Panik inför förlossningen :(

Jag har mer börjat tänka på att det kanske blir kejsarsnitt!! Man vet ju aldrig, och det är mer med skräck jag tänker på det än en vanlig förlossning:S. Just nu vill jag bara att hon ska komma så att jag får se henne, smärtan kommer man säkert glömma samma sekund man ser det lilla underverket:) Vadär det du är så rädd för? Smärtan, att ngt ska gå fel, att den lill* är sjuk? Eller är det själva grejen att bli mamma som skrämmer dig?

Kejsarsnitt skrämmer mig nog ännu mer, men det är nog för att jag tycker det är så otäckt med både nålar och knivar.

Jag vet inte egentligen vad som skrämmer mig mest. Tror att det handlar mycket om att tappa kontrollen, men självklart också om något går fel. Smärtan tror jag inte jag är rädd för. Har gått igenom brusten cysta utan smärtlindring (visste inte vad som hände, ambulansen kom först när det värsta var över....) Sen tror jag även att en annan oro är att jag inte ska orka/klara av det. Har legat stilla i stort sett sen i mitten av oktober, så kroppen känns svagare än svagast.

Att bli mamma ser jag verkligen fram emot! Var och träffade en 1 v bebis idag, och jag vet att sambon och jag är redo och behöver vi hjälp så har vi föräldrar och nära vänner i närheten.

Har du pratat med någon om din rädsla? Vad är det som du är rädd för?

Jag är inte rädd för ngt så egentligen, visst lite nojjig är man för hur det kommer bli att få sånt stort ansvar när man väl är hemma. Men min sambo har ju vanan inne som tur är;). Mest är väl att ngt skulle vara fel på barnet, vet hur stressande det var bara att få resultatet på fostervattensprovet!

Vad är det som gör att du börjat överväga kejsarsnitt? Får jag fråga vad ni fick för svar på fostervattenprovet och varför ni valde att göra det?

Vad skönt att han varit med tidigare :) Min sambo längtar jättemycket nu! Sade till honom att jag tror kotten kikar ut om ca. 3 veckor, trots att jag bara är i v. 35+3. Detta för att jag börjar få väldigt mycket tryck neråt, sammandragningar och en konstig känsla i ländryggen.

Ska ringa min läkare imorgon och förhoppningsvis blir jag fortsatt sjukskriven, annars måste jag söka havandeskapspenning för sista korta tiden. Samtidigt har jag så ont att mitt arbete ej är möjligt att genomföra.

Hur mår du annars? Jag är liiiite lugnare idag. Har inte fullt så ont och är lite piggare, tror även sånt spelar in i rädslan.

Nu blev det nog en missuppfattning;) Överväger alltså inte att göra kejsarsnitt, är bara rädd om jag skulle tvingas göra det;) Är absolut för en vanlig förlossning! Känner också på mig att jag kommer att föda tidigare, dels därför att min mamma gjorde det med både mig och min syster, och els bara en känsla.. Har också haft som ett tryck neråt, men men den som lever får se:) Vi gjorde ett KUB test, och då visade det lite låga siffror, därför valde vi att göra ett FVP, som visade ett helt naturligt resultat, plus ett 100% svar på kön! Idag är min första dag på havandeskapspenning! Riktigt skönt att slippa jobba på ett tag nu, bara ha tid att fixa och vila upp sig så gott det går. Mår ganska ok faktiskt, ruskigt trött och rör mig lika snabbt som en sengångare men men, haha! Tänkte sätta mig någon dag och börja knåpa på ett förlossningsbrev, och skainhandla lite smått det sista till den lilla. Sen funderar jag på om man ska börja packa BB väskan, har du gjort det??

Jag är rätt rädd för smärtan och att tappa kontrollen men har kännt mig lugn nu senaste veckan.

