När jag ska sova om kvällarna/nätterna så ligger jag och tänker på förlossningen. Då blir jag lite rädd, rädd för vad som ska hända, rädd för hur ont det kommer göra, hur lång tid komme det ta m.m
Men sen på morgonen/dagen när jag tänker på förlossningen så är jag cool-lugn, ingen rädsla ihuvudtaget över förlossningen. (hoppas jag föder mitt på dagen, haha skämt o sido) Det är ju jobbigt om jag ska vara rädd för det för det är ju något vi alla måste gå igenom.. Någon mer som tycker det är jobbigt ibland att tänka på förlossningen? Tror med man ligger och tänker för mycket i sängen om nätterna, hehe ..
Grupper & forum / Majmammor 2012
Förlossningen..
Matilda_W · 2012-03-19 · 6 svar
2012-03-19 11:13
6 svar i tråden
2012-03-19 12:56
Gissar att alla kvinnor nån gång är rädd för förlossningen! Annars vore vi inte kvinnar nästan haha. Har själv ett tag kvar (aug) så inte hunnit oroa mig så mycke än så länge. Men som du skriver så är tänkter man på hur lång tid de kommer o ta, spec om komplikationer som kan hända!
Men vi ska nå inte ta oroa sig, kommer hända oss ändå annars blire svårt o få ut bebis ;)
Men vi ska nå inte ta oroa sig, kommer hända oss ändå annars blire svårt o få ut bebis ;)
2012-03-24 10:54
Har du fått gå på Aurora-samtal? Annars fråga efter det till din barnmorska, det tycker jag ska vara obligatoriskt eller åtminstonde något man blir erbjuden. Jag har gtt en gång och har två bokade möten till. Det innebär att man får komma till förlossningen, se hur allt ser ut och prata med en som jobbar där om vad man har för rädslor och gå igenom hur man själv vill ha sin förlossning. Jag rekomenderar det starkt!
Kram Freja
Kram Freja
2012-03-29 09:34
Här är en till som tänker alla tänkbara senarion ibland, tror man bearbetar det på så sätt också, viktigt att komma ihåg är att Man inte kan dö av smärtan...
Det är något jag sagt till min sambo att påminna mig om vid förlossningen, För jag tror nog att det är så man känner i just den stunden, att man kommer dö, men smärtan är något som går över.. :)
Inte lång tid kvar nu.. håller vi tummarna och peppar varandra så kommer det gå lysande :) Kramar!
Det är något jag sagt till min sambo att påminna mig om vid förlossningen, För jag tror nog att det är så man känner i just den stunden, att man kommer dö, men smärtan är något som går över.. :)
Inte lång tid kvar nu.. håller vi tummarna och peppar varandra så kommer det gå lysande :) Kramar!
2012-03-29 14:58
Rädslan för förlossningen är ju ganska självklar kan jag tycka... De flesta känner oro inför dagen som inte går att undvika.
Jag har ingen oro över själva förlossningen då jag väntar mitt andra barn men jag minns hur jag kände å tänkte inför sonens förlossning. Jag har lite av ett kontrollbehov i utsträckning att jag vill veta vad och när saker ska hända. Jag vill ha kontroll över situationer och det är ju något man absolut itne kan vara när de kommer till förlosnningen. Då är de bara att följa kroppen och "hänga med" å hjälpa till.
