Hej alla!
Jag är 37 år och gravid med första barnet. Visst märker jag av lättare symptom, som större bröst som ömmar och att jag inte känner mig jättesugen på mat, trots att jag är hungrig!?, men på det stora hela mår jag förträffligt bra! Kan man göra det och ändå vara gravid? Plussade förra lördagen (24/9) och skall enligt beräkning vara i v 6+0 i dag... Jag är orolig då jag har en kompis som är i min ålder som först vid ultraljudet fick veta att fostersäcken var tom... Jag visste inte att sådant kunde hända ens! Hur sent kan man upptäcka om det är utomkveds förresten? För visst uppträder det också som en graviditet i början? Shit. Jag är så löjligt nervös, trots att jag vet att det bästa jag kan göra bara är att vänta och se...
Samtidigt gläder jag mig SÅ mycket!!! Jag har längtat efter det här, och det i sig kanske gör att jag inte märker så mycket av några fysiska besvär? Jag vet inte... Jag bara hoppas, hoppas, hoppas nu på att allt skall gå vägen ända fram till slutet av maj! Skall på hälsosamtal på MVC på tisdag och får dessutom ett tidigt ultraljud på fertilitetsenheten tisdagen efter det (vi har fått IVF-behandling)... Spännande och hoppfullt!
Är det okej att må så här bra?
Vuxenmamma · 2011-10-04 · 8 svar
2011-10-04 12:03
8 svar i tråden
2011-10-04 12:59
Ja, det är OK att må bra!!! :-)
Känner så väl igen mig i din berättelse, det var precis likadant för mig. Vi gjorde också en IVF-behandling och jag hade förväntat mig att ligga och spy i en hörna de första månaderna, men icke...inte en gång! Blev också lite skrämd av en bekant som sa att det var bra om man kände tydliga symptom för då var man säkert gravid...vid den tidpunkten hade jag inga symptom alls förutom att jag inte fick min mens.
Jag pratade med min mamma i går och hon tycker att det är lite hysteriskt nuförtiden med alla historier om vad som kan gå fel vid en graviditet. Nuförtiden har man ju mängder av olika kontroller under tiden, inte alls som när hon var gravid med mig (jag är född 1972). Då utgick man ifrån att allt skulle gå bra, och så var det bra med det! Nu har ju tekniken gått framåt så många vet mycket tidigare att de är gravida, och ultraljuden kan ju upptäcka väldigt mycket redan i början av en graviditet.
Jag var själv supernervös länge, men nu börjar jag kunna njuta ordentligt av att jag snart ska bli mamma! Har snart gått 20 hela veckor, och mår fortfarande finfint!
Känner så väl igen mig i din berättelse, det var precis likadant för mig. Vi gjorde också en IVF-behandling och jag hade förväntat mig att ligga och spy i en hörna de första månaderna, men icke...inte en gång! Blev också lite skrämd av en bekant som sa att det var bra om man kände tydliga symptom för då var man säkert gravid...vid den tidpunkten hade jag inga symptom alls förutom att jag inte fick min mens.
Jag pratade med min mamma i går och hon tycker att det är lite hysteriskt nuförtiden med alla historier om vad som kan gå fel vid en graviditet. Nuförtiden har man ju mängder av olika kontroller under tiden, inte alls som när hon var gravid med mig (jag är född 1972). Då utgick man ifrån att allt skulle gå bra, och så var det bra med det! Nu har ju tekniken gått framåt så många vet mycket tidigare att de är gravida, och ultraljuden kan ju upptäcka väldigt mycket redan i början av en graviditet.
Jag var själv supernervös länge, men nu börjar jag kunna njuta ordentligt av att jag snart ska bli mamma! Har snart gått 20 hela veckor, och mår fortfarande finfint!
2011-10-04 14:14
Tack för ett supersvar! Det låter som att du har en klok mamma - och som att du kommer att bli en själv. Är det din första också? Jag ska försöka att inte oroa mig så mycket, tar med mig dina ord. Det är ju trots allt mer vanligt att det går bra än dåligt:)!
Vickan72 skrev den 2011-10-04 12:59:58
Ja, det är OK att må bra!!! :-)
Känner så väl igen mig i din berättelse, det var precis likadant för mig. Vi gjorde också en IVF-behandling och jag hade förväntat mig att ligga och spy i en hörna de första månaderna, men icke...inte en gång! Blev också lite skrämd av en bekant som sa att det var bra om man kände tydliga symptom för då var man säkert gravid...vid den tidpunkten hade jag inga symptom alls förutom att jag inte fick min mens.
Jag pratade med min mamma i går och hon tycker att det är lite hysteriskt nuförtiden med alla historier om vad som kan gå fel vid en graviditet. Nuförtiden har man ju mängder av olika kontroller under tiden, inte alls som när hon var gravid med mig (jag är född 1972). Då utgick man ifrån att allt skulle gå bra, och så var det bra med det! Nu har ju tekniken gått framåt så många vet mycket tidigare att de är gravida, och ultraljuden kan ju upptäcka väldigt mycket redan i början av en graviditet.
