Att inte berätta

Ullko 2012-09-19 13:04

Jag är så klyven. Det är 9 dagar kvar nu innan mvc besök nummer 2, då jag hoppas få se den lilla leva och se hjärtat pulsera. Är helt symptomfri, förutom att jag inte kan äta ordentligt för då vänder det i magen direkt - hoppas detta är ett litet hopp att allt är bra. Största problemmet just nu är att vi varken berättat för hans eller min familj att vi ska ha barn. Vill helst kunna berätta när jag vet att allt är bra. Men det är riktigt jobbigt när min mamma ringer å kvittrar å frågar hur jag mår och jag sitter brevid min hink och måste ljuga att jag mår bra. Känns så dumt att jag inte berätta på en gång. För hur ska jag kunna berätta om nu inte allt står rätt till :-( ... Någon med denna erfarenhet av känsla av att man sitter i kläm?

hotshotbabe 2012-09-19 13:41

Så kände jag oxå, men sen berättade vi ändå för vi va så glada! Det är upp till var och en men vi kände som så att vi väntar barn o inte missfall, missfall kan vem som helst få och man är inte sämre för det och då kan det vara skönt o ha nära o käras stöd om det väl händer! :) lycka till hur du än gör och ta hand om dig o bebbe i magen :)
Med vänlig hälsning, Sandra

Ullko 2012-09-19 14:10

Kloka ord :-) har en syster som berättade när hon var i 5 v, men där var det inte heller planerat. Jag å sambon har försökt i 8 mån och det kanske är därför jag inte valde att berätta på en gång. Hålla bebisverkstan hemlig en mån mer eller mindre vad gör de. Men nu som sagt ångrar jag så att jag inte berätta på en gång, men just nu känns de som man kommit i ett mellanting

Zkatan 2012-09-19 14:32

Vet precis vad du menar. Med förra graviditeten berättade jag redan i v 4-5 för mina och sambons föräldrar, ville dela med mig å få stöd. denna gång är jag redan i v 10-11 och har inget sagt till någon än. min mor frågade så sent som i förra veckan om det inte vad dags för nr två snart och allt jag svarade var att vi pratar om saken =)

Har såååå många gånger varit på väg att försäga mig just på frågor hur mår du, hur är det etc. det ÄR jobbigt... jag har struligt med jobb etc så egentligen är det helt fel tillfälle att vara gravid... är iof inte så orolig för missfall men jag vill ha min graviditet både ifred OCH delad med alla!

skall nog iaf berätta denna helg då dottern fyller 2år... vi får se.

kanske inte var till så stor hjälp men Lycka till iaf!

Ullko 2012-09-19 18:04

Håller med dig att man vill berätta samtidigt som man vill ha de som sin egna hemlighet,,å just för sin mamma är de svårt att inte vara helt ärlig

INDIAH 2012-09-20 11:27

Jag berättade för mamma på en gång och min plastmamma också. Min kille ringde sina föräldrar i Chile och berättade och där i Chile brukar man berättade för alla på en gång och hans mamma skrev detvpå facebook. Jag vart väldigt irriterad och bad henne ta bort det (vi har många gemensamma vä ner både i Chile och i Sverige). Hon sa att hon var så glad, att man ska vara lycklig nör man väntar ett barn. Jag vart så arg och sa att jag är glad men vill inte att folk ska hålla på och fråga hur magen mår om jag får missfall. Och att det är jag och min sambo som vill berötta nyheten sen... Tyvärr han folk från Sverige läsa hennes status upptadering på fb innan hon tog bort det.
Men det är klart man vill vänta. Jag står mamma och min plastmamma väldigt nära och berättade det för dem och skulle det gå fel vill jag ha deras stöd...
Men jagvtycker inte alls det är fel att vänta... Det är ju ert barn!
Kram kram

Ullko 2012-09-20 11:36

För mig som bor 40 mil ifrån mina föräldrar är det inte så svårt att hålla de hemligt, förutom när mamma ringer och frågar hur det är. Dock känner man sig lite dum när man är hos sambons föräldrar och äter och man börjar må konstigt och måste åka därifrån, då känner man sig väldigt otrevlig, men det kommer ju få sin förklaring sen, men just nu känns allt så olustigt på något vis. Längtar så efter rätt tillfälle att få berätta så man kan sluta låtsas som de regnar :P

Charlotte86 2012-09-20 13:08

Jag förstår inte riktigt varför man inte berättar för familjen med en gång. Men alla känner ju olika. Men om man får missfall så får man det är inget man kan göra något åt eller något man ska skämmas för och om något skulle gå fel känner iaf jag att jag vill ha stöd från mina nära och kära. Skulle man inte ha berättat och något är fel tycker iaf jag att det vore jobbigare att berätta då. Jag tycker inte man behöver säga till hela världen att man är gravid för tidigt men för sina respektive familjer :)
Jag berättade samma dag som testet visa positivt till mina föräldrar och några dagar senare till sambons men vi väntade med att berätta för resten tills den mest kritiska perioden gått. Men som sagt alla känner olika :)

Lycka till!

Ullko 2012-09-20 13:57

Det är det som känns så dumt. Skulle berättat på en gång, för nu känns det som jag fastnat i något mellanting :-/

maddan 2012-09-23 14:32

Jag hade väldigt svårt att hålla mig. Var så lycklig och ville att hela världen skulle veta. Jag berättade för min familj nästan direkt när jag fick ett +. Man vill väl dela lyckan med familjen? Vad gör det om något händer eller skulle vara fel. Delar man inte det med sin familj. Ok om man har en dålig relation. Skulle något vara fel eller hända så skulle man ju må skit. Då vill jag iallafall ha stöd och tröst av min familj, särskilt mamma. Sen tror jag att en mor känner på sig innerst inne det syns nog på dig ;)

Ullko 2012-09-23 14:48

Dock bor min familj i sthlm, 40 mil bort, så det blir inte att man träffas så ofta. Kanske där mycket oro ligger också, då de bor så långt bort så känner man inte på samma sätt de fysiska stödet ? Hoppas nu att kunna berätta för min familj personligen om 3 veckor . Men de är rätt lång tid kvar

maddan 2012-09-23 19:54

Skicka ett kort med en stork på där det står ..... kommer storken och du blir mormor :) Haha lite rolig grej :)

11 svar i tråden

Svara