Dock måste jag säga att kroppen vet precis hur den ska göra och du själv behöver bara hjälpa till och trycka på lite extra :) Väl inne på förlossningen så släpper många tankar som man oroar sig för precis innan! Då vill amn bara att ungen ska komma ut ;)
Jag var jätterädd att bajs på mig tex. men de va de sista jag tänkte på just då! Under hela min förslossning fokuserade jag på att slappna av och vila mellan värkarna och sen att andas lustgasen. Jag blundade bara och gick in i mig själv och helt plötsligt hade timmarna gått och lilla Olle låg på mitt bröst :) Barnmorskorna hjälper till och din partner kommer få uppgifter. Tips kan vara att göra som jag. Skriv i förlossningsbrevet/planen att du vill att barnmorskan och sköterskan ska styra och hjälpa din partner att hjälpa dig tex att pressa knän m.m.. Det kommer gå så bra så! Bebisen och kroppen fixar mycket på egen hand, försök istället lära dig slappna av och se till att vara utvilad så du har alla energi som kan behövas inför den stora dagen D :) *styrkekramar*
Att fundera över smärta kan vara bra eftersom de inte är någon som kan påstå att det är smärtfritt... Dock så bedövar kroppen sig själv, jag kunde inte känna mina egna ben tex. Klart att de gör ont men så snart bebisen kommit ut så är alltihopa borta på ungefär 30 sekunder :) Jag minns att ja tänkte några sekunder innan sonen var född -"Det här kommer jag ALDRIG att göra om, hellre dör jag" Men direkt jag såg honom så kom en ny tanke -"Äsch, så farligt va de inte" :) Oron kommer finnas och säkert följa dig ganska långt mot slutet men det är naturligt och allt kommer gå bra! Din partner och ev. andra som följer dig till förlossningen samt sköterskor och barnmorksa finns där för dig under hela processen. Du kommer aldirg vara ensam och du är omringad av människor som är riktigt proffs :) Lycka till och vi håller tummar och tår för en dag-bebis ;) *Kram*
Jag har ingen oro över själva förlossningen då jag väntar mitt andra barn men jag minns hur jag kände å tänkte inför sonens förlossning. Jag har lite av ett kontrollbehov i utsträckning att jag vill veta vad och när saker ska hända. Jag vill ha kontroll över situationer och det är ju något man absolut itne kan vara när de kommer till förlosnningen. Då är de bara att följa kroppen och "hänga med" å hjälpa till.
Dock måste jag säga att kroppen vet precis hur den ska göra och du själv behöver bara hjälpa till och trycka på lite extra :) Väl inne på förlossningen så släpper många tankar som man oroar sig för precis innan! Då vill amn bara att ungen ska komma ut ;)
Jag var jätterädd att bajs på mig tex. men de va de sista jag tänkte på just då! Under hela min förslossning fokuserade jag på att slappna av och vila mellan värkarna och sen att andas lustgasen. Jag blundade bara och gick in i mig själv och helt plötsligt hade timmarna gått och lilla Olle låg på mitt bröst :) Barnmorskorna hjälper till och din partner kommer få uppgifter. Tips kan vara att göra som jag. Skriv i förlossningsbrevet/planen att du vill att barnmorskan och sköterskan ska styra och hjälpa din partner att hjälpa dig tex att pressa knän m.m.. Det kommer gå så bra så! Bebisen och kroppen fixar mycket på egen hand, försök istället lära dig slappna av och se till att vara utvilad så du har alla energi som kan behövas inför den stora dagen D :) *styrkekramar*
Att fundera över smärta kan vara bra eftersom de inte är någon som kan påstå att det är smärtfritt... Dock så bedövar kroppen sig själv, jag kunde inte känna mina egna ben tex. Klart att de gör ont men så snart bebisen kommit ut så är alltihopa borta på ungefär 30 sekunder :) Jag minns att ja tänkte några sekunder innan sonen var född -"Det här kommer jag ALDRIG att göra om, hellre dör jag" Men direkt jag såg honom så kom en ny tanke -"Äsch, så farligt va de inte" :) Oron kommer finnas och säkert följa dig ganska långt mot slutet men det är naturligt och allt kommer gå bra! Din partner och ev. andra som följer dig till förlossningen samt sköterskor och barnmorksa finns där för dig under hela processen. Du kommer aldirg vara ensam och du är omringad av människor som är riktigt proffs :) Lycka till och vi håller tummar och tår för en dag-bebis ;) *Kram*
2012-03-29 16:37
Tack så jätte mycket för era svar! Dom ska jag läsa varje gång jag känner oron komma. =) Jag brukar tänka så ibland att "de flesta gör ju det (föder), och flera gånger till och med" då måste man ju kunna stå ut med smärtan! Men jag hoppas alla får en snabb födsel så man slipper ligga och ha värkar i flera flera timmar.. Tack så jätte mycket ännu en gång för era lugnande svar!! Kramar
2012-04-01 11:26
rohlen
vad mysig du är som tog dig tid till av svara sådär, tummen upp för dig!
vad mysig du är som tog dig tid till av svara sådär, tummen upp för dig!
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.