Förlossningen

Tänk positivt! detta är egentligen det mest normala vi kvinnor ska gå igenom, så det är klart att vi klarar det = )

Det som jag oroar mig mest för är att spricka för mycket... hua.

Annars är det mest tiden efter jag oroar mig efter! att bli mamma, hur ska jag orka och hur ska jag veta vad bebisen vill osv... och tänk om jag inte blir en bra mamma, lat och oduglig! sånt skrämmer mig mest...

Men visst är jag nervös!! absolut!! man vet ju att det kommer att göra satans jävla ont men att när den lilla sen är ute så är smärtan så gott som borta..

Lycka till =)

Håller med. Har haft vad jag tror är förvärkar. Dom slår ju mensvärken... Har ni skrivit förlossningsbrev? Som förstföderska har jag ju noll koll på hur jag kan tänkas vilja ha det. Sen känner jag mer som Titti74 känner. Det är ju mer än en jobbig förlossning att tänka på.. Ja, det närmar sig:-)

Mina tankar/planeringar stannar vid förlossningen och hur det ska gå, sen har jag inte tänkt så mkt på hur det kommer vara att ha en bebis och vara mamma osv..

Min barnmorska sa att man inte ska skriva något förlossningsbrev, dom hinner tydligen ändå inte läsa det, utan barnmorskan får skriva i journalen det man vill framföra till förlossningspersonalen.

Har inte haft några förvärkar..knappt några sammandragningar tror jag..inget som gör ont iaf.. Men förut när jag hade mens hade jag ibland rejäl mensvärk, har svårt att förstå hur det kan göra ondare än så!!

Men min barnmorska gav en förklaring som var bra, så även min kille fattade lite hur det kan kännas.. Det ska tydligen kännas som den kramp man kan få i vaden, fast i magen/ryggen förstås. Hua, hatar kramp i vaden, gör ju svinont!!

Tror ni det hjälper att smörja in underlivet med förberedelseolja för att slippa spricka?

Ja nu är man inne i vecka 31+3 veckorna bara rullar på & det närmar sig att äntligen få träffa sin bebis på riktigt :)

jag tänker ibland på förlossningen men vi kvinnor är skapta för att föda barn o visst kanske man tänker på vad som kan hända o så men de är inte bra det heller:/

Bara o tänka positivt :) När man ligger där o ska ha ut sin bebis så är det nog värt smärtan tror jag :)

Tror inte på alla dessa krämer. Det hänger ju på att man krystar rätt och dom smörjer väl in under tiden? Ska gå på en rundtur på sjukan. Tror ju inte att det är lättare då vi har två sjukhus här. Lär ju bli skickad ngn annan stans. Det svåra kan jag tycka är att veta när man ska åka in. Tror inte att jag kommer att mysa runt hemma när det väl har börjat... Samt vilken smärtlindring? Vilken ställning? Min bm frågade lite lätt men det är ju inte jag som är proffset här:-). Det sägs ju att det är ärfligt, jag tog 40 timmar och sedan sugklocka. Så jag är inte jättesugen på att haka på den teorin...

Under min första förlossning (aug 2010) så gick jag 10 dagar över tiden och fick värkar (kraftiga) efter 2 hinnsvepningar. En svepning på torsdagskvällen och en på fredagslunchen. Värkarna börjad kl 22 på fredagskvällen och kl 2 på natten tyckte jag inte att jag klarade mer uta åkte in. Fick snällt åka hem igen med panodil då jag bara var 1 cm öppen! Fortsatta regelbundna värkar var 5-10 min under hela lördagen. TENS, panodil eller bad hjälpte inte. Kl 7 på lördagskvällen var det regelbundet var 5 min, höll i 1,5 min/värk så vi åkte in igen. Blev närapå hemskickad igen (2 cm öppen!) men lyckades övertyga bm att jag inte fixade det hemma med panodil utan behövde något starkare. Fick tillslut stanna med en smärtstillande spruta men innan de hann ge den så satte värkarna igång utan avbrott och plötsligt var jag 5 cm öppen! Fick spruta, vattnet gick kl 3 på natten, fick lustgas. Kl 5 på söndagsmorgonen fick jag epiduralbedövning, var 8 cm öppen men sedan tog det stopp. Wille föddes med akut kejsarsnitt kl 11:51 på söndagsförmiddagen (nästan 38 timmar efter att värkarna börjat), hade då navelsträngen virad två varv runt halsen och gulsot.

Denna gången hoppas jag att det ska gå fortare (mycket fortare!!) och att jag ska slippa kejsarsnitt. Smärtan från värkarna har jag glömt hur illa de var men kejsarsnittsoperationen sitter fastetsad i minnet. Ska verkligen försöka slappna av mer under värkarna/latensfasen, köra på med panodil och bad tills det blir outhärdligt :) Vi får se hur det går. 10 veckor kvar... :)

jag försöker att inte tänka så¨mkt på förlossningen . Går ju liksom ändå inte att påverka hur det ska gå. Det som händer händer. Så försöker att inte oroa mig i onödan.

Jag vet precis hur du känner. Tidigare så har jag knappt tänkt på förlossningen alls, men nu när det börjar närma sig tänker jag på det mer och mer. Har fått info om smärtlindring från BM, blir lite förvirrad, vad är bäst egentligen?? Hon tyckte inte jag skulle bestämma så mkt innan, utan läsa på och sen ta det som det kommer och låta personalen rådgöra. Så det är väl typ så jag tänker göra.

