Jag har länge haft en depression, ätit medicin sedan januari 2010 fram tills i december 2011 när jag fick veta att jag var gravid.
Jag är verkligen jätteglad och lycklig över detta mirakel i magen, men kan ibland bli lite ledsen när alla andra som är gravida är jätteglada osv, och jag känner inte riktigt samma glädje på det sättet. Har såna extrema humörsvängningar och pga det psykiska kan jag inte njuta av graviditeten på riktigt samma sätt :(
De flesta känner säkert en hel del ångest och oro för hur det ska bli sen när bebis väl kommer, problemet för mig blir att jag har väldigt svårt att hantera denna ångest. Jag har länge jobbat med att hålla ångesten i schack, men är betydligt svårare nu när denna ångest är något som "hör till" eller vad man ska säga.
Nu blev det ett väldigt långt inlägg, men kände att jag var tvungen att skriva av mig och se om någon känner igen sig..
Ta hand om er och era mirakel i magen. Kram!
Grupper & forum / Julimammor 2012
Gravid + depression
HannaA · 2012-04-03 · 2 svar
2012-04-03 21:11
2 svar i tråden
2012-04-04 10:12
Jag känner igen mig! Går hos en psykolog genom mödravården pga det. Det hjälper faktiskt lite. Skulle kunna ge massa exempel på tankar jag haft eller situationer då denna ångest kommit till mig. Men just för tillfället mår jag rätt okej och vill inte tänka på det. Kanske återkommer.
Mycket med det här att folk vill känna på magen och är så glada för min skull. Och även om min lilla ängel i magen är det bästa som hänt mig så kan jag inte ens njuta som dem ibland. Kan inte vara glad för min skull. Vill liksom inte tillåta mig. Men det är precis vad man ska göra! Minsta antydan till leende ska man ta vara på. Det är som med godis, ju mer man äter, desto mer vill man ha. Ta vara på de bra stunderna och försök fokusera på minnena av dem då det inte är bra. Så blir de fler och fler :)
Hoppas det blir bra för dig! Kram
Mycket med det här att folk vill känna på magen och är så glada för min skull. Och även om min lilla ängel i magen är det bästa som hänt mig så kan jag inte ens njuta som dem ibland. Kan inte vara glad för min skull. Vill liksom inte tillåta mig. Men det är precis vad man ska göra! Minsta antydan till leende ska man ta vara på. Det är som med godis, ju mer man äter, desto mer vill man ha. Ta vara på de bra stunderna och försök fokusera på minnena av dem då det inte är bra. Så blir de fler och fler :)
Hoppas det blir bra för dig! Kram
2012-04-16 11:35
Jag känner också igen mig, har depression/utbrändhet/ätstörning och behöver både mediciner och stöd från sjukvården. Ändå kan ångesten ibland helt ta överhanden och jag undrar om det verkligen är värt besväret att vara gravid. Det allra jobbigaste tycker jag är det dåliga samvetet - jag vet ju att jag BORDE vara i sjunde himlen dygnet runt, och jag vet att min sambo är överlycklig och att han blir så ledsen av att se mig deppa omkring och känna mig som världens fetaste elefant.
Ju längre tiden går, desto fler lyckliga stunder tycker jag dock att jag upplever. Det blir mer verkligt att det faktiskt kommer att komma en bebis till sommaren, och jag börjar "vänja" mig lite vid att inte vara den där filbunkelugna glädjestrålande gravida kvinnan som jag hade hoppats på att bli.
Hoppas du kan njuta ibland i alla fall, och att du får en bra graviditet och fortsättning med nya bebisen =)
Ju längre tiden går, desto fler lyckliga stunder tycker jag dock att jag upplever. Det blir mer verkligt att det faktiskt kommer att komma en bebis till sommaren, och jag börjar "vänja" mig lite vid att inte vara den där filbunkelugna glädjestrålande gravida kvinnan som jag hade hoppats på att bli.
Hoppas du kan njuta ibland i alla fall, och att du får en bra graviditet och fortsättning med nya bebisen =)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.