Hur mår ni?

Jag blev illamående i slutet på vecka 7. Är nu i vecka 9+1. Illamåendet är nog av lindrigare sort, då jag inte spytt än i alla fall.

Köpte mina första mammabyxor i helgen! Dock har jag gått i mjukisbyxor sista veckan.

Mitt största problem är oron för missfall, har svårt att njuta då jag tänker på det hela tiden. Jag äter Levaxin och fick igår reda på att jag har för högt TSH nu, 5,0 och fick ju direkt höjd dos. Men nu har jag läst att för högt TSH kan leda till missfall och fosterskador, så nu är jag ännu mera orolig. Får komma på ultraljud på måndag, men det är ju en evighet tills dess. Är det någon som vet någonting om det?

Jag har mått illa sedan 1vecka före BIM, är nu i vecka 10 (9+4). Mår så sjukt illa dygnet runt men har inte kräkts, hade dock hellre gjort det om det inneburit en lättnad för en timme eller två. Blir galen av detta vidriga illamående, kan liksom inte vara glad eller hantera sönernas (7 resp 3 år) bråkande och tjafsande på ett vettigt sätt längre. Jag har även stora problem med blodtrycksfall, framförallt på förmiddagarna och mitt i dagen... Kan tvingas lägga mig på köksgolvet mellan att ha fixat ena sonens frukost innan jag kan klara av att stå upp tillräckligt länge för att göra iordning den andre sonens frukost... Funkar bättre under eftermiddagen men då eskalerar illamåendet istället :(

qwincie: Är det pga av ditt höga TSH som du skall göra UL? Jag kan tyvärr inget om högt TSH kopplat till graviditet och missfall, hoppas verkligen att allt ser bra ut på UL!

Idag började jag morgonen m att spy innan jag skulle lämna barnen på dagis. Vi får väl se hur länge jag behöver spy denna gång, när jag vänta grabbarna spydde jag mellan vecka 7 & 24 samt från vecka 30 tills de föddes i 37+1.

Magen bara växer o växer, den kom otroligt tidigt denna gång... inte lätt att hitta ngt i garderoben som döljer magen. Lika stor nu i vecka 8 som jag var sist i vecka 13.

Jag har haft tre missfall tidigare och vi har nu fått möjlighet att göra ultraljud varannan vecka nu i början. Inte för att det går att förhindra ändå om något händer, men det känns i alla fall väldigt lugnande att få se att allt ser bra ut och det slipper gå för länge om fostret skulle sluta utvecklas och inte stötas ut.

I alla fall så var allt bara bra även denna gången! Jag är så jätteorolig för missfall, så minsta lilla gör mig supernervös. Så när jag fick veta det med medicinen tänkte jag direkt på om det skulle ha hänt någonting. Men nu är det ju korrigerat och den lilla växer som den ska.

Jag har mått väldigt illa sista dagarna också och brösten är sprängfyllda, så det minska min oro lite i alla fall. Min man tycker att det verkar så jobbigt att må illa och det är det ju, men mycket hellre det än symtomfri och gå och oroa sig.

Jag hoppas min oro stillar sig efterhand.

Mitt illamående blir bara värre o värre, orkar typ inget för jag mår så illa. Mina tabletter jag fått dämpar illamåendet, men mår ganska illa ändå. Riktigt jobbigt.

Mommy2013: Förstår dig verkligen! Det är fruktansvärt jobbigt, mitt illamående eskalerar också :(

Gah, håller på att oroa ihjäl mig här hemma... Trots att jag är i v.14, positivt digitalt test i november, inte haft mens sedan början på oktober, symptom i form av extremt illamående dygnet runt, växande superspända/smärtande bröst, yrsel och fruktansvärd orkeslöshet - blir jag rädd att något är fel då jag verkligen inte har någon som helst förändring av magen... jag har tappat ett kilo i vikt men äter och kräks inte. Då detta är min tredje graviditet BORDE den verkligen synas vid det här laget. OM allt är bra är min teori att "magen" är kvar nere i bäckenet pga av mitt framfall - men jag har inget att styrka denna teori på. Tycker det är så jäkla orättvist att inte alla får göra KUB-test då det inte bara innebär fosterdiagnostik utan att man faktiskt får se att det finns någon där inne... Jag har inte råd att betala 2500:- för ett KUB-test och måste därmed vänta till RUL och jag börjar nu bli riktigt rädd för att komma dit i v20 och få höra att det inte finns någon i magen... Ursäkta svamligt inlägg, måste bara få skriva av mig lite av all oro...