Jag var själv supernervös länge, men nu börjar jag kunna njuta ordentligt av att jag snart ska bli mamma! Har snart gått 20 hela veckor, och mår fortfarande finfint!
Vickan72 skrev den 2011-10-04 12:59:58
Ja, det är OK att må bra!!! :-)
Känner så väl igen mig i din berättelse, det var precis likadant för mig. Vi gjorde också en IVF-behandling och jag hade förväntat mig att ligga och spy i en hörna de första månaderna, men icke...inte en gång! Blev också lite skrämd av en bekant som sa att det var bra om man kände tydliga symptom för då var man säkert gravid...vid den tidpunkten hade jag inga symptom alls förutom att jag inte fick min mens.
Jag pratade med min mamma i går och hon tycker att det är lite hysteriskt nuförtiden med alla historier om vad som kan gå fel vid en graviditet. Nuförtiden har man ju mängder av olika kontroller under tiden, inte alls som när hon var gravid med mig (jag är född 1972). Då utgick man ifrån att allt skulle gå bra, och så var det bra med det! Nu har ju tekniken gått framåt så många vet mycket tidigare att de är gravida, och ultraljuden kan ju upptäcka väldigt mycket redan i början av en graviditet.
Jag var själv supernervös länge, men nu börjar jag kunna njuta ordentligt av att jag snart ska bli mamma! Har snart gått 20 hela veckor, och mår fortfarande finfint!
2011-10-04 15:15
Japp, det är min första graviditet!
Normalt sett är jag ingen orolig person, men jag har verkligen gått och bekymrat mig mycket över allt möjligt de senaste månaderna. Det är alltid skönt att höra från andra att allt ska gå bra, men ibland kunde jag nästan bli lite irriterad över att ingen tog min oro på allvar...:-) hormonerna spelar en några spratt ibland!
Normalt sett är jag ingen orolig person, men jag har verkligen gått och bekymrat mig mycket över allt möjligt de senaste månaderna. Det är alltid skönt att höra från andra att allt ska gå bra, men ibland kunde jag nästan bli lite irriterad över att ingen tog min oro på allvar...:-) hormonerna spelar en några spratt ibland!
2011-10-04 19:41
Jag förstår att du känner oro när du har kämpat så länge. Det får man göra, för man vågar ju inte riktigt tro att det är sant! Jag kämpar fortfarande för att bli gravid efter många års försök och jag lovar dig att den dagen jag lyckas kommer jag vara överlycklig men sedan så kommer rädslan för att det inte ska gå hela vägen. Man har nog alltid något som spökar i tankarna när man är gravid och så hjälper hormonerna till också!
Men jag tror på dig! Ditt lilla mirakel kommer till dig nästa år! <3
Kram
Men jag tror på dig! Ditt lilla mirakel kommer till dig nästa år! <3
Kram
2011-10-05 08:55
Håller med dom andra tjejerna; det är ok att må bra men oundvikligt att oroa sig som du gör.
Det jag tycker du ska göra är att ringa till barnmorskan, du bör ju skriva in dig snart i alla fall ( i alla fall gör man det där jag bor). För mig var det sådan otrolig lättnad att prata med BM och få fakta och upplysning.
Jag är så glad för din skull dock! Vi är många som vet hur det känns att kämpa och kämpa för att kunna bli gravida.
Läs inte allt förmycket på nätet, man bli supernojjig då! :-)
Grattis och lycka till!!!
Det jag tycker du ska göra är att ringa till barnmorskan, du bör ju skriva in dig snart i alla fall ( i alla fall gör man det där jag bor). För mig var det sådan otrolig lättnad att prata med BM och få fakta och upplysning.
Jag är så glad för din skull dock! Vi är många som vet hur det känns att kämpa och kämpa för att kunna bli gravida.
Läs inte allt förmycket på nätet, man bli supernojjig då! :-)
Grattis och lycka till!!!
2011-10-05 12:48
Tack:)!
Jag är så himla glad och tacksam för att överhuvudtaget bli gravid och jag hoppas verkligen att du också för uppleva det. Man hör så mycket historier om att "vilja för mycket"- hit och dit, men de enda vetenskapliga belägg som finns är ju att rätt ögonblick och rätt utveckling från början är det som leder till graviditet. Skönt att höra också att fler har haft det så här... Jag är ju inte så långt gången, så vill ju inte dela med mig av min hemlighet (förutom till sambon då förstås:)) och då kan man ju liksom inte prata med någon. Förutom här då. Och det känns verkligen jätteschysst! Och det där med mirakel 2012... fick mig nästan att gråta, jag hoppas och längtar!!!
zemra skrev den 2011-10-04 19:41:38
Jag förstår att du känner oro när du har kämpat så länge. Det får man göra, för man vågar ju inte riktigt tro att det är sant! Jag kämpar fortfarande för att bli gravid efter många års försök och jag lovar dig att den dagen jag lyckas kommer jag vara överlycklig men sedan så kommer rädslan för att det inte ska gå hela vägen. Man har nog alltid något som spökar i tankarna när man är gravid och så hjälper hormonerna till också!