Rör mig också som en sengångare :P det är snart bara en månad kvar nu..:)

Hoppas ni mår bra idag:) kram

Själva förlossningen var jag panikslagen för förra gången men mot slutet kände jag mig lugn o lite på att min kropp skulle klara den. Bebisen måste ju, på ett eller annat sätt. Denna gången är jag inte direkt orolig för själva förlossningen, utan för det efter. Förra gången fick jag inte ut moderkakan och rullades iväg från min sambo o min nyfödda dotter. De berättade at de skulle operera mig o därmed söva mig. Paniken steg inom mig. Jag hade inte hört talas om det. Jag trodde ju att när bebisen var ute så kom moderkakan o att man ev behövdes sy... Jag vill verkligen inte att det blir likadant denna gången.. Förlorade ju så mycket blod oxå att jag kände mig så trött o matt o det tog jättelång tid att få upp blodvärdet igen...

Förstår att det måste varit jobbigt Leolah Samma sak hände min syster, vad maktlös man måste känna sig! Det är ju sånna saker som kan ställa till oro, komplikationer överlag är nog mer skrämmande än själva smärtan när man väl ligger där helt utelämnad! Håller tummarna för alla blivande mammor därute att allt går som det ska:)

Jag har gjort ett snitt och haft en vanlig förlossning. Enligt mig var det inget att vara orolig för. Efter snittet var man lite öm i magen och det gjorde ont att hosta, nysa och skratta. Efter den vanliga förlossningen var man öm i de nedre regionerna och det var ingen höjdare att göra "nr 1" Men föutom det tycke jag inte det var så jobbigt. Hoppas oron lättar.

Jag har alltid varit lite nervös inför förlossningen och inget jag längtar efter denna tredje gång heller. De tidigare förlossningarna har gått bra trots allt så inga katastrof upplevelser som gör det hela mer jobbigt. Men ändå är det ändå en stor grej att föda barn tycker jag. Det är en utmaning som både tär och stärker på samma gång.

Denna tredje gång vill jag dock ha planerat kejsarsnitt för att slippa påfrestningen på ryggen. Har antagligen diskbråck och är rädd för att ryggen aldrig mer ska bli sig lik om jag tvingas föda ett stort barn till vaginalt. Men ska samtala med min BM på onsdag så får vi se hur det blir.

Har du stöd från din man/sambo i vad du känner inför förlossningen?

Kan bara ge dig tipsen om att vila mycket på dagen om du har svårt att sova på natten. Att drömma konstiga saker är nog "bara" hjärnan som har mycket att sortera inför det kommande livet.

Äta bra, motionera om du kan. Packa BB-väskan så att du slipper fundera på vad du ska ha med dig.

Under min andra förlossning drack jag Gainomax Recovery som vi hade haft med oss. Det var min räddning eftersom jag inte ville äta så mycket utan bara koncentrera mig på värkarbetet. De var både mättande, stärkande med mycket energi och jätte goda. Nästan som mjukglass.

Lycka till!!

Jag har ett jättebra stöd både från sambo, BM på hälsocentralen samt en BM vid förlossningen vilket känns skönt. Dock är rädslan/oron där hela tiden och blir bara jobbigare och jobbigare ju närmare jag kommer (29 dagar kvar).

Har svårt att vila på dagen. Har alltid varit en mycket aktiv person som vill få mycket gjort, men jag går ändå och sover ganska tidigt (kring 22) och går upp ungefär 10 h senare, vilket ger mycket vila även om jag är upp ofta just nu på toa. Får se hur länge det går. Kommer självklart lyssna på kroppen och vill den att jag tar det lugnare ev tom sova dagtid kommer jag göra det, men än så länge känns det helt ok.

BB-väskan packas idag. Känns bra att den står klar. Jag kommer också ha med en energidryck. Är en variant från ecology som jag varit väldigt nöjd med när jag tränat mycket. Har väldigt svårt att äta när jag ska prestera (gammal skidskytt/längdskidåkare) samt efteråt, vilket gör att jag funderar vad som är lätt att få i sig men som också ger mycket energi!

jag kommer ihåg veckorna innan min förlossning med sonen (som är 2 år nu) ja var stöddig samtidigt som jag var skiträdd .....

