Hur tänker ni kring KUB/NUPP?

Vi gjorde KUB (jag blir 32 i april) av två anledningar. Dels för ultraljudets skull, och dels för att vi ville vara beredda på att få ett handikappat barn om det skulle vara så. Barnet förtjänar att bli älskat och välkomnat från första stund handikappat eller ej. Vi hade låg risk dock.

Väntar första barnet, är 24 år. Hade låg risk. Ett väldigt ärligt svar: jag gjorde det för att ev avsluta graviditeten om jag bar på ett handikappat barn..

Jag gjorde aldrig testet av olika anledningar, dels för att jag vill inte ha möjligheten att välja att ta bort ett barn bara för att det var handikappat utan om den är det så är det så och vi kommer att älska barnet lika mycket iallafall..

Anledning nr 2 var att vi har väldigt långt till den kliniken som vi hade som alternativ och har inte den tiden för tillfället att ta ledigt en hel dag för att göra testet

så vi tog beslutet att inte göra något test, men snart är det dags för UL då får man veta om det finns risk för downs syndrom.

Jag är 37 år och väntar mitt första barn. En sanning med modifikation då jag gjorde en abort när jag var 33 år. Det gör jag inte om.

Inför nupp-testet nu tror jag vi mest gjorde det för att få se lite av bebisen och kanske förbereda oss om barnet hade en kromosomavvikelse. Trodde jag. Men när vi fick resultatet hög risk = 1 på 48, så var det otroligt jobbigt. Men jag tror det hade att göra med att det lät så allvarligt när läkaren sa det. Men vi bestämde oss sen för att inte gå vidare med moderkaksprovet vi fick kallelse till. Ingen av oss kunde tänka alternativet abort. Och är barnet sjukt så tänker jag att det kommer att visa sig sen. I och med att det innebär en, om än liten, risk för missfall med testerna så ville vi inte riskera nåt då vi inte kunde tänka oss abort.

Men det verkade lite på sjukvården som att det var lite konstigt att inte göra moderkaksprovet. Well, well, det är nu ca två veckor efter beslutet och det känns jättebra.

Varmt lycka till med ditt beslut, oavsett hur du gör! Kram

Jag har inte riktigt fattat grejen till att alla går och gör dessa tester. Själv är jag 29 år och kommer att älska det barn jag får, oavsett hur den är skapt. Har en döv syster och jobbar själv med ungdomar och ser inte ett problem i funktionsnedsättningar. Kan det vara därför eller bara som Stockholmsmamma'n säger: -vad gör man med ett reslutat som visar att man är i högrisken? Intressant att höra olika argument iaf!

Jag har själv jobbat med som Personlig assistent åt barn med funktionsnedsättningar och visst barnen lever glada meningsfulla liv utifrån deras förutsättningar. MEN, föräldrarna (de jag träffat) mår inte bra. De är är bittra på varandra, trötta, utarbetade och har skuldkänslor för att de inte orkar ta hand om sitt barn och måste be om avlastning osv. osv. Jag vill inte ha ett funktionshindrat barn om jag kan förhindra det. Och givetvis kommer jag att älska mitt barn i bitar om det skulle bli så ändå. Men jag vill veta att jag har gjort allt jag kan för att inte hamna i den situationen. Och ni får tycka att jag är känslokall och vidrig men här är jag egoistisk. Jag vill vara lycklig och jag vill ha en fortsatt bra relation med min sambo. Så är det, därför kommer jag att göra KUB/NUPP.

Tack för att ni delat med er av era tankar!

Var på inskrivning hos BM idag där vi också fick information om detta test samt en film att låna hem och titta på som handlar just om KUB/Nupp. Hon sa att den var väldigt informativ och brukar ge en bra vägledning i sitt beslut, vilket man än väljer att ta. Vi skall kika på den, prata om det och sedan fatta beslut.

Även om jag gärna vill veta så har jag väldigt svårt att se mig själv genomgå vad BM kallade en "miniförlossning" om det är så att foster/moderkaks prov visar positivt och man väljer att avsluta graviditeten.

Hmm, det är en hel del att tänka på och ta ställning till.

Trevlig helg på er!

Vi valde att göre KUB testet för att få se fostret så tidigt som möjligt. Skulle risksittrorna vara höga så kan den som vill gå vidare och göra fostervattens prov. Först då kan man veta om fostret har kromosom avvikelse eller inte. Fostervattensprovet ger en liten ökad risk för missfall (1% men siffran varierar).

Jag är ingen läkare men tror inte att 33 år är så gammalt. Ta reda på varför just du (ni) vill/ inte vill veta om risken för kromosom avvikelse.

Ingen vill nog gå igenom en "miniförlossning" och där med döda sitt barn, men om barnet har allvarliga avvikelse (tänker inte på DS) kanse det är `humant´. Det är inget man tar ställning till under KUB testet men självklart någos som många funderar över.

Lycka till och hoppas allt går bra!