Men jag tror på dig! Ditt lilla mirakel kommer till dig nästa år! <3
Kram
Jag är så himla glad och tacksam för att överhuvudtaget bli gravid och jag hoppas verkligen att du också för uppleva det. Man hör så mycket historier om att "vilja för mycket"- hit och dit, men de enda vetenskapliga belägg som finns är ju att rätt ögonblick och rätt utveckling från början är det som leder till graviditet. Skönt att höra också att fler har haft det så här... Jag är ju inte så långt gången, så vill ju inte dela med mig av min hemlighet (förutom till sambon då förstås:)) och då kan man ju liksom inte prata med någon. Förutom här då. Och det känns verkligen jätteschysst! Och det där med mirakel 2012... fick mig nästan att gråta, jag hoppas och längtar!!!
zemra skrev den 2011-10-04 19:41:38
Jag förstår att du känner oro när du har kämpat så länge. Det får man göra, för man vågar ju inte riktigt tro att det är sant! Jag kämpar fortfarande för att bli gravid efter många års försök och jag lovar dig att den dagen jag lyckas kommer jag vara överlycklig men sedan så kommer rädslan för att det inte ska gå hela vägen. Man har nog alltid något som spökar i tankarna när man är gravid och så hjälper hormonerna till också!
Men jag tror på dig! Ditt lilla mirakel kommer till dig nästa år! <3
Kram
2011-10-05 12:51
Tack massa till dig också! Ni är så gulliga!!!
Ska på hälsosamtal på MVC om en vecka, men det känns SÅ långt dit... Jag ska försöka oroa mig så lite som möjligt tills dess och hoppas att jag lugnar mig efter samtal med BM, men svårt att hålla tankarna borta..!
mrs Boyle skrev den 2011-10-05 08:55:50
Håller med dom andra tjejerna; det är ok att må bra men oundvikligt att oroa sig som du gör.
Det jag tycker du ska göra är att ringa till barnmorskan, du bör ju skriva in dig snart i alla fall ( i alla fall gör man det där jag bor). För mig var det sådan otrolig lättnad att prata med BM och få fakta och upplysning.
Jag är så glad för din skull dock! Vi är många som vet hur det känns att kämpa och kämpa för att kunna bli gravida.
Läs inte allt förmycket på nätet, man bli supernojjig då! :-)
Grattis och lycka till!!!
Ska på hälsosamtal på MVC om en vecka, men det känns SÅ långt dit... Jag ska försöka oroa mig så lite som möjligt tills dess och hoppas att jag lugnar mig efter samtal med BM, men svårt att hålla tankarna borta..!
mrs Boyle skrev den 2011-10-05 08:55:50
Håller med dom andra tjejerna; det är ok att må bra men oundvikligt att oroa sig som du gör.
Det jag tycker du ska göra är att ringa till barnmorskan, du bör ju skriva in dig snart i alla fall ( i alla fall gör man det där jag bor). För mig var det sådan otrolig lättnad att prata med BM och få fakta och upplysning.
Jag är så glad för din skull dock! Vi är många som vet hur det känns att kämpa och kämpa för att kunna bli gravida.
Läs inte allt förmycket på nätet, man bli supernojjig då! :-)
Grattis och lycka till!!!
2011-10-05 12:58
Nu blir jag kanske tjatig som skriver enskilda svar till alla som svarat på min oro... Det är bara så fint att veta att man inte är själv i det här. Och det är så skönt att veta att det går att lyckas med detta trots att man var dum nog att vänta för länge med att vilja ha barn... Men jag känner mig lugnare av att ha fått tre fina svar och det är mycket behagligt att du (som faktiskt t o m är äldre än jag:)) har gått igenom samma saker och ÄR framme i vecka 20, du är ju nästan i mål! Hm. Trodde mig inte heller om att vara en orolig person, men har känt mig som en sådan sista veckorna!
Vickan72 skrev den 2011-10-04 15:15:09
Japp, det är min första graviditet!
Normalt sett är jag ingen orolig person, men jag har verkligen gått och bekymrat mig mycket över allt möjligt de senaste månaderna. Det är alltid skönt att höra från andra att allt ska gå bra, men ibland kunde jag nästan bli lite irriterad över att ingen tog min oro på allvar...:-) hormonerna spelar en några spratt ibland!
Vickan72 skrev den 2011-10-04 15:15:09
Japp, det är min första graviditet!
Normalt sett är jag ingen orolig person, men jag har verkligen gått och bekymrat mig mycket över allt möjligt de senaste månaderna. Det är alltid skönt att höra från andra att allt ska gå bra, men ibland kunde jag nästan bli lite irriterad över att ingen tog min oro på allvar...:-) hormonerna spelar en några spratt ibland!
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.