Pappa vill inte

anil87 2012-10-20 17:40

Jag har några misslyckande förhållande bakom mig. När jag träffade min idag sambo gav jag upp förra förhållandet (säger väl en del om att det är en bra kille?!) Jag älskar honom över allt annat. Blev gravid och gjorde abort i juni. Det og verkligen emot att avbryta graviditeten, jag minns speciellet när barnmorskan fågar mig en sista gång innan jag sväljer pillan "har du bestämt dig?" Hela jag skrek nej inombords, men jag tog detta beslut för att min sambo verkligen inte ville att vi skulle ha barn då, han var inte redo. Han hade bra argument och jag ville satsa på vårt förhållande, på något sätt var han viktigare för mig!

Jag vet inte hur det gått till, men mensen kom inte och det visade sig att jag åter är gravid. Tog testet igår, tankarna snurrar... Jag vill, jag vet att vi klarar det. Men för bara 2 v sen hade vi en djup diskussion då han berättade hur han kände inför om jag ev skulle bli oplanerat gravid "jag älskar dig över allt annat, det finns inget som kan sära på oss, bara om vi skulle få barn". Han vill vänta ca 2 år sen är han redo sa han.

Nu är jag livrädd att berätta för honom om detta, det sista jag vill är att mista honom samtidigt kan jag inte ta bort ett till..

Kashmir89 2012-10-20 18:13

Om han värkligen älskar dej så kommer han stanna. Han låter för övrigt som en toppenkille :) Jag känner fölera mammor som klarar det galant själva så varför skulle du vara ett undantag?

Om han beslutar sig för att lämna dej på grund att ni ska få ett ban tillsammans så är han för det första inte värd varken dej eller bebisen och sen så är ni två som avgör om man har skyddat sex eller inte! ta inte på dej någon skulden..

Håller tummarna att allt kommer gå bra :)

anil87 2012-10-20 18:27

Jag tänker så också. Men faktiskt så sa jag att jag var säker men att han inte fick fullfölja i mig. Så jo tyvärr tar jag på mig detta vilket gör det hela mkt svårare. Klumpigt jag vet., det har bara gått drygt 5 mån sen jag gjorde abort.
Vi har varit tillsammans snart 3 år så det är inte så att vi inte känner varandra. Därför vet jag också att detta kommer bli en kris. Men som du sa så hoppas jag han ställer upp för mig denna gången då jag till största del ställde upp för honom sist.

Missmadde 2012-10-20 18:45

Hoppas att allt löser sig. Om du känner som du gör så tycker jag verkligen inte att du ska gör en abort till. Om han väljer att lämna dig för detta så älskar han inte dig fullt ut och då är han inte heller värd dig, eller barnet, utan det är du som ska ha ensam vårdnad.

emma88 2012-10-20 21:35

Man kan aldrig bli riktigt redo för att skaffa barn, de är bara sånt som blir och gör man så gott man kan så har man gjort tillräckligt=)

Hoppas att de löser sig för er!

Dessan92 2012-10-20 21:55

När jag vart gravid första gången och berättade de för min kille så var han oxå emot de. Han kände sig inte redo. Och ville verkligen inte. Men jag förklarade för han hur jag kände och att jag inte skulle klara av att göra en abort. Så vi beslutade då att fullfölja graviditeten fast han inte ville. Men de tog bara nån vecka så hade han smällt de och kände att de var nog rätt ändå. Dock fick vi missfall och han var minst lika ledsen som mig om inte mer. Och efter de ville han att vi skulle försöka på en gång. Sätt er ner och prata i lugn och ro och lyssna på varandra. De kommer ordna dig. Kram till dig

Creadiem 2012-10-20 22:49

Jag satt i samma problem för 2 år sedan. Jag blev gravid men fick missfall och han kände sig inte alls redo för att försöka på nytt och ville vänta i några år. Jag ville dock inte vänta så länge eftersom vi varit tillsammans i 7 år och jag är 32 och jag ville att vi skulle separera i vintras. Det ville absolut inte han och till slut bestämde vi att skulle satsa på en familj och att han verkligen skulle ge det hela en chans fram tills barnet är minst 1 år. SÅ hur gick det...

Jag 1 vecka kvar till förlossningen och är ensam sedan 2 månader tillbaka. Visst kommer jag klara det själv, men hade verkligen behövt honom och hade verkligen velat få en bättre start för vår bebis.

Du har ju inte så mycket val, du måste ju berätta och älskar han dig och vill verkligen stanna med dig kommer han stanna (även om hans första reaktion lär bli negativ så kommer det gå bra).....