Men är det så konstigt att man är rädd då? Man vet inte vad man har att vänta sig å man hör såååå många skräckhstorier ... Ja tänker inte berätta min då det är en ren skräcknovell , men ALLA jag känner har klarat sina förlossningar galant , BM å läkare här är såå underbara , överallt speciellt när det är första barnet ...

Var rädd, det är Inge fel med det men försök tänka positivt :) allting kommer gå bra , både för dig å bebis ... D kommer göra ont , absolut , men du har ingenting att vara rädd för , smärtan är inte långvarig & d du får ut av det gör art det blir uthärdligt !!! Lycka till vännen ^^ kram

Jag har inte oroat mig tidigare, men nu när allt kommer smygandes så blir det mer verkligt att det faktiskt snart är dags.. Jag pendlar enormt mycket i oro, styrka, rädsla och längtan och vet egentligen inte riktigt vad det är jag är rädd för..

Mest handlar det nog om att man vill att allt ska gå enkelt och smidigt utan komplikationer, jag vill helst slippa bli snittad och sjävklart vill man att alla ska må bra! Smärtan i sig oroar jag mig väl inte för jätte mycket, tror nog mer det handlar om att man inte alls vet hur det kommer att kännas och hur man kommer att reagera.

För mig känns det jobbigt att inte ha kontrollen, försöker bearbeta mig själv och intala mig att det kommer gå bra trots att jag tycker det känns jobbigt!

Sedan har vi alla dessa drömmar, har dessutom haft enormt mycket förvärkar senaste nätterna, så fick mig ett ryck och packa BB-väskan igår.. Tror lite att stressen att inte hinna färdigt med barnrummet osv också påverkar. Hoppas att efter helgen kan allt lugn lägga sig och fokus ligger enbart på att vila upp sig!

Hej :) tänker inte heller berätta om min när du redan är rädd! Men trotts allt skulle ja vid en eventuellt nästa förlossning ändå inte vara rädd för själva den utan för hur barnet mår! Då min dotter inte mådde alls bra! Men jag kan lova dig att alla barnmorskor och ev läkare kommer ta jätte bra hand om dig :) pch som flera andra säger tillåt dig själv att vara rädd och säg till dem när du kommer in att du är det! Nu verkar det ju dock som de vet det men säg det ändå! Alla är rädda när man ska göra något man aldrig gjort förut och speciellt för en sådan här sak! Det kommer gå galant ska du se :)

hej är beräknad till den 9 juni igentligen. Men liten del av vattnet gick natten till 1/5 och mer efter undersökningen inne på förlossningen. blev då inlagd i 10 dagar men antibiotika och daglig koll. efter som jag då var i v 34+2 vill dem vänta med igångsättning till 36+6 är nu på söndag 19/5. Hade jagvarit i v 33 eller tidigare hade dem sattigång m ig redan då. Nytt vatten bildas hela tiden och som en arbetskamrat till mig så då läcker du hela tiden. Mm inprincip gör jag det.

Undertiden jag låg inlagt har jag varit på rundvisning på neo/vaggan och förlossnings sidan.

Har tidigare inte varit rädd inför förlossningen. Börjar bli lite nervös även att man träffat de flesta av barnmoskorna och undersköterskorna där. Nervös för det man inte vet kommer hända mig och att man inte har så mycket koll själv.

Jag kan också uppleva rädsla men mest för att tappa kontrollen. Mitt bästa tips.är.profylaxandning! Det var det enda som jag upplevde som gjorde att jag kände att jag hade kontroll. Köp eller låna en dvd med INNAN DU FÖDER, kanon tycker jag. Sen är det ändå mycket man inte kan förutse eller kontrollera men det får man ta då. Försök gå in med en positiv inställning och använd din rädsla till något bra, det kan ju också vara en bra drivkraft när man övervinner sin rädsla.

Tack för alla tips och peppningar :) Det värmer!

Jag försöker med alla medel jag kan att vara lugn och mina närmaste säger också att det kommer gå bra. Har en bok hemma som heter "att möta förlossningssmärta". Den innehåller även en cd med avslappningsövningar som relaterar till förlossningen. Får se vad jag tycker om den.

