Veckorna går och januari närmar sig. Hur mår ni?

Jag vågar ju knappt säga det högt men jag mår väldigt bra. Jag känner mig inte ens gravid så jag får en chock varje gång jag ser mig i spegeln och ser magen ;) Jag mår precis som innan och det är jag tacksam över :)

Mår också otroligt bra :) känner inte mig gravid heller förutom sparkarna och att magen växer peppar peppar hoppas jag det håller sig till slutet :)

Siggetax: Ja! *peppar-peppar* Men det är bara att njuta av graviditeten då med andra ord, man behöver inte få massa åkommor och besvär bara för att man är gravid. NJUT! :D Själv känner jag mig rätt klumpig och som en tant med mina foglossningar, för att inte tala om blodtrycket ;) Men jag njuter ändå av graviditeten, jag har ju någonting fint jag väntar på och det är så fint att se/känna alla rörelser i magen :)

Richter93: Bara att gratulera dig också! :) Då håller jag tummarna att det håller i sig för dig också. Jag tycker det är uppfriskande att höra att det finns dem som inte känner av sin graviditet så mycket :)

Mitt järnvärde är väldigt lågt, fortfarande illamående o huvudvärk. De sparkas förfullt i magen dygnet runt o har svårt att sova på nätterna... vissa nätter sover jag knappt.

Hej. jag väntar mitt första barn 31 januari.

Har mått ganska bra fram till en månad sen ca. Foglossning, men som tur är så är det inte varje dag. Någon dag mår jag hur bra som helst o vissa klarar jag inte o gå ens. Men bara o gilla läget:)

Kul att se att det flesta mår bra! :)

Själv är jag sängliggande med rejäl foglossning och sammandragningar som gör så ont! så sängläge här hemma. Men har ju inte haft drömgraviditeten heller så bara att bita ihop :) Längtar dock som en galning efter min lilla vilding, och dessa besvär kan man ta för jag skulle göra allt för min plutt i magen :)

Nej, det är inte alltid en dans på rosor att vara gravid. Själv tog jag just på mig mina nyinköpta stödstrumpor. Yes, I feel like a (old) lady! ;) Men som sagt, vi alla väntar ju på något fint, så lite krämpor står man ut med.

Mommy2013: Själv äter jag inte kött (bara fisk), men äter man kött, så är blodrätter att rekommendera. Det absolut bästa! Blodpudding, blodpalt, blodplättar, som sagt! :) Men något lågt järnvärde kan man ha, bara det inte blir för lågt. Hoppas du får upp det lite!

Hej på er, havande kvinnor!

Jag mår också relativt bra, just nu... Mådde däremot som en skit i somras, kräkte och mådde skit hela dagarna... i värmen... Just nu kräker jag vissa morgnar bara, men det kan jag stå ut med... Är sjukskriven pga foglossning och sammandragningar... Det har blivit liiite bättre sen jag "gick hem", då jag slipper alla tunga lyft som mitt jobb kräver... Men skulle jag råka ta i eller städa lite för lång stund här hemma, blir jag kass igen... På nätterna gör fogarna sig påminda i form av smärta i höfterna... Och det e fan inte lätt att vända sig i sängen längre... puha...

Men annars e det bra här... :)

Hej alla mammor!

Här rullar tiden förbi & jag hinner knappt med. Kommer inte ihåg vissa dagar vilken vecka vi är i. :P Förra grav kunde man vecka & dag, räknade minuterna liksom. :P Nu har man inte samma tid då ens tid är fokuserad på dottern, huset, hundar & renovering. :) Skönt på ett sätt men samtidigt vill jag stanna upp & njuta av graviditeten.

Just nu har jag fått massor med ishias (eller hur det nu stavas), så det strålar i vänstra skinkan & ner i benet. Vissa dagar kan jag knappt gå! Magen har blivit riktigt stor & jag har precis fått mitt stödbälte som kanske kan hjälpa lite mot tyngden. :)

Spyr fortfarande ibland & har fått svårt för att äta stora mängder! Äter som en mus men 1 timma senare så är jag hungrig igen. :P Lite jobbigt!

Kram

Allt är bra med mig och så var det även den förra graviditeten så jag hoppas att det fortsätter så här. Det som är lite jobbigt jut nu är att jag är förkyld sen snart en vecka tillbaka men det går inte att göra något åt. Dessutom hade mitt järnvärde sjuknit så nu måste jag verkligen ta det där tabletterna som jag har så svårt för att svälja. Mådde lite dåligt av dem så nu tar jag dem på kvällen innan jag lägger mig och det fungerar bra.

