Att berätta för föräldrar/svärföräldrar..

Jag har en son på 4 månader. Jag berättade för mina föräldrar i v 11 och för svärföräldrarna i v 13. Övriga kompisar fick veta i v 16. Jag ville skrika ut det men ville inte berätta för för många ifall han inte ville stanna kvar hos oss. Men nu har jag världens finaste hjärta!

Hej :) Jag berättade för mina föräldrar /svärföräldrar och min bästa kompis väldigt tidigt. Dagen efter jag plussat. Kännde att de va viktigt att berätta för dem ifall det skulle bli ett missfall, vill ju ha tröst och stöd av mina nära ifall de kommer ske!

Men alla är vi olika och de finns inget rätt eller fel!

Lycka till

Berättade för mamma i v. 5-6 då illamåendet började bli svårt att dölja. Svärmor och blivande farbror fick veta v. 7-8. Blivande mostrar och morbror ska få veta i v. 12 och resterande nära släkt vid jul, alltså runt v. 15-16 :)

de är så svårt att veta hur man skall göra .jag är rädd att jag får ett missfall till,men ska på ultraljud nästa vecka och se om allt är okej ,jag kanske skall berätta efter det, dilema

Ja det är inte lätt att veta hur man ska göra, och det är ju trots allt en själv som bestämmmer. Men det är ju missfall man är lite rädd för, samtidigt skulle det väl vara skönt ifall någon mer en vi som vet ifall det skulle hända något. Får se hur vi gör, får tänka på saken ett tag till hihi :)

Tack för svaren, grattis och lycka till på er allihopa! :)

Jag kunde inte hålla tyst för min mammaoch kusin men vi har tänkt att berätta för dom närmsta efter inskrivningen på måndag v 9+6 :-) resten får nog veta efter den magiska v12 tror jag. Får se.. Skullevilja göra ett vul/ul innan för att säkert veta. Hoppas på att jag får göra kub testet redan v 11 så jag får se det lilla hjärtat slå igen :-)

Jag och mina systrar skulle ha drink kväll, jag var då gravid i vecka 5, så de fick veta först av alla :)

Mamma och pappa fick veta ett par veckor senare (dagen efter en kräftskiva då jag snällt tackat nej till alkohol..). Svärföräldrarna fick veta vecka 12, min sambo som ville att vi skulle vänta :)

Efter vecka 12 fick även bästa kompisarna veta, övriga vecka 15 ca.

Jag tycker att det är upp till var och en, känns det rätt så berättar man, vill man vänta så väntar man!

Jag berätta för några vänner och för min mamma väldigt tidigt. Var nämligen osäker på om jag skulle behålla barnet eller inte

Det var väldigt skönt att berätt och få det stöd som jag behövde just då.

Nu är jag i v. 8 +5 och är väldigt lycklig att få bli mamma!

Vi berättade för svärföräldrarna ganska tidigt v 5-6 tror jag då vi var där och hälsade på,, de bor 40 mil från oss. Mina föräldrar berättade jag för i vecka 7 tror jag.

Plussade idag (ler) och har en middag inplanerad med två väldigt goda vänner ikväll. Då jag inte är den som brukar tacka nej till ett glas vin så lär de nog fatta när jag dricker vatten idag.. känns spontant som väldigt tidigt att berätta (vecka 6 idag) men jag litar på att de inte berättar vidare. har ju inte smält detta själv ännu... :) Tänkte vänta ett par veckor till med att berätta för föräldrar och syskon.

Jag berättade för min mamma häromdagen (v 9). Bara jag tänker på hennes reaktion blir jag glad - hon hoppade omkring och skrek och skrattade och grät på samma gång. Pappa fick veta det lite innan, på sin födelsedag.

När jag väntade mitt första barn väntade vi tills efter förrsta UL vid v18 att berätta.

denna gång tror jag att vi kommer berätta snart (v10) eller vänta till jul och ge dem en fin överaskning :)

Kram

Jag får svårt att dölja det mycket längre... Blev "påhoppad" med ett grattis på jobbet häromdagen. Syntes tydligen... (jag är i vecka 11 och det BORDE inte synas, men jag äter lite för mycket och har gått upp 4 kg redan:)). Så jag ska försöka ha de största kläderna jag äger på mig under resten av den här veckan, ska vara ledig nästa vecka och gå på ultraljud för KUB-testet fredag 18/11. Och om vi får låg risk där så tänker vi berätta. Men som sagt... På jobbet vet chefen och den kollega som såg det på mig. Märkligt att de vet innan föräldrar/svärföräldrar och bästa vänner :-/...

Sedan är det viktigt för mig att komma i håg att det inte är en världsnyhet för omvärlden. Klart att det är fantastiskt stort för mig och sambon, men för andra är vi ju faktiskt bara ännu ett par som skaffar barn:)!

Kram på er och lycka till!

Denna gången tänker vi vänta längre än sist. Minns att vi var lite tidigt ute med att säga, men att vi ångra oss så efter att vi berättat.

Fick sådan utskällning ... lång historia. Var så jobbigt då i början.Var så ledsen :(.

Så om man är osäker,vänta istället för att skynda på.Också för att vara säker på att barnet är okej :).

Mvh Jenny

De enda jag har berättat för är min mor och fadern till barnet. Därefter har dem spridit det vidare lite.

Om graviditeten går bra tycker jag att det hade varit ganska kul att plötsligt ladda upp en visningsbild på Facebook där man håller i en liten bebis. Folk kan ju inte annat än undra vem barnet tillhör. När jag råkade träffa på en bekant ute och jag var lite risig och vi frågade varann hur vi mådde så sade jag att jag var lite risig, men kände en lust att dela med mig.

Dock kände jag mig stolt när jag sedan gick upp för trapporna och inte hade berättat ”hemligheten” för henne.

Gillar inte heller tanken på att berätta för folk och sedan kanske det går åt helskotta.

Blir lite svårt att hålla det hemligt när magen börjat växa till sig och man kanske träffar på någon... bara att vänta och se hur det går, men tänker i alla fall inte gå ut med graviditeten genom att tex skriva en facebookstatus.

Jag tror att jag berättade för min mor när jag var i runt v.7… så det var bara för runt 2 veckor sedan.

Hej!
Jag berättade för mina föräldrar och svärföräldrar några dagar efter jag plussat. Då var jag i vecka 5, lite tidigt men ifall nått skulle hända vill man givetvis ha stöd och tröst. Sen känner man väl lite oro när det är första barnet (vilket det är i mitt fall) så jag ville kunna diskutera med de erfarna. Jag berättar för resten av de kära på julafton, då har de gått lite längre än v. 12 :)

hej, är nu i vecka 8+2 och min sambo fick ju veta samma dag som jag tog provet, jag berättade för min pappa när jag var i vecka sex bara för han är det närmaste jag har (mamma död sen jag var 5år) så jag kännde om jag vill prata så kan jag ringa honom, för resterande har jag tänkt ut lite skoj, svärmor och mormor och lillebror kommer på julafton så så ska dom få veta de, då kommer jag att vara i vecka 14 =). Det är lite jobbigt just nu eftersom jag jobbar med min svärmor så man får hålla tungan rätt i mun, så inget slinker ut vilket det iblan mycket gärna vill. men men nästa fredag den 25e då e de dags för inskrivning så de ska bli lite spännande.. :D

lycka till med allt, och viktigast av allt följ ditt hjärta