Mammapenning!

Kiwiin 2013-04-23 12:45

Något jag börjat tänka på en hel del är de där med mammapenning de är ju ganska mycket mindre än vad man brukar få i månaden!

Hur tänker ni andra om ekonomin och allt annat runt omkring?

Jag funderar en hel del på just de här, hur kommer allt gå kommer de funka ekonomiskt hur kommer relationen mellan mig och min sambo bli osv. Är de bara jag som överfunderar på allt eller finns den någon mer än mig som sitter och funderar över allt sådant?

Har perioder nu som är jätte jobbiga när jag känner mig extremt ensam öergiven fet och äcklig. Fast jag vet att jag inte är ensam övergiven fet eller äcklig. Vet inte riktigt varför jag får perioder när jag mår rent utsagt PISS. de är skit jobbigt. MEn samtidigt så mår jag så jäkla bra helt överlycklig och längtar som tusan efter den lilla sparven i magen! Antar att de är alla jäkla hormoner som spökar med en.

jenniiie__ 2013-04-24 09:24

ja håller me dig. Tänker på det varje dag .

ja är bara överlycklig att jag har min man hos mig. För ja hade aldrig klarat av att gå egenom de här utan han.

Ena dagen är man överlycklig för att man skall ha barn, Men sen så ena stunden så är det så mycket hormoner å känslor som kommer i vägen. speciellt för mig nu när ja har fått havandeskapsförgiftning oxå. :(

LisaC 2013-04-24 10:06

Jag känner precis likadant. Går hemma nu sedan två veckor tillbaka på graviditetspenning och det är inte särskilt mycket man får ut då. Och sedan väntar föräldrapenning. Vi bor i hus så det är ju utgifter man inte kommer ifrån. Men det skall väl gå ihop på något sätt. Gäller att planera sina inköp lite bättre. Tror ju däremot att man automatiskt kommer vara hemma mer än vanligt och bara mysa med bebisen och det kostar ju inget :) Sen är det nog mycket hormoner som spökar och förväntningar inför allt det nya som väntar. Det är ingen liten förändring att skaffa barn, så det vore konstigt om det inte märktes :)

Danniissa 2013-04-24 12:37

Jag har inte funderat mycket eller varit orolig. Absolut så är det tyvärr inte mycket pengar man får av att vara mammaledig, speciellt baserad på en vård-lön på 80% men jag/vi kommer iaf ha ca 1500 mer och röra oss med än nu då jag pluggar och har csn plus att det ör ett plus att mannen min har bra jobb med bra lön. Men det blir inget slösande på ett tag men å andra sidan blir det ett lyxliv ändå med en efterlängtad bebis, det andra tar vi sen:) vi är unga (24 och 27) angående det andra känner jag igen mig, hirmoner a som spökar och det är inte roligt alls. Ena dagen är allt toppen andra botten. Jobbigt och se på facebook när andra gravida lägger upp bilder o statusar och allt är så otroligt fantastiskt 24 h dygnet tydligen, smala osv men jag försöker bortse från det och tänka frammåt:)

Mirren 2013-04-24 13:04

Ett tips är att kolla upp om ni får föräldralön från er arbetsgivare. Brukar vara framförhandlat i de flesta kollektivavtalen. Isf kompenserar de upp så man kan få 90% av sin vanliga lön när man är hemma första tiden.

emsan13 2013-04-24 13:48

Du tar upp det precis så som jag med tänker och känner Kiwiin! Tänker mycket på ekonomin, hur mycket mindre pengar vi kommer ha att röra oss med. Blir väl till att göra ordentliga storkok, och handla det som är blilligt i mat väg, på extrapriser och så. Att tänka till en extra gång innan man plockar upp plånboken.Tänker oxå mycket på hur mina relationer kommer att förändändras, inte bara min och sambons utan till vänner med...Det är jusst det där att inte veta vad som kommer att ske. Är vårt första barn och har ingen aning om vad jag ens ska förvänta mej, det är nog det som är läskigt och att inte riktigt ha kontroll, och sen hormoner på det:) Vissa dagar är verkligen inte roliga, grinar till allt om allt och andra dagar studdsar man på molnen=)

Nissan 2013-04-24 15:52

Jag oroas också över detta med ekonomin och relationer, tycker inte att ekonomin kan bli så mycket mindre utan att behöva lägga barnens aktiviteter på hyllan, och det känns inte roligt. Maken jobbar och jobbar, undrar om vi kommer ha något gemensamt när jag är hemma med barnen och han jobbar. Problemet är ju att när jag är mammaledig behöver han jobba ännu mer för att det ska gå runt. Vad gör man?

Och detta med vänner, efter första barnet dröjde det ca ett år innan jag hittade mig själv igen, nu med tredje så vet jag kanske mer vem jag är men efter flytten har jag fortfarande ont om vänner här fast vi bott här i tre år. Hoppas att det blir en föräldragrupp så jag lär att känna lite fler.

6 svar i tråden