Vi gjorde nupptest i v 13 fick då väldigt hög risk för kromosomförändringar, fick även reda på att det var enäggstvillingar, alltså at tdet är fel på båda. Vi valde därför att ta bort dom. Beslutet var inte lätt, men ändå var det det rätta. Har 1 barn sen innan och vi fick helt enkelt tänka på vad vi hade innan och hur tufft det skulle bli att ta hand om två barn med down. Tror inte vårt förhållande skulle klara av det att ta hand om de här 2 som alltid kommer vara barn, finns olika grader det vet jag, både lindriga och även gravt. Plus att de har oftast hjärtfel och andra tilläggshandikapp. Var fruktansvärt att behöva ta de här pillret som avslutade graviditetetn, det var mycket tårar och mycket disskutioner fram och tillbaka. Jag har alltid varit emot abort, men när man hamnar i den situationen så är det svårt. Alltid lätt att stå bredvid och säga vad andra skall göra.

Jo det var som en miniförlossning, tog 13 timmar för de här två små liven att komma ut, och visst jag hade värkar och trycket neråt och smärtan när vattnet gick. Men eftersom fostren inte var vid liv så får man mycket smärtstillande så man inte skall behöva ha så ont. Jag slapp iaf bli skrapad och det var skönt. Man tänker på det ofta och om 2 veckor skulle dom ha fötts så visst finns det alltid i bakhuvudet, men det är inget jag ångrar.

Blev gravid knappt 4 månader efter men det slutade tyvärr i missfall, känns otroligt tungt men nu borde vi väl gått igenom allt känns det som och nästa gång borde vara våran tur.

Lycka till med dina beslut, jag är med dig vad du än beslutar dig för, är själv snart 37 så riskerna ökar ju med åldern, men de säger att efter 35 så ökar riskerna mer, så du borde inte vara så orolig.

Jag gjorde nyligen både kub och fostervattenprov. Jag är bara 26 men tanken på ett barn som inte kan få ett värdigt liv gjorde att jag ändå ville testa. Jag fick hög risk på kuben så då gjorde jag även fostervattenprovet. Nu känns det jätte bra att veta att allt ser bra ut. Men jag förstår verkligen mammor som haft svårt att bli gravida att dom avstår.

Så många olika tankar som kan fara igenom ett och samma huvud.

Snacka om trafikstockning och en hel del seriekrockar. Hos mig iaf. Jag har alltid tyckt att det är bra att abort finns men det är inget för mig. Ett barn är ett barn en del av mig oavsett hur det är skapt.

Detta är mitt femte barn jag väntar nu(en sladdis) och jag är nyss fyllda 38. Blev ett himla stohej runt denna graviditet något jag inte är van vid eftersom den sista kom när jag var 30. Helt plötsligt öppnades en ny värld av risker och undringar. Mådde jätte dåligt av alla obesvarade frågor och orosmoment. Googlade MASSOR och mådde bara sämre.

Har arbetat med downs barn när jag var yngre och kunde inte tänka mig att ta bort ett barn med det handikappet. Läste dock om andra avvikelser som Edwards och pataus syndrom som jag knappt visste fanns....då började tankarna snurra kan jag lova.

Jag har förlorat en dotter i vecka 23 prematura och att begrava henne var det tyngsta jag någonsin gjort. Så att läsa på om dessa syndrom gjorde mig livrädd. Dom barnen överlever sällan till sin ettårsdag. Att ta hem barnet-låta syskon och familj fästa sig och veta att det snart ska dö....nej det skulle jag tyvärr aldrig klara. Som när Ronja dog fast tusen gånger värre. Där och då tog jag ett beslut jag aldrig trodde att jag skulle ta. Jag som alltid sagt att abort inte var något för mig.

Gjorde därför Kub-testet med en puls som var omätbar.

Men det gick bra....lågrisk på alla kromosomavvikelser.

Lycka!!!!

Tack för alla svar! Vi har nu pratat och diskuterat och kommit fram till att vi skall göra detta test. Det blir först efter jul så det är ett litet tag kvar men känns bra att ändå ha bestämt sig. Jag återkommer med hur det gick!

Lycka till på testet! Ska själv göra det och är jätte-nervös har tagit blodprov och ska göra UL 20 december. :)

Är själv 34, pappan 45, har haft 5 missfall på rad. Vi tänker inte ta testet och har aldrig haft det på tapeten att göra det innan heller. Man kan inte försäkra sig mot allt här i världen och oavsett om det blir ett barn med handikapp så kommer det att bli älskat och lika efterlängtat som ett friskt barn. Vi försöker bara hålla fokus på att det går vägen och inga fler sena missfall eller tidiga heller för den delen.

Hej, jag undrar om alla få göra test? Dum fråga kanske, men jag är 20 å väntar mitt första barn. Jag skulle vilja göra ett. Ha sett att vissa skrivit att mån är ung, är de vid en viss ålder man gör sånt test?

Julibarnet skrev den 2011-12-07 15:45:41

Hej, jag undrar om alla få göra test? Dum fråga kanske, men jag är 20 å väntar mitt första barn. Jag skulle vilja göra ett. Ha sett att vissa skrivit att mån är ung, är de vid en viss ålder man gör sånt test?