Lycka till....

anil87 2012-10-21 10:00

Tusen tack för ert stöd, många kloka synpunkter. Jag vill inte tänka på att han skulle kunna lämna mig, om vi fortsätter hoppas jag han kan känna glädje. Vad är det som säger att det passar bättre i tid om 2 år? Samtidigt funderar jag på vad som ger mig rätten att ta detta beslut, sätta honom i en sits han inte vill inte... Tänker också på att om jag olyckligtvis får missfall, kommer han då vilja fortsätta med mig (hemska mig som visat en helt ny sida). Ush. Många tankar, jag behöver iaf ett par dagar att samla mina egna tankar innan jag talar med min sambo.

josoefine 2012-10-21 11:22

Jättesvårt att säga hur ni ska göra, men ni är i vilket fall två om detta och båda är lika delaktiga. Det innebär också att han inte kan tvinga dig till en abort. En graviditet är ju ändå ca 8mån till och då har ni nästan gått halva vägen var om han vill ha barn om 2 år.. :) Nu låter det som att du har haft lätt att bli gravid, det kan dock hända att när ni väl bestämmer att ni ska försöka kan det ta en stund att bli gravid. Glöm inte att det är en stor gåva att bli gravid och som jag förstått det ångrar ingen ett barn,men de ångrar att de tog bort ett eller i det här fallet två. Lycka till i ditt beslut, vem säger att han är redo om två år?

Sbalma 2012-10-21 11:25

Det behöver inte vara en dålig start för bebisen om man är ensamstående när det föds.
Ibland är det bättre för barnet och alla parter.
Jag var själv ensamstående innan och vi klarade oss jätte bra.
På något sätt var livet enklare till och med =)
Men klart att man vill vara tillsammans med den man skaffat barn med.

Lycka till

anil87 2012-10-21 11:47

Ni är fantastiska, en sten lättar från mitt hjärta för varje svar. Skönt men sorgligt att höra att även andra gått igenom samma eller liknande och klarat det fint! Tack ska ni ha.

Upotek 2012-10-21 12:20

Jag gjorde en abort för ett och ett halvt år sedan, vilket jag djupt ångrar. Barnmorskan frågade mig om graviditeten var planerad och blev oerhört förvånad när jag svarade "Ja". Men min sambo fick helt plötsligt för sig att han inte var redo, och jag ville inte tvinga på honom ett faderskap. Nu ett år senare är jag gravid igen, skall snart föda vårt första barn och vi kunde inte varit lyckligare. Tänk att ett år kan ändra så mycket, i form av vilja. Vi båda är redo denna gång. Om din sambo älskar dig stöttar han dig.

Kram

elvan91 2012-10-21 12:26

Inte för att vara sån (kan ju ha helt fel nu) men kör ni oskyddat sex även om ni vet att han inte vill ha barn och ni inte kan ha ett? Om det är så, så har ju han varit oansvarig. Om inte kondomen sprack dvs. Om du vill behålla barnet så klarar du nog det galant! Du har säkert nära och kära vid din sida :) kom ihåg att han inte ska styra hela beslutet! Vill du ha ditt ofödda barn, så borde du behålla h*n! Styrkekramar :))

Ullko 2012-10-21 18:29

Nu kommer jag med ett litet tråkigt motsvar: Varför vill man skaffa barn med (enligt mina ögon) omogen karl som säger så dumt: "... inget som kan sära på oss, bara om vi skulle få barn "?

Kan inte riktigt förstå, det låter på honom som ett barn skulle vara han största motgång när det egentligen är en gåva, och hur reagerar han i sådan fall i riktiga motgånger? - Nej jag kan nog inte förstå det och jag själv hade nog både funderat en och två gånger över en framtid med en sån typ. Men det är bara min åsikt.

josoefine 2012-10-24 10:01

Hur gick det anil87 har du berättat än och hur blev reaktionen? :) <3

Olofsson579 2012-10-24 10:32

Tycker ni ska gå och prata med en kurator. Fin bra på kvinnokliniken.

EvNi 2012-10-24 11:54

Vänd er till familjerådgivningen också, men om jag får ge ett uttalnde: om jag hade varit i din situation så hade jag behållt barnet och sett till att få ensam vårdnad.

Dessutom så finns inget som "passar bra just nu" i livet, livet går inte att planera in i minsta detalj. Själv ska jag separera och vår dotter är 3 månader. Jag ska strida för att hon blir stadigvarande med mig, men det är nog samma stuk över våra karlar: "det passar inte just nu"- mentaliteten. Kan deet vara typiskt manligt?? Även om man inte känner sig redo så är vi människor skapta att vi mognar och blir redo, antingen innan förlossningen eller strax efteråt. Vi kvinnor brukar växa in i föräldrarollen under graviditeten medan det kan ta ett tag för männen efter förlossningen. Men gör inte avbort för hans skull! Han får för f*n använda kondom eller avstå från sex som en ansvarsfull vuxen individ!

16 svar i tråden