Det som är bra är att nu har värmen kommit även upp till oss i norra Sverige och det innebär att vi äntligen kan flytta ut till stugan. För min del innebär det en del packande och det gör att jag får något att göra och inte har så mycket tid till att tänka och oroa mig :)

Jag var fruktansvärt rädd inför förlossningen, dottern är redan 11 månader nu!
Vattnet gick 3 dagar innan bf och därefter hände inget och de ville efter 72 timmar göra en igångsättning som jag vägrade.jag tjatade till mig ett snitt men gick med på att vänta de 72 timmarna hon skulle få på sig att ta sig ut på egen hand. Kvällen innan mitt planerade snitt kom hon igång själv och det fanns ingen tid att vara rädd! Som någon skrev är rätt andning till mycket hjälp och jag blev oerhört förvånad över att kroppen själv visste vad det skulle göra. Min förlossning är ingen solskenshistoria, fick avsluta med sugklocka och sys en hel del MEN jag avundas er som snart är där och skulle göra allt för att få göra om det! :) En mäktigare och häftigare upplevelse finns inte! Lycka till tjejer!

zaga : Jag hade också panik inför min förlossning, i flera månader. Såpass att jag bokade privat barnmorska att ha med mig på förlossningen (kostar såklart). Så det var bara hon och min man med mig, jätteskönt för mig.

Mitt råd är att ge dig själv ro, vila och ät mycket (jag åt för lite innan, och sov på tok för lite - och efteråt tog det två dygn innan jag fick ro att somna eftersom bebisen höll oss uppe!) Inte lätt att säga "slappna av" men ge dig själv ro och tid, säg ifrån direkt på förlossningen om något känns fel, visst, vissa saker måste de göra men låt din kropp bestämma så mycket som du kan. Jag hade fullkomlig panik inför att spricka men nu tre dagar efter min förlossning sitter jag här och bara känner lycka över min lille son, och förlossningen är bara ett kort, intensivt smärtminne - som dock är ett gott minne, ingen dålig erfarenhet alls.

Ps. Du kan läsa boken "Föda utan rädsla" också, den hjälpte mig mycket, och min man!

Ps. Du kan läsa boken "Föda utan rädsla" också, den hjälpte mig mycket, och min man!

Stort grattis till er lilla pojk! Och vad skönt att det blev ett positivt minne trots din rädsla före.

Jag försöker vara lugn, men det är jättesvårt. Har varit och pratat med en underbar BM på förlossningen som jag vet att jag får om hon jobbar när jag kommer in. Hon kontaktar mig dessutom regelbundet för att kolla av läget vilket är skönt eftersom det hela tiden dyker upp nya tankar och funderingar.

Har läst tre böcker och är inne på min fjärde. Läser just nu "att möta förlossningssmärta" av Gudrun Abascal. Har även läst "att föda" av henne och tycker böckerna är bra. Jag känner mig tryggare desto mer kunskap jag har.

Ska se om jag får tag på den boken. Den verkar vara reserverad, men har man tur så hämtar ingen boken....

Som jvsm skriver: "Föda utan rädsla" är en jättebra bok! Man ser smärtan på ett helt annat sätt efter att ha läst boken. Finns även ett jättebra kapitel till partnen (eller den som ska va me på förlossningen)!

Å grattis till din lille som jvsm !!! =)

(tack Therese)

Jag är i 40+5, slemmisen släppte idag! Har inte tränat knipövningar elr andning ALLS men är inte nervös! Första barnet :) oroa man sig som jag gjorde först så tycker jag man antingen ska göra sig väl förberedd med andning å sånt, elr göra som jag; jag tyckte inte jag fått tillräckligt med info å konkreta svar kring allt så jag bestämde mig för å ta de som de kommer! ....men en sak som jag måste hålla me dej om är att jag tyvärr inte är inställd på KS. Läskit! Skriv din oro på födelseplanen! Även bm kommer fråga dig om de är nåt spc du vill hon ska framföra i slutet på grav. Lycka till!:)