Det är beror på vilken kommun du bor i, i Örebro får alla som frågar BM om KUB göra det. Först en samtals del, sen blodprov en vecka före NUP (ultraljudet) och sist själva ultraljudet då man även får risksiffrorna. Kolla med din BM hur det är i din kommun.

Quentin skrev den 2011-12-01 14:22:22

Väntar vårt första barn och det mesta är ju nytt. Jag vet vad KUB/Nupp är men vi har inte betsämt oss ännu för om vi skall göra detta. Är 33 år så man är ju ändå lite orolig över "åldern".

Hur tänker ni? Skall ni göra?

/A

Åldern är nog inget problem.. Jag är 20 och fick hög risk för downs...

bara för att det är hög risk betyder det inte att barnet är skadat, det kan vara helt friskt ändå..... även vid förlossning kan det uppstå problem...

vi gjorde NUP med första barnet men redan före undersökningen visste jag att jag inte skulle kunna göra abort även med "hög risk"

dock var det mycket intressant att göra detta stora och långa ultraljud

nu med andra barnet har vi beslutat att inte göra det. kommer att älska min prins el prinsessa oavsett!

Hej . Själv är jag i vecka 9 nu och de är mitt andra barn. Jag är 40 år och tänker göra den där nupp testet de är ju inget farligt för barnet så då känns de ok,

Fick själv missfall i sommras i vecka 5 och de känns nervöst och man vill vara i vecka 14 nu men men de är bara att äta när de går och vila sej så mycket de bara går med barn hemma.

Och bara vara glad att de ligger en liten babys i magen ..

Smilli :

Jag vet mycket väl att det inte betyder att barnet är sjukt men jag menade bara att man är i risk zonen oavsätt hur gammal man är även om det är vanligare efter 35.

Alla har rätt i sin åsikt tycker jag ang vad man väljer att göra. Man ser saker på olika vis, som någon nämnde är det sällan föräldrarna mår bra i en sådan situation men samtidigt blir det svårt att leva med en abort. En vän till familjen hade en son i min ålder som hade just down sydrom och det var väldigt jobbigt för dom. Därför blir nog mitt beslut att göra en abort om fostervattensprovet visar att det är en kromosomavvikelse. Jag kanske ändrar mig när väl beslutet ska tas (om) Men så känner jag i dag.

Okej tack :) då ska ja fråga min bm på inskrivningen :)

Igår gjorde vi Nuppen och det var underbart att få se den lille bebisen därinne. Såg verkligen ut som en liten människa nu, fantastiskt.

Fick bra värden 1 på 7062, så nu känner man sig mkt lugnare. :-)

Jag är 33 och hade alltid tänkt att den dagen jag blir gravid så vill jag göra ett sådant test, men när jag pratade med BM här i Dalarna om det så sa hon bara att sådant inte görs i det här landstinget och hänvisade till privatklinik i Sthlm om man ville göra det... Kändes inte alls bra, så jag har försökt tänka bort dessa tankar och hoppas på att barnet är friskt...

Tycker dock att det är orättvist att man i vissa landsting erbjuds det oavsett ålder och i Dalarna måste man åka över 20 mil och betala själv... =/

Eva78 skrev den 2011-12-29 11:01:52

Jag är 33 och hade alltid tänkt att den dagen jag blir gravid så vill jag göra ett sådant test, men när jag pratade med BM här i Dalarna om det så sa hon bara att sådant inte görs i det här landstinget och hänvisade till privatklinik i Sthlm om man ville göra det... Kändes inte alls bra, så jag har försökt tänka bort dessa tankar och hoppas på att barnet är friskt...

Tycker dock att det är orättvist att man i vissa landsting erbjuds det oavsett ålder och i Dalarna måste man åka över 20 mil och betala själv... =/

Hej eva78! Vart i Dalarna bor du? Jag bor i Borlänge och var erbjuden testet på inskrivn men jag avstå. Jag är 42år nu och grav i v/28 och hoppas att barnet är frisk.

Eva78 skrev den 2011-12-29 11:01:52

Jag är 33 och hade alltid tänkt att den dagen jag blir gravid så vill jag göra ett sådant test, men när jag pratade med BM här i Dalarna om det så sa hon bara att sådant inte görs i det här landstinget och hänvisade till privatklinik i Sthlm om man ville göra det... Kändes inte alls bra, så jag har försökt tänka bort dessa tankar och hoppas på att barnet är friskt...

Tycker dock att det är orättvist att man i vissa landsting erbjuds det oavsett ålder och i Dalarna måste man åka över 20 mil och betala själv... =/

Jag fick 1:286 & valde att göra fostervattensprovet...

Svaret fick vi efter 2 dagar, en frisk liten flicka!

Nu har det gått 10 dagar sen provet så missfallsrisken är nog över den med!

Man läser så mycket om det som gått illa innan att man glömmer att 99% av fallen slutar bra!