Förlossningen

Jag tänker att om kag viöl ha smärtlindring så tar jag det då. Kommer absolut ta lustgas men resten får jag se. Kommer även ta lavemang har jag bestämt nu innan så som jag gjorde förra gången :)

På förlossningen en del. Tänkte först att jag inte ska ha ngn bedövning alls denna gång men har som du kmit på att jag tar det som d kommer. Blir det jobbigt o långdraget vill jag nog ha eda. Men utgångsläget härr dusch bad o ingen bedövning...vi får se hur d går...lycka till, till oss :P

Jag har försökt förbereda mig på det värsta men planerar "normal förlossning" om ni är med på vad jag menar. Jag kommer föda ganska naturligt med dusch och massage som enda troliga smärtlindring, tål inte lustgas och har läst mer negativt än positivt om epidural - sure den lindrar men den hindrar också det naturliga krystarbetet och ökar risken för bäckenbottenskador just därför, något jag är maniskt rädd för. Har också bokat in en sk "hemlik" förlossning. Jag har min egen privata bm och det kommer bara vara vi, inte övrig personal från sjukhuset (så länge inte komplikationer uppstår), och min make i förlossningsrummet. Så avslappnat och stressfritt som möjligt - hoppas jag.

Sedan får vi se, kanske svimmar jag av smärtan eller så orkar jag. Men planen är sådan iallafall. :-)

Vi har pratat mkt om förlossningen och bestämt oss för att vi tar det som de kommer, enda planen är att vi ska komma därifrån med en bebis.:)

Jag har pratat med bebis o berättat hur hon ska göra. Att hon smidigt o enkelt ska glida ur ;)

Hej! Kom in här av en slump o tänkte bara dela med mig av mina tankar. I januari föddes mitt första barn och jag var väl förberedd inför min förlossning. Jag hade många olika tankar om hur jag ville ha det och också många tankar kring vad jag absolut inte ville vara med om. Min önskan var en "naturlig förlossning" utan medicinsk smärtlindring och jag ville ej föda i gynställning utan upprätt eller på huk, jag ville inte ha värkförstärkande dropp, jag ville vara den som hade kontroll över situationen och min största rädsla var en instrumenten förlossning, särskilt sugklocka var jag livrädd för.

Det som hände var så klart att alla mina farhågor besannades. Jag kom in på förlossningen och när de tar ett ctg så visade det sig att bebisens värden var dåliga o bm tryckte på en klocka och plötsligt kryllade rummet av folk, och ingen pratade med mig. Jag hör dem prata om snitt tills de upptäcker att jag är fullt öppen o då dividerar de om det är möjligt att lägga en sugklocka för att bebisen är högt upp. Ytterligare en läkare kommer in som beslutar om sugklocka. Jag får värkstimulerande dropp för att barnet ska ut nu!! Det kommer läkare o sköterska från neonatal beredda att försvinna iväg med bebisen. Så typ 20 min efter att jag blir undersökt föds min bebis. Jag är svårt chockad efteråt o det tar tid innan jag lyckas återhämta mig och kan ta till mig bebisen men idag mår hon hur bra som helst och är det finaste jag vet!

Med detta vill jag mest ha sagt att hur mycket man än planerar o funderar o bestämmer så kan allt bli helt annorlunda o det kan ändå bli bra och fantastiskt och att föda barn är det häftigaste jag varit med om när jag väl fått distans och kunnat bearbeta det hela lite! Jag är glad att jag läste på om förlossningen o hade gjort mig en bild av hur jag ville ha det men jag hade önskat att ngn mer tydligt förberedde mig på att det kan bli som så att det är omöjligt för en själv att ha kontroll och att det kan komma att bli så att ingen hinner prata med en. Och ett sista råd, om ni efter förlossningen känner er skärrade o i behov av att prata av er och få stöd, kräv att det bokas in ett möte med förlossningspersonalen. Jag blev lovad att bli uppringd av min bm vilket aldrig hände vilket jag kan tycka är jävligt kass. Jag har dock fått fint stöd från min bm jag gick till under min graviditet samt av BVC-sköterskan.

Nu blev det en massa babbel här o vet inte om det hjälpte nån, men lycka till så mycket alla som ska föda. Och hur det än blir så är det en fantastisk upplevelse! Jag längtar redan till min nästa förlossning!

Jag tycker du har kommit fram till ett klokt beslut.

Vi lever ju i ett samhälle där vi har så mycket kontroll på våra liv. Och för det mesta ska saker ske snabbt o på vårt specifika sätt.

