Hur reagerade era föräldrar??

Mina föräldrar blev glada (det var kanske inte såå oväntat heller). Mamma har längtat efter barnbarn en tid nu och tror pappa gärna vill bli morfar också men han säger inte så mycket. Däremot har han sagt en del om några saker min farfar gjorde till mig och mina syskon då vi var små (en vagga pch en typ gunghäst fast det är en elefant) som han tycker att mitt barn ska få :-)

Min sambos föräldrar vet inget ännu (är ju bara i vecka 7 (6+3)). Vi tänkte vänta till vecka 12 då missfallsrisken minskar. Jag ville bara ha min mammas stöd från första början då vi står varandra väldigt nära.

Jag ska till MVC imorgon o vi tänkte berätta för våra föräldrar efter det. Jag kan knappt vänta att få berätta för närmsta familjen :)).

Vi har inte berättat ännu. Vi har tänkt vänta några veckor till men jag vet inte om jag kommer kunna hålla mig :))

Jag har inte berättat mer än för er här på blimamma samt för en vän till mig. Vi kommer vänta tills v. 12 innan vi berättar för mina föräldrar och sambons mamma. Sambons pappa kommer vi nog berätta för i v. 8 efter att jag haft mitt ult. på tisdagen. sen blir det mina och sambon syskon efter att våra föräldrar vet och efter det vänner och till sist går vi ut med det på fb och då räknar jag med att jag är någonstans v. 16-18.

Hur kommer ni att berätta det. Något roligt eller speciellt sätt?

Jag berättade för mamma att jag va gravid i vecka 7 strax innan jul förra året. Fick inte alls den reaktionen jag hade räknat med, utan det var mest jaha va roligt. Hon har pratat om barnbarn jätte länge så jag trodde hon skulle bli jät te glad. Hon blev mer sur över att hon inte fick veta först efter min man så klart. Det blev mycket tjabb under nästan hela graviditeten.. Våra syskon berättade vi på julafton och alla blev jätte glada. Alla hade nästan räknat med det. Vi var nygifta precis flyttat till en större lägenhet. Nu när våran lilla tjej är född är mamma en jätte stolt mormor och allt tjabb har försvunnit. Även om det har satt sina spår!

haha

min mamma hotade med att flytta till Grönland om jag blev gravid igen!!

Har alltså en väldigt trevlig mamma.... detta blir hennes barnbarn nr 13 så för henne har det väl förlänge sen blivit nog med barnbarn haha

Men jag blev tvungen att berätta för henne ganska tidigt eftersom jag blev så sjuk (illamående) och fick be henne att köra mig till sjukan för att bli inlagd....

Men sen har hon inte sagt så mycket... men ställer upp om jag behöver...

Hon bor i Sverige men vi i Norge, men hon har planerat att vara här hos oss när jag ska föda, så hon kan hjälpa till med mina andra två barn =)

Hon tycker nog det är roligt men erkänner inte det...

Jag berättade dagen efter plusset! Jag sa att jag skulle visa dom ngt på datorn, och när dom kom in så hade jag skrivit "Grattis, ni ska bli mormor och morfar igen". Mamma började nästan gråta, och pappa som inte e så bra att visa sina känslor precis blev jätteglad, det såg man! Jag skrev det för de andra barnen var med, och till dom kan jag ju inte berätta det ännu;) Inte så bra på att hålla hemlisar! // Hannah

Nu har jag vi äntligen berättat för våra föräldrar o syskon. De blev jätte glada, men blev inte förvånade.

Roligt att höra allas berättelser! Vi skall berätta för våra förräldrar nu på lördag. Jag har haft svårt att hålla mig ska jag säga! Fick reda på graviditeten förra måndagen, är bara i vecka 6 ännu, men jag kommer spricka om jag måst hålla mig till vecka 12! Höll mig i två dagar sen fick jag bara lov att berätta för lillasyster som blev jätteglad. Sedan grinade vi ikapp ett tag innan vi sansade oss;) Är så svårt att veta hur man skall göra...vänta eller inte vänta. Speciellt som jag mår så förträffligt bra och i stort sätt inte har ett endaste symptom. Blir lite smårädd att något har hänt. Har ju hört att man mår så illa, får ont i brösten, blir galet trött osv.....jag känner mig bara- precis som vanligt. Men lördag får det bli. Sedan väntar vi tills vecka 12 och efter att berätta för vänner.....

Vi funderar på att göra ett julkort med typ ett ? på magen,men det beror helt på hur stor magen blivit har nog tänkt att vänta till inskrivning och första ultraljudet..

Alla verkar reagera olika.. hehe.

När jag berättade det för mina föräldrar, skickade jag ett sms och kollade om dom var hemma, inget svar så ringde mammas mobil, och sa att jag hade något att berätta.. Hon bara- Vad fan har du gjort nu, har du förlorat jobbet eller?

Jag bara eh ne, nått ännu bättre :) Hon bara, jaha vad kan de vara då? Finns väl inget direkt roligt nu, du prata ju igår med oss.. Ja bara, ja men idag har jag en överraskning. Jaså? Japp, ni skall bli mormor och morfar svara jag.. Hon bara: Ärligt? Det var inte bara fel på stickan? Ja bara nej, jag är i vecka 8, och skall till bm nästa vecka på inskrivning.. Min mamma tog det inte på allvar, för jag var på UL. Åkte hem till dom först av alla och visade upp min lille son. Då kom både tårar och glädje tjut. Då insåg hon att hon och pappa skulle bli mormor och morfar.