Nästa vecka ska jag gå profylaxkurs, det tror jag kommer hjälpa, känner en tjej som tack vare det inte behövde ta någon smärtlindring alls, hon klarade sig genom att andas rätt.

Det kommer nog gå bra för oss, som flera av er skriver så är vi ju skapta för att klara detta! Och tänk vilken kick efter att ha tagit sig igenom förlossningen! Jag tror man kommer känna att efter detta klarar jag allt!

Är också lite förvirrad av smärtlindringen.. allt jag förstått är lustgas och EDA. Men finns ju andra också..som jag inte vet så mkt om..

Jag tänker mycket på förlossningen då jag längtar som en galning! :)
Det enda jag är orolig över är som någon annan skrev, att gå i sönder för mycket. Ska fast jag inte tror på krämer snart börja med förberedelseolja, det kan ju iaf inte skada. Sen chocksmärta, värk, krämpor, panik och osäkerhet finns ju hos alla. Jag budade hem en bok och dvd om profylaxandning på tradera igår, lite spännande annars kommer jag ang smärtlindring börja med lustgas och sedan vara öppen för förslag. Med tanken på hur många olika sorters smärtlindring det finns att välja på framgår det ju klart och tydligt att det gör förjäkla ont så varför vara dum och tacka nej? ;)
Jag tror att vi när dagen är kommen fixar det här galant!

jag skrev inget förlossningsbrev första graviditeten.låg inne för havandeskapsförgiftning. tog förlossningen som den kom.använde bara lustgas.födde tvillingar med 6 minuters mellanrum.fick bara en lätt bristning inuti.

ser fram imot nästa förlossning :)

Heej!

Min första förlossning var jag mega nervös, man vet ju inte vad man har att vänta sig alls :S

Förlossningsbrev fick jag med mig hem att skriva, men som sagt, är man förstföderska vet man ju inte nått alls!

Sen förväntade jag mig inget speciellt av den, blir ju som det blir & den blev helt UNDERBAR :)

Jag kände direkt när det var dags att åka in, när man inte fixar smärtan &/eller när det är 3 värkar på 10 minuter talade dom om för mig när jag ringde till förlossningen första gången då vattnet gått.

Jag hanterade nästan inte smärtan efter 3 timmar hemma....

Allt som allt tog den 9 timmar sen fick vi träffa våran lilla tös <3

Bad om EDA (ryggmärgsbedövning) det BÄSTA jag kunde gjort, sen gick allt som på räls, pang så var man redo att krysta, fick ligga på sidan ( vilket jag rekomenderar om man får välja själv!) kunde då använda mitt ena ben som stöd mot sänggaveln, trycka ifrån liksom, sedan hålla i det andra benet själv & trycka, kändes som man blev starkare av det :)

Krystade i 19 minuter & brast lite innuti, fick sy 4 stygn tror jag.

Helt oki förlossning för min del, man glömmer rätt fort bara man får se sitt barn :)

Denna förlossning ser jag mera fram emot, även om saker kan gå helt annorlunda, men vet ju nu hur det går till i alla fall, vad jag kan välja på vad gäller smärtlindring osv.

Har dessutom skrivit ett förlossningsbrev denna gång då jag inte kommer låta mig " bestämmas" över vad gäller vissa saker som jag inte förstod förra gången.

Jag var allt för mesig kring vissa saker första gången, men som jag nu, förstår att jag faktiskt FÅR välja själv för att det är MITT barn :)

LYCKA TILL!

Jag var inte det minsta nervös inför förlossningen, kanske mest på att jag bara fick höra att jag skulle gå över tiden. Dagen innan bf(första bf-datumet) fick jag värkar, kom regelbundet med tre minuter direkt. Jag hade inte skrivit något förlossningsbrev eller packat BB-väskan och hade inte ens bråttom med det.

Efter några timmar vid BB och med försök till att lindra smärtan med bad, värmedynor, spruta och lustgas höll jag på att bli knäpp, men den där dåliga barnmorskan erbjöd mig inte epidural. Över 7 timmar hade jag suttit där och försökt andas genom helt plågsamma värkar som tillsist inte ens lämnade någon smärtfri paus, aj aj aj. Fick ny barnmorska och då fick jag epidural, SÅ SKÖNT!!! Vattnet gick 00.00(precis, skryter mycket om det, haha) fick börja krysta 01.20 och testade både att ligga på sidan(rent av skit enligt mig, FUNGERADE INTE och gjorde bara ont och var plågsamt, fick ingen kraft) och på rygg. För mig fungerade det bäst att ligga på rygg sålänge jag drog i benen och sambon tryckte mitt huvud neråt. Jag såg bebisen komma ut, haha. Nej, men det tog ännu 5 dagar efter förlossningen innan jag blev nervös, lite väl sent men bättre sent än aldrig :)

Ungen föddes dagen hon var beräknad, och det var första barnet. Min mamma blev igångsatt med alla tre och hade förjävliga förlossningar(en sugklocka, en hemsk sprickning och en akut snitt) medan jag hade sjukt lätt förlossning, bebisen fixerade sig när vattnet gick och det var lättare än jag trott och än jag fått höra. Jag fick bara höra om skräckförlossningar med slangar, sprutor, blod, 5.5kg bebisar och - ännu värre - 6 kilos bebisar! Ungar som kommit med rumpan först och snitt. Min förlossning var helt underbar :)