Konstig känsla

Har med mina dåliga och bra stunder, tycker att det blir värre de dagar då jag känner mig så fruktansvärt trött. Jag kan stå rätt upp och ner och bara gråta av trötthet och alla kännslorna som snurrar i huvudet.

Jag tror att det är rätt normalt att känna så och det är säkerligen hormoner som du skriver.

Om man tänker på det så är det nog inte så konstigt att man känner så, måste hända helt sjukt mycket i kroppen och jag tycker fortfarande trots att jag är i vecka 29 att det känns otroligt overkligt att det finns en liten människa som växer inne i min kropp. Men varje gång som jag känner det lilla miraklet där inne blir jag aldeleds varm i kroppen av kärlek och det hjälper mig att ta mig igenom de där stunderna som känns så där jobbiga och svåra att förklara...

Jag känne rigen mig helt i vad du skriver! Jag vet inte heller vad jag känner skratta gråta skrika vara arg eller vad jag vill göra. Äta sova springa? Vad händer.

Känner mig både tom och ensam och deppig samtidigt som jag knner mig enormt glad älskad och omtyckt. Men de växlar konstant.

Jag vet ju att jag har min sambo han finns där han älskar mig och stöttar mig så ensam är jag ju inte men endå känner jag så ibland.

Jag tror de bara är att man kanske är lite orolig inför vad som komma skall, hur ska man klara av allt, hur är man som förälder, hur kommer de påverka ens förhållande osv.

Jag känner framför allt ångest och deppighet och alla de där knasiga känslorna när jag är ensam. jag känne rinte alls många i sthlm och har hela min familj och alla mina vänner i västerås. men bor i sthlm med min sambo. Så för mig känns de extremt tungt ibland att inte bara kunna gå över till pappa eller en syster eller en kompis och umgås.

ohh ja håller mer er... Den där känslan, Den är hemskt jobbig.. Jag som i vanliga fall älskar att jobba oxå. Nu klara ja knappt av att gå till jobbet. är så sjukt trött å ont i hela kroppen. Längtar tills den 10 maj så ja får gå hemma ett tag :) haha

Gråter gör ja nästan varje dag :P