Det är inte det ultimata men jag är lika glad för det! Jag är singel och gravid.. skulle kännas bra att få prata av sig med fler blivande singelmammor om tankar och känslor!
Jag skulle själv inte vilja byta bort graviditeten för något, men ibland känner jag mig lite ensam i det här och saknar den där kramen och handen på magen, och jag känner mig lite skyldig att barnet inte kommer ha sin pappa nära... Jag har familj och vänner som stöttar mig.. men tänk den dagen som man sitter i soffan och det sparkar till där inne, då vill jag kunna vända mig till pappan och säga "Vårat barn sparkar, känn!" och känna att man delar barnet och spänningen med någon.
Vad tycker ni och hur känner ni?
Grupper & forum / Junimammor 2012
Singel och gravid?
Lijepa · 2011-12-02 · 3 svar
2011-12-02 21:00
3 svar i tråden
2011-12-02 21:37
Grattis till graviditeten! Visst kommer det komma vissa stunder när du saknar en pappa bredvid, men jag tror du klarar det lika bra själv :) Du kommer aldrig ångra barnet, och även om barnet inte har någon närvarande pappa just nu så säger det ingenting om framtiden. En pappa är en pappa - biologisk eller ej :) Lycka till med allt!
2011-12-02 22:20
Jag är också singel och gravid.
Du ska inte känna dig skyldig eller tycka att det är ditt fel att barnet inte växer upp med sin biologiska pappa. Han gjorde sitt val när han stack.
Du kan fortfarande dela de där spark-stunderna med andra människor. Bjud hem nån kompis på filmkväll. Jag garanterar att de upskattar sparkandet mer än vad din pojkvän hade gjort. ^^
Du ska inte känna dig skyldig eller tycka att det är ditt fel att barnet inte växer upp med sin biologiska pappa. Han gjorde sitt val när han stack.
Du kan fortfarande dela de där spark-stunderna med andra människor. Bjud hem nån kompis på filmkväll. Jag garanterar att de upskattar sparkandet mer än vad din pojkvän hade gjort. ^^
2011-12-03 15:57
Tack bägge två för dom fina svaren och tack för gratulationen! :) Jo jag vet att pappan inte skulle vara en bra pappa, han var i slutändan destruktiv, elak och våldsam och det var därför jag stack för att skydda barnet... Och jag vet att jag är stark nog att klara det själv! Det kommer bara såna stunder där jag ibland känner mig ensam och tvivlar lite på mitt beslut, men jag ångrar mig direkt när jag vet hur underbart det kommer vara när den lille är här.. Min familj och mina vänner är mycket engagerade och ivriga på min lillsparv och jag får mycket stöd därifrån! :)
Hittade en grupp igår som heter "ensamstående mammor" som jag gick med i och därigenom fick jag kontakt med ett par st mammor! :)
Hittade en grupp igår som heter "ensamstående mammor" som jag gick med i och därigenom fick jag kontakt med ett par st mammor! :)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.