Viktfixering!

Hej . Jag är i vecka 26 och har inte gått upp nånting , hoppas jag kan hålla mig under 10 kg p.g.a var lite överviktig innan graviditeten . Men 10 kg är inte så farlig ! :-D vet en väninna som gick upp 45 kg !

Jag går in i v. 28 på fredag och har gått upp ca 11 kg än så länge, jag tror inte du behöver vara orolig alla är olika och går upp olika mycket :)

JAg har oxå haft jätte noja för min vikt tills jag bytte bm och hon sa att det var absolit ingen fara och att så länge jag inte samlade på mig för mkt vatten så behöver jag inte änns väga mig om jag mår dåligt av det efter som hon inte tycker man ska fundera förmycket på vikten:)

Njut och må bra och jobba på att bli av med det du gått upp när ditt lilla underverk är ute :) lycka till

:)

Japp är rätt fixerad jag med.. Gick väldigt snabbt upp 6 kg tror det var i v 15 kändes skittråkigt när alla sidor skriver: nu bör du ha gått upp 2 kg eller knappt det. Nu v23 har jag gått upp 7.5 kg och har stenkoll. Väger mig varje dag och väljer noga vad jag äter. Men äter gör jag iaf så det går ingen nöd på mig. Hatar viktkurvan här på sidan då jag ligger över den. Sur..

Är i vecka 30+5 och har gått upp 13.2 kg :-(. Hatar att vara tjock och ännu mer hatar jag att höra det hela tiden från alla "vänliga" människor som måste påpeka det hela tiden, precis som om jag skulle missat att jag har en jättemage och är betydligt tjockare än vanligt. Men om man väljer att skaffa barn ingår det ju och sen går man ner det om man kämpar lite men kroppen blir sällan som innan. Men det är det värt!!!

Jag tycker att det är vackert med magen och dem kilona kring bebisen gör det inget att jag går upp. Men faan mina ben! Har aldrig SETT nått liknande...Lika depprimerande varje gång jag ser dem.... O då säger alla runt om mig att kroppen behöver lägga på sig fettreserver... MEN jag HAR ju redan tillräckligt med fett tycker jag!

Gick upp 30 med första, 25 med andra och verkar landa på 20 med tredje. Har lyckats gå ner allt mellan graviditeterna och vet att det kommer bli så nu med! Försök hitta en strategi, ta hjälp av BM så det inte går obemärkt förbi, även om du är utbildad i ämnet så behöver alla stöd!! Jag är kort oxå och ser ut som en boll.....
Lycka till

Min BM tyckte att 15kg var "lämpligt" för mig att gå upp, men är i vecka 26 nu och har redan nyttjat 10 av dessa 15kilon.. humm. Det är nog bara att acceptera att jag kommer att spränga 15kg's gränsen, känns lite jobbigt i själen och för att inte tala om i kroppen. Alla dessa extra kilon är tunga att gå runt och släpa på! Men, jag tror/hoppas att det kommer att ordna till sig när bebban väl kommit =)

Jag är i vecka 25 och har gått upp 15 kg, men jag bär ju på den allra underbaraste skatt man kan så vad f*n gör det :) Jag njuter och är lycklig!

Jag är i vecka 27 gått upp kg

4kg

Jag är i 14+0 nu och har gått upp 3½ kg vilket e asjobbigt.

Jag fick min Bullemi diagnos för ett år sen och har gjort en lång behandligt för det s nästan all hetsätning å kräkning e borta men tankarna å min egenbild e densamma. Jag har haft ätstörning sen jag va drygt 8år så jag har pendlat från asfet till mager i hela mitt liv.

Under mina 3 förra graviditeter så förstod jag inte att jag hade en ätstörning å heståt som f'n med en känsla om att de va ok för jag va gravid, vilket slutade med att jag va jätte stor sen.

Jag e livrädd för att de ska bli så igen!

Jag hade typ 10kg övervikt när jag blev gravid å e rädd att stå med 20-30kg efter. Jag förstår att jag kommer gå upp mist 10kg till men de känns inte alls roligt.

Jag butte BM då min förra jag träffade svarade att vi inte behöver ta vikt på mig när jag berättade att jag e bullimiker och inte tycker om å vägas inför andra. Helt fel svar tycker jag.

Jag behöver ju vägas så nån kan hålla lite koll på min vikt så jag inte går upp för mycket... eller för lite.

Svårt me ätstörning å graviditet!

Tack för att du tog upp det!