mami0700: Har du pratat med din barnmorska om din oro? Vilken vecka kom magen i dina tidigare graviditeter?

Jag har valt att inte göra KUB-testet, men jag kommer att få göra ett UL inom kort pga tidigare missfall samt för att få veta om de är tvillingar igen eller inte. Jag bor i Stockholm och här får alla som vill göra KUB-testet kostnadsfritt.

Nej, jag har fortfarande inte träffat "min" barnmorska än utan bara två tillfälliga som varit där från annan ort pga personalbrist/sjukdom. Vill inte ta det via telefon, känns så fånigt... Antar att jag kan maila själva mottagningen men då vet jag inte vem som kan tänkas läsa. Känns olustigt :(

Kan du inte få komma på ett vul bara? Jag har fått gå på tre stycken pga tidigare missfall kanske, men också pga att jag var jätteorolig en gång att något var fel när jag fått för låg dos Levaxin. När jag sa hur orolig jag var till min barnmorska ordnade hon en tid samma dag. Skulle det inte gå så kan man gå till en privat klinik för ett vul. Då får man dock betala det själv, vet inte vad det kostar, men säkert inte 2500:-

Jag förstår verkligen hur det känns när man är så orolig! Ge inte upp, men ring det är bättre än att maila.

Vi bor i en liten stad och det är så vitt jag vet bara länssjukhuset i Sundsvall (5mil bort) som gör UL i närheten, tror inte det går att få en tid hur som helst där tyvärr... Skall försöka ta mig i kragen och skicka ett mail till mödravården i Härnösand för att be dem ringa upp mig till veckan, har en konstig fobi för att ringa när jag inte vet vem som svarar så att själv ringa funkar inte, då låser sig tungan och hjärnan och vad jag vill säga kommer inte fram. Vet inte ens om den barnmorska jag ska få som "min" har börjat sin tjänst än, eller om hon kommer i februari. Hatar oklarheter, behöver struktur och raka kommunikationsvägar i mitt liv så just nu är jag lite lamslagen av att inte ha någon att vända mig till som är insatt i min situation trots att jag varit på två träffar. Värdelöst att träffa två olika tillfälliga barnmorskor som inte arbetar där i vanliga fall...

De första 12 veckorna mådde jag illa och kräkte. Sov hela tiden mest. Efter vecka 12 blev jag som en ny människa. Var sugen på och laga mat, kunde vara vaken till längre än kl 20. Haha.

Runt vecka 14 fick jag problem med huvudvärk, köpte en järnbristtest på internet och testade mig hemma. Hade järnbrist och började direkt med järntabletter. Sen försvann min huvudvärk. Nu är jag i vecka 19 och mår hur bra som helt. Ingen huvudvärk, kan vara vaken till kl 22-23 och inget illamående. Är dock hungrig hela tiden men har hellre det så ;)

Idag fick jag komma på en extra koll på BVC så att barnmorskan kunde känna på magen för att se om det fanns någon anledning till oro. Tack och lov ansåg hon att livmodern låg precis där den skulle och att det stämde överens med att vara på 15+3! Hon sa att magmuskulaturen kändes stark och att det kan vara en anlening till att det inte syns speciellt mycket trots att det är min tredje graviditet samt att mitt framfall kan bidra till att jag "bär" graviditieten lägre. Så nu kan vi andas ut på den fronten iaf, bara alla andra "krämpor" som skall utredas för att få kroppen att fungera acceptabelt framöver.