Dagarna rullar på snabbt och jag har absolut ingen koll vilken vecka jag är i men så är det när man redan har en lilleman som tar stor del av ens liv :). Han är hur söt som helst med min mage. Om jag frågar "Var är bebien" så drar han upp min tröja och sen pussar och pruttar han på magen. Ibland blir det några sparkar till svar. Så sött att se. Kan barnen få en relation till varandra redan nu innan bebisen är född? Vad tror/vet ni om det?

Allt är bra med mig och så var det även den förra graviditeten så jag hoppas att det fortsätter så här. Det som är lite jobbigt jut nu är att jag är förkyld sen snart en vecka tillbaka men det går inte att göra något åt. Dessutom hade mitt järnvärde sjuknit så nu måste jag verkligen ta det där tabletterna som jag har så svårt för att svälja. Mådde lite dåligt av dem så nu tar jag dem på kvällen innan jag lägger mig och det fungerar bra.

Dagarna rullar på snabbt och jag har absolut ingen koll vilken vecka jag är i men så är det när man redan har en lilleman som tar stor del av ens liv :). Han är hur söt som helst med min mage. Om jag frågar "Var är bebien" så drar han upp min tröja och sen pussar och pruttar han på magen. Ibland blir det några sparkar till svar. Så sött att se. Kan barnen få en relation till varandra redan nu innan bebisen är född? Vad tror/vet ni om det?

carro85: så himla gulligt! :) Ja, det är en bra fråga "Kan barnen få en relation till varandra redan nu innan bebisen är född?". Jag tror inte man direkt kan kalla det för en relation, i ordets rätta bemärkelse. Men eftersom våra bebisar i magen har börjat kunna höra och i vissa fall "ge ett svar/reaktion i form av sparkar", så tror jag att man kan skapa/ förbereda ett sorts band till bebisen när den är i magen. Man tror ju att bebisen kan känna igen röster den hör ofta. Sen är nog bandet möjligtvis starkare från utsidan, dvs. att mamma, pappa och ev syskon, förbereder sig att välkomna bebisen som snart ska komma. Det tror jag är en viktig process, för hela familjen, inklusive syskonen. Men bandet/ relationen ombildas nog sakterligen efter födseln, det vet ju vi vuxna, men jag tänker främst på barnet ditt som nu väntar (sitt första?) syskon. Det blir ju en ny person i hemmet, ett syskon utanför magen, och då blir ju allt annorlunda i barnets värld, så även dess band till den, som sakterligen blir en relation.

MKMalmo : Jag hoppas jag får upp järnvärdet lite, då jag nästan hade på gränsen till för lågt när jag träffa barnmorskan sist... ökade då min dos av järntabletter. Ska till min barnmorska på fredag, så får se vad hon säger då.

när jag väntade min första hade jag grym värk i höften och det gjorde så det var svårt att vända sig i sängen. Det finns glidmattor på sjukjymnasten att låna gratis jag behövde inte ens remiss bara att gå dit.

Hej på er!

Ibland känner jag att ni som jobbar är så himla starka, förstår inte hur ni orkar! Själv så läser jag på distans och det är verkligen tur att jag kan ligga hemma och ta allt i min egna takt och inte behöva stiga upp tidigt för jag är så himla trött hela tiden! Barnmorskan trodde att det var för mitt låga järnvärde, har tagit en tablett varje kväll sen vecka 12 och håller på än. Sen undrar jag om ni också har börjat må illa av alla sparkar? jag har en ganska lugn krabat i min mage men har blivit mer intensivt senaste veckorna typ och nu är jag i vecka 30 och mår så illa! kräks inget men känner mig illamående och det känns av ännu mer när jag känner hur det rör sig i magen och långt upp mot mitten liksom. Någon mer som mår illa av samma orsak eller någon som vet vad man kan göra åt det?

förutom illamående och trötthet mår jag bra! bara tio veckor kvar ungefär för oss och jag lääääängtar!!

januarimamma: Jag känner verkligen igen mig i det du säger, ibland undrar jag hur andra gravida orkar. Men svaret är nog det att var graviditet är unik och man upplever dem olika från person till person. Själv var jag helt "ur funktion" under första trimestern, tröttheten och illamåendet var inte uthärdligt för att leva på som vanligt. Jag känner mig inte så pigg nu heller, men det känns bra mycket bättre, men samma energi har jag ju inte. Så finns det dem som har turen att de inte blir så trötta eller illamående. Alla får vi foglossningar, men det är inte alla som känner av det, medans några får väldiga problem. Det där med illamåendet, så att man kräks, av sparkar det har hänt mig en gång. Jag fick sånna obehagskänslor när lillan stretchade ut sig med fötterna rakt över livmodersmunnen. Men annars har jag inga problem, eller obehagskänslor när det rör på sig och det sparkar. Men det kanske kommer mot slutet när bebisen blir allt större och alla organen trycks ihop :) Den som väntar får se ;)