Innan jag blev gravid hade jag väldigt lite fett men mycket muskelmassa.
Vid inskrivningen i v 10 hade jag redan gått upp 4 kg, nästa möte med bm i v 20 visade vågen 11 kg till, totalt 15 kg. Har börjat träna igen men det blir inte som förr. Och nu i v 23+1 står jag än så länge still. Ingen vätska enbart fett. Hoppas verkligen det inte blir mycket mer nu. Min bm förklarade det som att eftersom jag levt på svält nivå och träning typ 24/7 innan graviiteten så sparar min kropp nu allt och lite till just för att skydda bebis. Tänk hur kroppen fungerar egentligen!

Jag är inte en Januarimamma , jag är inte ens gravid än , men jag känner att jag behöver få vara med på den här diskussionen .. Jag är inte diagnostiserad med någon sjukdom men jag vet att jag har en ätstörning som jag själv kallar "offentlighets anorexia". Hemma har jag inga som helst problem med att äta , men ute kan jag ha jättejobbigt med maten , och allra helst hemma hos folk som jag inte känner så väl än och känner mig trygg med. Jag har även ganska starka viktkomplex redan nu , och jag har strl 40/M på kläder .. och jag är livrädd för att gå upp en enda strl (förutom tröjor , så en bebismage får plats<3 ) .. Jag är totalt skräckslagen för att bli som min mamma , hon gick upp ca 20 kg och tappade inte ett gram efteråt ... Jag har det där klassiska tankesättet "Ingen annan är ful som tjock , men Jag kommer bli jätteful" , jag har inget som helst emot stora personer och tycker inte dom ser konstiga ut alls , men jag kan verkligen inte tänka mig själv som sådan och trivas med tanken eller ens vara likgiltig mot den .. Jag vet att dom här tankarna kommer ändras drastiskt när jag är gravid och får mina extra kilon "på köpet" , då kommer det ju vara värt det , men jag är livrädd nu .. och just nu känner jag att jag skulle skämmas inför min fästman när jag får bristningar på låren , och sen efteråt när man har en massa lös hud på magen .. Jag hör ju själv hur löjligt allt det här låter , och barnsligt att det skulle vara ett problem , men jag har en fruktansvärt låg självkänsla i grund och botten .. Behövde bara skriva av mig lite .. :'(

jag känner bara att jag vill skriva några ord här, för jag vill verkligen att alla ska tänka till både en och två gånger.

Jag har haft anorexia sen jag var 10 år, jag är 22 år idag, så det är ganska länge. Så många år av mitt liv som den här sjukdomen har förstört, och så nära den har varit på att faktiskt ta mitt liv.

Jag är tyvärr inte frisk idag heller, just nu är jag så nära att bli tvångsinlagd på grund av min för låga vikt. Mitt hjärta har tagit skada, och jag kan i princip dö när som helst., vet att det låter dramatiskt, men så är sanningen tyvärr. samtidigt har jag en sambo, och en son som bara är 8 månader. Tanken på att inte få se honom växa upp skär i mitt hjärta, och han är min störts motivation till att bli frisk!

det jag vill säga är att gör allt, ALLT ni kan för att kämpa emot de här viktfixerade tankarna ni har. För om ni inte är försiktigta kan det kanske utvecklas till anorexi, och när det väl har gått så långt är vägen tillbaka SÅ mycket längre. Låt inte den här sjukdomen få förstöra erat liv, och kanske era barns liv också! <3 v

var rädda om er! var rädda om era kroppar, och uppskatta den för att den har skapat ett liv och när era barn, låter dem växa sig starka i era kroppar så att de kan födas. det är faktiskt ett mirakel, och vi borde uppskatta våra kroppar mer för det! <3

Jag är i 18-6 vecka och har 4,5 kg extra. Fick 10 kg innan graviditetn då slutade röka efter 20 år...Njuter av allt men överdriver inte med mat..mycket frukt ...det blir många långa promenader efteråt ;-)

Jag är fullgången snart och har gått upp 20 kg. Men alla går upp olika. Jag vet att jag är aktiv i vanliga fall och går gärna på långpromenader, rör på mig i andra former och äter ganska sund. Visst 20 kg upp är en del. Men jag är inte ett dugg orolig över att inte få bort det igen. Det är så trist med all viktfixering. Vi ska känna oss stolta. Jag försöker att tänka positivt och berömma mig och magen. Om man någon gång ska öka i vikt så är det väl nu... Ät det ni vill och känn att ni/vi mår bra. Så länge man inte låter sig bli förslöad efteråt och att man lever osunt efter förlossningen och hamnar i en ond cirkel det är faran... Och gravida kvinnor är vackra det har jag alltid tyckt så även jag är vacker! Vi gravida strålar och lyser trots större kroppar, eller hur!? :)

ana-s , tack för det inlägget .. Det var verkligen precis det jag behövde höra , jag slåss ofta emot mina tankar , men jag ska göra allt för att kunna tänka på det du skrev när jag mår dåligt över min vikt ! Ska även tänka på det maddan skrev här ovanför , om man någon gång SKA öka i vikt så är det väl nu.