Så hur dom reagerar nästa gång när jag blir gravid får vi se---

Vi berättade först för svärföräldrarna (de bor närmast). De fick ett varsitt paket, varav en mugg där det stod farfar och ett ljus där det stod farmor. Då min svärmor började prata med mig samtidigt som de skulle öppna paketen så hann svärfar öppna sitt paket först och så glad har jag aldrig sett honom. Han slängde sig över min sambo och gav honom en stor björnkram! - Min svärmor blev då lite rörd och undrade om denna uppståndelse verkligen var det hon trodde och sen fick hon äntligen upp sitt lilla paket och glädjen var total! - Detta var samma dag som vi hade vart på ul och jag hade flyttats fram två veckor till v 12.

Vi väntade sen två helger innan vi skulle upp till mina föräldrar. Jag hade en plan på att ge min systerdotter som vi skulle fira på lördagen där hon skulle få ett kort där det stod att hon skulle få en fin gåva, hade sedan vikt ihop en liten teckning med en gravid kvinna och en liten i där det fanns en pratbubbla som det stod Hej Kusin. Hela fredagen kunde vi faktiskt hålla oss ifrån att avslöja överraskningen och sedan kom lördagen med paketöppning. Vi filmade hela grejen och när min systerdotter såg teckningen var den första reaktionen: "Va ska jag få en bebis...? .... " - sen dök ljuset upp för henne och hon blev alldeles tyst och paff och sedan jätteglad.

Min mor satt samtidigt brevid mig och filmade med och såg cool-lugn ut, så jag vände kameran mot henne och frågade "förstår mormor?" - mamma sa då: "nej ser inte vad det står" (på teckningen, så min systerdotter visade teckningen närmare) ... mamma var knäpptyst en stund, man såg verkligen hur hjärnverksamheten arbetade - sedan vände hon sig mot mig med världens leende och utbrast: Är det så?!?!

Haha, båda dessa scener kommer verkligen stanna i mitt minne för evigt <3 så det är verkligen ett efterlängtat barnbarn som ska komma.

Vi berättade för min sambos föräldrar igår. Jag ville gärna vänta några veckor till med att säga det men det var ett bra tillfälle igår och min kille ville så gärna berätta. Tyvärr blev han (och jag) besvikna hur de reagerade. De var väldigt lågmälda, sa grattis men ingen glädje. Hans pappa började prata om att vi måste tänka på att flytta till större lägenhet, att min kille måste fria till mg nu, mammapenning, hur det kommer gå med mitt jobb... Det drog ner stämningen. Deras reaktion borde inte bero på chock då vi varit tillsammans i 10 år, jag är 28 och han 30 år.

Min kille var så nere när hans föräldrar hade gått härifrån. Han hade hoppats på glädje. Hoppas vi vår en bättre reaktion från mina föräldrar...

Vad tråkigt med såna reaktioner och "praktiska tycken" - Det där kan man ju ta tag i sen. Det är stundens glädje som gör så mycket. Hoppas dina föräldrar glädjs mera :)

Ullko skrev den 2012-10-22 17:05:30

Vad tråkigt med såna reaktioner och "praktiska tycken" - Det där kan man ju ta tag i sen. Det är stundens glädje som gör så mycket. Hoppas dina föräldrar glädjs mera :)

Ja, det känns lite jobbigt. Hans mamma o pappa visar inte mycket känslor i vanliga fall men detta är deras första (och ev enda) barnbarn så lite glädje hade suttit fint. Visst är det frågor som vi ställt till oss själva men det kommer lösa sig.

Nästa helg ska vi berätta för min föräldrar och tyvärr känner jag mig mer orolig över det nu (även om jag vet att min pappa vill bli morfar.)

Nu Vet sambon pappa o hans kvinna =) De vart jätteglada men de tycker att det är för tidigt, att vi borde väntat lite till åtminstonne tills en haft jobb. Men de stöttar oss på de bästa sätt de kan. Svärfar tycker att det är synd att vi inte bor närmre, för hade vi gjort de hade han hjälpt oss fixa vissa saker.

Men det känns bra att de vet.

Haha :) det ær ganska skojigt før en vecka innan jag fick veta att jag var gravid såmfrågade min pappa (haha) om jag tog mina p-piller som jag gjorde?? Bara før jag trodde jag var gravid en gång.. Haha!! Och han frågade inte før att han ville ha barnbarn (utan før han villeslippa en likadan incident till) Men så nær vi træffade honom næsta gång så sa jag att jaa nu ær jag gravid :d hahahah! Så kul nær jag tænker tillbaka nu. Jag hade ju bara varit tillsammans med pappan ca 6 mån, men vi bodde redan ihop då :) så dom blev superhlada :D nu ær jag och pappan gifta och ska køpa hus imorgon ;) Min mamma och hennes familj blev inte så chockade (æven om det kom glædjetårar) før jag har velat ha barn sen jag var 16 ;)

Vi berättade för min mamma, pappa och mormor i helgen. De blev så glada! Min pappa började gråta och rösten sprack. Har aldrig sett honom så... Det slutade med att alla grät en skvätt. En mycket trevligare stämning än då vi sa det till min sambos föräldrar!!!!

Vi filmade när vi berättade för sambons mamma. De pratade persiska så jag förstod inte allt men när han berättat vände sig svärmor mot mig och frågade om det var sant. Jag nickade och hon blev helt chockad. Hon blev farmor (min svåger) bara några veckor tidigare. Slog min sambo flera gånger på axeln som om hon skulle vakna då. Lycklig blev hon alltså =)

Vi skulle göra samma med mina föräldrar men jag blev så nervös så jag släppte det bara rakt ut. Pappa blev helt chockad och stirrade rakt framför sig i några sekunder. Mamma blev överlycklig och helt chockad. Positiva reaktioner alltså =)