :D hahaha så de sköter om ryktena :D

berättade för familjen vecka 4- 5 någon gång och även vissa vänner - men resten av omgivningen väntade jag till vecka 13 tror jag :)

Första gången berättade vi för alla direkt när vi plussade i v 6 och var överlyckliga, men vi fick missfall i v 8. Då vart det jobbigt att berätta för alla. Nästa gång väntade vi till efter första ul:et i v 8 och när vi sett hjärtat slå berättade vi och nu är det 2,5 v kvar till bf. Ni känner själva bäst hur ni ska göra och missfall är ju inte en gigantisk risk och som nån annan skrev så kan det ju hända saker hela graviditeten och även efter förlossningen. Lycka till med allt!!!

Första gången berättade vi för alla direkt när vi plussade i v 6 och var överlyckliga, men vi fick missfall i v 8. Då vart det jobbigt att berätta för alla. Nästa gång väntade vi till efter första ul:et i v 8 och när vi sett hjärtat slå berättade vi och nu är det 2,5 v kvar till bf. Ni känner själva bäst hur ni ska göra och missfall är ju inte en gigantisk risk och som nån annan skrev så kan det ju hända saker hela graviditeten och även efter förlossningen. Lycka till med allt!!!

Är 4+6 och jag har bara sagt till min syster, som står mig närmast av alla, att min mens har hoppat.

Min karl däremot hade redan, innan jag sa något till systera mi, bluddrat till 2 personer. Kan säga att han har velat detta sedan dag 1 från det vi träffades

Känner att jag är lite ambivalent. Skall jag vänta till v.12 när risken för MF är mindre (och mamma har sin födelesedag samma dag eller berätta direkt och skulle då något neg hända, så behöver jag inte föklara så mycket....

Du känner ju dig själv och din familj bäst så sätt dig in i bådas situation och välj sedan :) Nervös va! ;) LYCKA TILL!!!

Tack för alla svar!

Jag har bestämt mig nu med att vänta till v 12 att berätta för omgivningen. De jag berättar för nu är bara de närmsta, som jag också känner kan stödja mig vid ett ev. missfall. Det blir ju ändå ett gäng, föräldrarna, sambons föräldrar, syster, bästa vännen... För man vill ju berätta också! Alla blir glada och förväntansfulla! Å andra sidan kanske man känner en ökad press om det går snett... Ja, man blir ändå lite ambivalent, menlite risker får man ju ta. Tror att jag funderar lite väl mkt :)

Bra att du har bestämt dig för hur du vill göra! Det är ju så individuellt.. Jag berättade för pappa så fort jag förstod att jag var med barn i vecka 5-6. Vänner och bekanta och resten av familjen fick veta i v 13. Och släkten i lyckades lista ut det någon gång efter v 20, haha. Står inte min släkt så nära så berättade aldrig ngt..

Sambon ville vänta tills jag var i 5-6 månadeninnan han sa ngt. Tydligen var det standard i hans släkt att vänta så länge som möjligt. Tyvärr så kom dom på oss mycket tidigare. Min mage "svälde upp" ganska tidigt så.. Väldigt individuellt hur man gör som sagt!

Jag väntade till vecka 9 till att berätta för min familj och de 2 närmaste vännerna. Sen speckulerades det lite hit och dit i skolan m.m ( svällde upp rätt så mycket snabbt) så berättade i vecka 14

Jag vill vänta till efter ultraljudet, så att jag skulle ha något att visa upp, men de slutade med att familjen fick veta tidigare. Min mamma fick reda på det igår, jag är i vecka tio, och hon var den sista i familjen.

Istället för att de skulle vara otur att berätta så känner jag lite att om bara jag visste så skulle bebisen vara mer "lätt fången, lätt förgången" men nu när så många vet känns det nästa lite som om man hade flera krokar som håller fast bebis. Nästan lite "Du skulle bara våga försvinna när så många väntar på dig!""

Inte riktigt realistiskt kanske men om det händer någe så gör det, inte mycket man kan göra.

Det är svårt med det där, gick och tvekade i det längsta, men talade om för mina föräldrar o min ena bror n i veckan, på pappas födelsedag. Vi hade annars bestämt att tala om för bägge våra familjer samtidigt, men jag tyckte det var lite mysigt att tala om det på pappas födelsedag, för en gång i tiden så kom jag hem från bb på hans födelsedag så cirkeln är ju nästan sluten!

Nu efteråt känns det jättebra att ha sagt det för nu får jag reda på hur min mamma mådde osv, vilka besvär hon hade och sådant. Nu är det då bara sambons familj och min äldsta bror som inte vet något, omgivningen får reda på det så småningom!

Det är svårt med det där, gick och tvekade i det längsta, men talade om för mina föräldrar o min ena bror n i veckan, på pappas födelsedag. Vi hade annars bestämt att tala om för bägge våra familjer samtidigt, men jag tyckte det var lite mysigt att tala om det på pappas födelsedag, för en gång i tiden så kom jag hem från bb på hans födelsedag så cirkeln är ju nästan sluten!

Nu efteråt känns det jättebra att ha sagt det för nu får jag reda på hur min mamma mådde osv, vilka besvär hon hade och sådant. Nu är det då bara sambons familj och min äldsta bror som inte vet något, omgivningen får reda på det så småningom!

Det var samma här när jag berättade för min mamma. Hon berättade hur hon hade upplevt sin graviditet.

Det kändes toppen att veta att stödet finns där!!!