Och ja maddan , gravida kvinnor är otroligt vackra även om det inte bara är magen som är stor ! <3

Usch tjejer lider med er att ni mår dåligt över att gå upp i vikt under graviditeten.Det finns inget vackrare än en gravid tjej/kvinna! Oavsett tjocklek så är den gravida alltid så otroligt vacker!

De jag däremot tycker är fruktansvärt är de barnmorskor som ständigt påpekar vikten för gravida!

En bekant till mig är gravid i vecka 38,hon har gått upp nästan 10 kg sen hon blev gravid,visst hon var inte pinnsmal när hon blev gravid,utan sådär "lagom".

Däremot har hon haft problem med vikten i hela sitt liv! Hormonfel när hon var liten,fick ta sprutor osv för att skjuta upp utvecklingen.I och med den kraftiga övervikten som liten fick hon ätstörningar och kräktes i perioder efter att hon ätit.

Nu tjatar alltså hennes barnmorska av och till "tänk på vad du äter" och "det är inte bra att gå upp för mycket,det blir bara jobbigt att gå ner sen".

Hon har alltså under hela sin graviditete kämpat emot "kräk tankarna" och verkligen försökt att må bra och njuta! Jag trodde att eftersom hon har väldigt lätt för att gå upp i vikt så kommer hon säkert att gå upp 20 kg men icke de,utan det är enbart nästan 10 kg.

Men barnmorskan sätter spår i henne som jag märker av eftersom hon börjat må dåligt över BM:s kommentarer och hon pratar väldigt mycket om just vikten och de barnmorkan häver ur sig.

Fattar inte vad vissa barnmorskor tänker med!

Kram till er alla underbart vackra :)

Usch ja, jag kämpar med denna viktuppgång dagligen. Jag är normalviktig, är i vecka 24 och har gått upp ca. 5 kg. Hade inte gått upp ett gram innan vecka 16 så de senaste veckorna har det verkligen sagt pang. Jag vet ju att jag ska gå upp i vikt nu men det gör det inte roligare att se hur kg bara ökar och ökar... Hade hoppats på att inte gå upp mer än 10kg men det känns inte riktigt rimligt längre.

Nja, mkt viktnojja i detta huvudet! Just nu har jag tex världens ångest över cheesecaken jag just ätit. Och då är jag ändå på honeymoon i Hawaii och borde kunna unna mig lite kaka, eller?! :-)

Nä tjejer, jag försöker verkligen njuta av att vara gravid och ta emot dessa kilo med öppna armar. Men lätt är det inte!

Kan berätta att jag gick upp 28 kg under min graviditet och idag, 5 månader senare har jag 4 kilo kvar till min normalvikt :):)

Hejsan!

Är i v 24 och har gått upp ca 10 kg. Under min förra graviditet gick jag upp ca 18 kg, och viktuppgången gick ganska snabbt i början och planade sedan ut.

Jag förstår att en hel del av er är ganska nojiga över vikten, men man behöver en hel del extra energi för ammningen. Vid min förra graviditet var jag tillbaka på matchvikt efter ca 4 månader och innan jag slutade amma hade jag gått ner ytterligare 5 kg.

Nojar inte själv över vikten utan det får blir som det blir, även om jag givetvis försöker äta bra mat så att bebben får vad den behöver.

Ååå vad jag lider med er som mår dåligt över att gå upp i vikt!!

Själv lider jag av att gå upp för lite för att efter förlossningen RASA i vikt! Väntar nu mitt fjärde barn. Med första barnet gick jag upp 7 kg och efter han var född gick jag ner 20 kg (och då var jag INTE överviktig innan graviditeten) Med andra barnet lyckades jag gå upp 9 kg (vägde då 5 kg mindre innan den graviditet än innan den första graviteten) men gick sen ner 18 kg :( I december då vårt tredje barn föddes hade jag bara gått upp 6 kg (vägde då 4 kg mindre innan jag var gravid den gången än första gången) Gick sen ner 14 kg..... :( Nu har jag lyckat att gå upp 4 kg och hoppas på att jag går upp åtminstone 6 kg till!!

Jag tycker ju att det ser SÅÅÅ mycket mysigare ut då små bebisar får vila mot en mjuk mamma med lite större mjuka bröst än att behöva slå pannan mot mina utstickande nyckelben och revben (för bröst finns det inga kvar.....

Alla har vi våra problem.... Lycka till alla blivande mammor!! =)

Jag är i v 27+1 och har gått upp 8 kg. Har haft ätstörningar tidigare men har under graviditeten helt släppt min matångest. Så skönt!