Jag har märkt att just vara gravid och säkert förlossningen också är sånt man inte kan kontrollera fullt ut. Det påminner inte om så mycket annat som man går igenom här i livet. Det förvånade mig när jag insåg det, jag brukar snacka så mycket om att försöka behålla så mycket som möjligt av det "naturliga", o samtidigt är det mest naturnära kanske inte det vi upplever som det mest naturliga... Det är ju egentligen lite konstigt att något av det mest naturliga känns nästan onaturligt för de är inte så jämförbart med vår livsstil vi har konstruerat genom den framväxande kulturen... Vi kan ju i de flesta fall inte bestämma när bebisen tänker komma ut, och många beskriver att de kände ju att de inte har så mycket kontroll när förlossningen är igång. Det är lika bra o förbereda sig på att släppa taget. Ibland kan det vara just det man behöver öva på. Att slappna av trots att man inte kan påverka så mycket det som händer, och trots att det inte går så väldans bra eller känns så bra just nu. Snacka om tålamodsprövning att både vara i väntan så många veckor o sen gå med värkar massa timmar under själva förlossningen.

Men det är som du redan tänker (tror jag): Att det bästa man kan göra är att läsa på om så mycket som möjligt så är det lättare att slappna av och hantera det okontrollbara genom att man skaffat sig en "väska med tillämpbara verktyg" för att möta det lite oförutsagda.

Lycka till med förlossningen!

Hej!

När min dotter kom hade jag bestämt mej redan innan för ryggmärgsbedövning. När det väl var dax så gjorde det faktiskt inte så ont som alla andra sakt så jag klarade mej bra på lustgasen bara.

Men eftersom jag hade haft värkar i 4 dagar och inte orkade längre satte dom bedövningen så att jag kunde få sova några timmar.

När det väl var dax för att krysta tog den slut och var ej lönt att sätta ny påse, så att gå från ingen smärta alls till AJAJAJ var det värsta. Det gjorde så ont att jag inte klarade av att krysta riktigt och efter 1,5 timmes krystande förlösdes hon med sugklocka.

Denna gången tänker jag inte heller planera något utan tar det som det kommer :)

Lycka till :)

Jag är kanske lite tvärtom , jag vill ha hela medicin skåpet, jag har redan stora mardrömmar om förlossningen, detta säger jag inte för att skrämmas utan jag tror att min smärtgräns har minskat då åldern har blivet högre. Detta är mitt 8:e barn och jag har fött alla mina andra normalt och med endast lustgas till hands i vissa förlossningar. Jag har önskat mig mer smärtstillande men antingen har jag varit för sen i skedet eller så har det inte blivet av då dem tyckt att detta klara jag utan...... Så jag kan bara säga att vara förberedd innebär inte att det går som man vill. Jag hoppas dock på epidral men det går som det går och i och med att jag går på klexan sprutor så är det tveksamt att jag skall få den.

Jag gick 14 dagar över och skulle bli igångsatt. De kunde ta mina hinnor och satte på värkstimulerande dropp. vet ej om detta är värre än när det får komma igång själv!? kändes så för mig då jag knappt kunde andas mellan värkarna för det fanns inget "mellan värkarna" mot slutet. fick vänta 1,5 timma på Eda vilket var fruktansvärt men vanligt, speciellt då jag inte tänkt ta det från början. fick sådan kontroll av Edan och den saktade inte alls ner förlossningsarbetet för mig. tog 17 min att krysta och fick endast några bristringar. totalt 9 timmar tog förlossningen. Har bara bra minnen från min förlossning förrutom ett tag där :-p kommer inte våga planera att inte ta eda nu denna förlossning. Kanske känns helt annorlunda om det kommer igång av sig själv. Lustgasen var bra i början men hjälpte inte när det var som värst. Fick även lite svårt att andas av den några dagar efteråt, väldigt otäckt. Tror jag hoppar den nu.

Är så himla individuellt. Tror det är sunt att inte planera för mycket men vara påläst är nog alltid en fördel.

Oj oj förlossningen är verkligen individuell för alla. Det enda som är gemensamt för alla är att det kommer ut barn :-)

De två gånger som jag fött barn skedde båda fort och jag hann inte med epidural trots att jag bad om det direkt när jag kom in till BB. Denna gång har barnmorskan skrivit i min journal att jag vill ha epidural direkt när jag kommer in. På så sätt hoppas jag få vara med lite om det som händer och inte bara andas igenom smärtan.

Man kan ju hoppas...