Berätta på jobbet?

Jag har tänkt berätta för min chef till veckan. Så vi kan planera vårterminen tillsammans, hur mkt jag ska jobba etc. Är föräldraledig så har lite svårt att berätta för mina kollegor samtidigt. Blir väl att berätta för dem som står mig närmast.

Jag var tvungen att berätta för arbetsledarna förra veckan, då var jag ändå lite sen med att berätta (var i v. 13) för tyvärr måste man berätta så tidigt i mitt arbete med tanke på att jag arbetar inom funktionshinder och är utsatt i mitt arbete så behöver omplaceras! Men snacka om att jag drog ut på det med att berätta, inte ens hälften av vår familj och släkt vet om något ännu! Jag är hemlighetsfull av mig :)

Jag berättade i v 18 båda gångerna! =)

Min barnmorska sa att de flesta berättar efter ultraljudet (som man gör i v 20 typ). Tyckte det lät skumt, då borde man ju fått ganska mycket mage redan? Men vet inte. :S Känner att jag borde berätta snart men ändå inte haha. Är i v 13 (12+2)..

Jag har berättat för chefen, men inte för mina föräldrar och syskon eller vänner... Sjukt egentligen, men det bara blev så. Nu har dessutom två av mina kollegor sett det på mig, så på jobbet är det snart ingen hemlighet.

Ska på ultraljud (gör KUBtest, v 12+5) på fredag, så sedan bryr jag mig inte om vem som vet och inte. Jag försöker komma ihåg att kvinnor fött barn i alla tider och att det inte är en världsnyhet för omvärlden. Bara för mig och världens bästa sambo!

Massa kramar till alla som behöver dem!

Var på kubb test igår och istället för att glädjas fick vi veta att fostret är dött. Så idag fick jag genomgå en kemisk abort. Det har varit så omvälvande känslomässigt. Vi har haft två dagar av sorg men nu måste vi blicka framåt.

Kärlek till er som är i väntans tider.

Jag blir så ledsen för er skull! Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag kommer att göra eller ens hur jag skulle känna om det är likadant för mig. Jag kan inte med ord beskriva hur orättvist jag tycker att det är!

Usch och fy, jag känner verkligen med dig! Du är tuff som blickar framåt o kommer igen! Jag önskar dig all lycka!!!

KRAM!

Majmamma74 skrev den 2011-11-15 17:53:51

Var på kubb test igår och istället för att glädjas fick vi veta att fostret är dött. Så idag fick jag genomgå en kemisk abort. Det har varit så omvälvande känslomässigt. Vi har haft två dagar av sorg men nu måste vi blicka framåt.

Kärlek till er som är i väntans tider.

Det finns ingen chans att jag kan vänta till v18 med att berätta på jobbet. Då skulle alla redan veta iaf. Jag är i v13 (12+2) nu och har redan lyckats lägga på mig ett och annat kilo =). Dessutom hade jag redan gått upp en del under sommaren så nu väger jag väl en 6-7 kilo mer än i våras. Då jag alltid varit åt det smalare hållet, så är det svårt att dölja. Jag är glad att jag arbetar mycket hemfrån nu och på så sätt kan dra ut på det. =)

berättade runt v 15 (kom tillbacka till jobb efter mammaledighet i v 12)

Tack så mycket vuxenmamma, det värmer verkligen att se att du känner med mig. Det kom som en överraskning för oss, vi var inte beredda på ett sådant besked. Det är ungefär 20% av alla gravida som får missfall och vi var en av dom. Vi får bara hoppas det blir en liten bebis nästa gång. Det positiva som jag bär med mig är att jag faktiskt kan bli gravid :)

Många kramar till dig

Vuxenmamma skrev den 2011-11-16 11:19:17

Jag blir så ledsen för er skull! Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag kommer att göra eller ens hur jag skulle känna om det är likadant för mig. Jag kan inte med ord beskriva hur orättvist jag tycker att det är!

Usch och fy, jag känner verkligen med dig! Du är tuff som blickar framåt o kommer igen! Jag önskar dig all lycka!!!

KRAM!

Majmamma74 skrev den 2011-11-15 17:53:51

Var på kubb test igår och istället för att glädjas fick vi veta att fostret är dött. Så idag fick jag genomgå en kemisk abort. Det har varit så omvälvande känslomässigt. Vi har haft två dagar av sorg men nu måste vi blicka framåt.

Kärlek till er som är i väntans tider.

Jag berättade för mina närmsta kolleger, som jobbar på min avdelning, väldigt tidigt så de skulle förstå vissa saker lättare (typ tunga lyft, illamående, att man behöver ta en frukt/vatten/toa paus lite oftare än innan). Då var jag väl i vecka 12-13 tror jag det var.

Men sedan efter första UV när man kollat att allt är bra, bebis är frisk etc så berättade jag för cheferna högre upp på mitt jobb. Då även ansökte jag om Gravidpenning så då kunde man ju skymma det riktigt haha. :)

Men alla ser ju olika ut, min mage "ploppade" ut för kanske 2 veckor sedan. Innan dess har jag haft lite mage, men inget någon på min arbetsplats hade lagt märke till så alla blev glatt överraskade när jag berättade. :)

Berättade för min chef igår och hon hade bara gått och väntat på att jag skulle säga nåt. Hon sa hade misstänkt det i åtminstone en 4 veckor, men kände sig säker efter att hon kom tillbaka från en semester för en vecka sen. Snacka om att hon var snabb på att ta det då jag nu bara är 12+4! =)

Jag var tvungen att berätta på jobbet efter att en kollega suttit o tittat på min mage en dag. Fast jag såg nog större ut i mina kläder än vad jag var då egentligen. Fast det var bara skönt. Var i vecka 16+2 då.

Jag berättade i fredags för min närmaste chef. Var då i 15+5. Han hade misstänkt att jag var gravid då det syns på hela mig. (har väldigt platt mage normalt) :-)

Lycka till alla!