Jag går upp ca 0,5 kg per vecka nu och blir glad varje gång jag väger mig och varje gång jag ser att magen vuxit. Jag upplever det som att just det faktum att jag inte nojar över maten gör att jag går upp jämnt och lagom mycket.

Hudbristningar har jag fått några på brösten men tycker inte det är så farligt. Min man tycker att jag är världens vackraste och jag känner mig själv fin:-)

Kämpa på allihop, och försök njuta av både mat, motion och era magar! Kram

Jag är i vecka 31 idag o har gått upp 1 kg... Tror som någon skrev att är man tunn från början så behöver kroppen lägga på sig mer fett. Hade jag gått upp 20 kg skulle ja väga typ 115 kg så.. Det är väl för väl att ja sluppit det.. Sen spydde ja väl typ 7 ggr om dagen fram till v 20 minst så.. Det har nog gjort sitt det med.. Svårt att inte fokusera vid vikten men.. Har man tur kanske man förbränner massa vid amning.. Om nu det funkar som det ska. Blir kanske många barnvagnsprommisar sen o dessutom jobbar jag nätter i vanliga fall vilket fuckar upp mina matvanor ordenkligt. Men idag gick jag faktiskt på havandeskap!

Ta hand om er:)

Hej. Jag är i vecka 14 och har gått ner ett kilo i vikt. Jag är överviktig sen innan men vikten bekymrar mig lite. Jag vill helst inte att det ska bli som med min mor som gick upp 25 kg. Men jag har ingen våg hemma! Det är min räddning. Jag kan inte väga mig varje dag och se om det går upp eller ner. Nu kommer jag väga mig hos bm nästa gång i vecka 20. Det kanske blir en smärre chock då men jag går inte och nojjar varje dag. Strunta i vikten nu den kan vi ta hand om sen, ät nyttigt och rör på er så kommer allt gå galant! Det är ju vackert med gravida! Vilken storlek dom än har!

Nånstans läste jag att själva bebisen och allt runt omkring det väger ca 13kg tillsammans. Så när bebisen föds så tappar man iaf minst 13kg.

Jag var vädligt smal innan jag blev gravid med mitt första barn och det hjälpte inte att jag mådde väldigt illa alla 9 månaderna (spydde konstant och kunde inte äta något, i 9 månader) så jag gick från 50kg ner till 47kg till en början. Sedan gick jag upp till 63kg när jag födde min flicka. Direkt efter födseln tappade jag alla kilona.

Samma sak hände med bebis nr 3. Och det värsta är att försöka gå upp i vikt och återhämta sig efter en sådan svår graviditet.

Nu är jag gravid med bebis nr 3 och samma sak hände. Jag hade äntligen kommit upp i min ideella vikt, blir gravid, spyr allt jag kan få i mig och går ner 6 kg. Det är först nu som jag är i normalvikt (v 27) och några kilo till kommer jag väl få =) Men ändå har jag mindre mage än vad BM har på sin kurva och bebisen är 2% mindre.

Så jag tänker såhär: bara jag kan äta så ska jag äta mig tjock och stor denna gången, hellre behöva kämpa med att gå ner i vikt än att behöva gå upp i vikt!

Lycka till alla =)

Vem har bestämt hur mycket man ska väga? Njut av livet istället :)

De låter s enkelt.. Njut av livet istället.. De är bara att ta tag i det sen... Jag njöt av livet sist.. Gick upp 40 kg.. Jag fick kämpa och slita och de var mkt blod svett och tårar innan jag hade tappat dom kg igen! Så nej, jag njuter inte denna gången för jag vägrar låta mig själv gå upp 40 kg! Och det är inte bara att ta långa vagn promenader efter o amma s vips e kilona borta! I alla fall inte för mig..

Jag är inte alls nojig över vikten. Visst har jag tänkt på´det då jag redan innan var överviktig och kommer säkert väga nära 100 kg innan bebis kommer. Men vafan, jag älskar min stora bebismage och mina stora fina gravidbröst.

Varför ska alla gå runt och må dåligt för? Även om man skulle gå upp 30 kg eller mer går det ju faktiskt att bli av med det bara man vill. Och då menar jag inte genom att banat eller hårdträna utan genom att äta sunt och gå ned i långsam takt. Så länge bebis och du själv mår bra så strunta i hur mycket du går upp och INSE att ALLA andra tycker att du är varcker! Så varför tycker inte du det själv?

Är man fixerad vid hur kroppen ser ut och är rädd för att t.ex. gå upp i vikt, få hängrattar, sträckmärken osv. kanske man ska överväga det där med att skaffa barn. Huvudsaken är att du och barnet mår bra, inte vad media/samhället tycker är idealet. Screw the system och som jag har sagt förut; Njut!