Fick för 3 år sedan ett missfall i vecka 11, vet att det var den "osäkra tiden" men nog gjorde det lika ont i själen för det!
Är nu gravid igen med en ny kille och som jag själv tror är jag i v.6.
Försöker att njuta av denna tid men är så otroligt rädd för att få ett till missfall.
Och som det nu visar sig så vill denna kille inte ha detta barn, han känner sig inte redo för ett barn, men jag har sagt till honom från början att min högsta önskan i livet är att få ett barn. Mitt barn, som jag trodde att jag redan skulle ha. Han har då redan 2 barn. Men om allt nu går bra, vilket jag verkligen hoppas, vad ska jag säga till detta barn?
-Nej din pappa finns inte, för han ville inte ha dig? Men du har 2 bröder där ute..
Får man verkligen vara så otroligt självisk?
Ska till barnmorskan på torsdag i veckan som kommer nu och då ska jag be om ett VUL för att se att det än så länge är som det ska och även få en exakt tid på hur långt jag kommit. Det finns misstankar om att jag kan ha gått 1-2 månader längre, men det är inget jag vill tro riktigt då jag hade riklig mens för 6-7veckor sedan. Har läst härpå sidan att vissa inte får göra ett VUL, men visst måste det väl vara en självklarhet för att lugna nerverna?
Grupper & forum / Januarimammor 2013
tiden går i slowmotion?
Imageloose91 · 2012-06-02 · 1 svar
2012-06-02 14:37
1 svar i tråden
2012-06-02 17:21
Känner igen det där med att killen inte vill ha det barn man redan bär på!
Min sambo sa innan jag blev gravid att han skulle bli glad om jag kom och sa att jag var gravid men när jag väl blev gravid så hade jag två val, abort eller göra slut.. Jag var sååå nära på att göra en abort men vände på väg upp till kvinnokliniken och gick bara ut. Sen dess har inte en enda tanke på abort funnits i mitt huvud. Och jag sa det till min sambo, jag tar inte bort ett liv p.g.a att du inte orkar dra på dig en jävla kondom i sänghalmen!
Han är inte än idag bekväm med situationen men han stannade kvar hos mig och det tycker iaf jag är huvudsaken!
Utan jag tycker inte att du nu behöver tänka på vad du ska säga till ditt barn om vad hans/hennes pappas hade för åsikter då. Vem vet, han kanske ändrar sig när den lille väl är ute i världen??
Önskar dig lycka till, ge inte upp hoppet! Varken om den lille/lilla eller pappan, det är din vilja och åsikt som bestämmer och styr! Och om du vill ha någon att prata med så finns jag, är ju inte helt utanför en sån här situation.
Ha det bra! =)
Min sambo sa innan jag blev gravid att han skulle bli glad om jag kom och sa att jag var gravid men när jag väl blev gravid så hade jag två val, abort eller göra slut.. Jag var sååå nära på att göra en abort men vände på väg upp till kvinnokliniken och gick bara ut. Sen dess har inte en enda tanke på abort funnits i mitt huvud. Och jag sa det till min sambo, jag tar inte bort ett liv p.g.a att du inte orkar dra på dig en jävla kondom i sänghalmen!
Han är inte än idag bekväm med situationen men han stannade kvar hos mig och det tycker iaf jag är huvudsaken!
Utan jag tycker inte att du nu behöver tänka på vad du ska säga till ditt barn om vad hans/hennes pappas hade för åsikter då. Vem vet, han kanske ändrar sig när den lille väl är ute i världen??
Önskar dig lycka till, ge inte upp hoppet! Varken om den lille/lilla eller pappan, det är din vilja och åsikt som bestämmer och styr! Och om du vill ha någon att prata med så finns jag, är ju inte helt utanför en sån här situation.
Ha det bra! =)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.