Halloj alla blivande mammor:-)
Nu tycker ni säkert att jag är larvig:-) jag har gått igenom detta massor av gånger, fler än det flesta då jag nu väntar barn nummer 8! Men kan inte rå för det, men nu börjar jag bli nervös inför förlossningen som närmar sig!!
Jag har bf 2/1-13 men kommer troligen att föda i början av dec, då jag fött mina sista 3 i v 36!
Denna gång har jag ingen man vid min sida! Det e många saker som snurrar i huvudet, barnvakt, hinner jag in, har jag packat allt i bb- väskan, bedövningar, går detta fort, blir jag kvar länge, kommer jag orka med fl då jag inte blivit yngre , hur funkar vändningsförsök, blir det vaginalt el snitt! Kommer jag få tag i syrran som ska vara med?
Har ni tankar och funderingar? Rädslor? Säter jag igång spontat el igångsättning denna gång? Hur blir det då med att han har rumpan neråt?
Skriv gärna här inne hur ni tänker och funderar! Era känslor, så kanske vi kan babbla ihop oss!
Ha en bra kväll tjejer:-)
Grupper & forum / Januarimammor 2013
Nervös inför förlossningen?
varginnan · 2012-11-17 · 4 svar
2012-11-17 18:57
4 svar i tråden
2012-11-17 22:53
Absolut är jag nervös men det är fortfarande 1 1/2 månad kvar så jag räknar med att nervositeten blir värre ;)
Min oro gäller delvis andra saker då detta är mitt första barn (bla inget barnvaktsbehov). Jag är orolig för att spricka eller bli klippt och att ha riktigt ont dagarna/veckorna efter förlossning. Eftersom jag just fått reda på att jag har en "stor" bebis så känns det dessutom helt ofrånkomligt att spricka.
Komiskt nog oroar jag mig nästan lite för att jag inte oroar mig över värkarna. Jag har tänkt satsa på lustgas och tror att jag klarar mig med det. Men tänk om jag har fel och det blir för sent för epidural...
Kanske kan du be barnvakterna och din syster att komma dit redan när du börjar känna av regelbundna värkar, oavsett tidsintervall? Så att du inte behöver vänta med att åka in menar jag. Kanske ha någon reservbarnvakt ifall den tilltänkta inte hinner ifrån omedelbart?
Min oro gäller delvis andra saker då detta är mitt första barn (bla inget barnvaktsbehov). Jag är orolig för att spricka eller bli klippt och att ha riktigt ont dagarna/veckorna efter förlossning. Eftersom jag just fått reda på att jag har en "stor" bebis så känns det dessutom helt ofrånkomligt att spricka.
Komiskt nog oroar jag mig nästan lite för att jag inte oroar mig över värkarna. Jag har tänkt satsa på lustgas och tror att jag klarar mig med det. Men tänk om jag har fel och det blir för sent för epidural...
Kanske kan du be barnvakterna och din syster att komma dit redan när du börjar känna av regelbundna värkar, oavsett tidsintervall? Så att du inte behöver vänta med att åka in menar jag. Kanske ha någon reservbarnvakt ifall den tilltänkta inte hinner ifrån omedelbart?
2012-11-17 23:26
Stora barn får jag med! Vad menar du med stort? Jag födde Charlie i v 37 med en vikt på 4200g! Man tänker hur stor han varit om jag gått tiden ut! Men jag sprack ingenting och har heller aldrig blivit klippt! Det försöker de låta bli nu förtiden så långt det går!
Pappan till 5 av barnen tror art han kan ta dem när det sätter igång, han bor ca 1 tim bilresa härifrån om det inte är köer och rusningstrafik! Min syrras 21 åriga dotter har lovat att ställa upp, så hon har mobilen på, hon hjälpte mig sist när jag var tvungen att åka in när jag hade blodflytningarna förra måndagen! Min syrra bor bara 5 min gång från mig, men det gäller ju bara om hon är hemma, annars har vi sagt att hon får möta upp mig på sjukhuset!
Jag bor ca 45 min ( om det inte är rusning) bilresa från sjukhuset och jag har ordnat med taxikort som ligger i min väska, då jag inte har körkort!
Största oron är nog att de andra fl har gått fort och att bebisen är i sätes och så villjag absolut inte föda, ska in den 26/11 på bedömning och planering av vändningsförsök!
Vill helst inte bli snittad då jag blev så dålig sist!
Hur långt har du till sjukhuset?
Har du fått gått föräldrar kurs?
Pappan till 5 av barnen tror art han kan ta dem när det sätter igång, han bor ca 1 tim bilresa härifrån om det inte är köer och rusningstrafik! Min syrras 21 åriga dotter har lovat att ställa upp, så hon har mobilen på, hon hjälpte mig sist när jag var tvungen att åka in när jag hade blodflytningarna förra måndagen! Min syrra bor bara 5 min gång från mig, men det gäller ju bara om hon är hemma, annars har vi sagt att hon får möta upp mig på sjukhuset!
Jag bor ca 45 min ( om det inte är rusning) bilresa från sjukhuset och jag har ordnat med taxikort som ligger i min väska, då jag inte har körkort!
Största oron är nog att de andra fl har gått fort och att bebisen är i sätes och så villjag absolut inte föda, ska in den 26/11 på bedömning och planering av vändningsförsök!
Vill helst inte bli snittad då jag blev så dålig sist!
Hur långt har du till sjukhuset?
Har du fått gått föräldrar kurs?
2012-11-18 01:41
Haha har tänkt på detta ett tag nu.
Med första bebisen visste man inte vad man kunde förvänta sig, med andra barnet sa man "ers det blir inga problem" men denna gången vill jag bara inte!! Haha
Det gör ju ont ju!! I flera timmar!! Först med värkarna sen blir dom ju bara värre och värre.
Sen ligger man där och skriker och vill bara riva någon i ansiktet av smärta haha
Annars tänker jag mer som dig varginnan, barnpassning, hur i helvete ska jag ta mig till sjukan?
Kommer pappan att vara där eller inte??
Jag har sagt att jag inte ill att han ska vara med, vi har ju gjort slut och just nu vet jag inget om han, vart han håller hus osv. Han verkar ha försvunnit bara.
Men min mamma flyger ifrån Sverige (jag bor i Norge) och Ska vara här över jul och tills jag föder.
Då kan hon ta barnen, fast jag vet att hon nog vill vara med på fl så jag inte är ensam.
Men barnen då?? Nåja vi får se...
Jag har klarat mig bra med lustgasen dom andra gångerna. Så jag håller mig till det.
Dock "fuskade" jag och andades inte in det hela tiden för jag blev illamående... Och så ville jag vara "nykter" när bebisen kom hehe så man kan nästan säga att jag i te hade något alls.
Mina andra bebisar vägde 3400gr och föddes i v 39. Jag tror att denna bebisen kommer väga något liknande, om inte mindre.
Med första bebisen visste man inte vad man kunde förvänta sig, med andra barnet sa man "ers det blir inga problem" men denna gången vill jag bara inte!! Haha
Det gör ju ont ju!! I flera timmar!! Först med värkarna sen blir dom ju bara värre och värre.
Sen ligger man där och skriker och vill bara riva någon i ansiktet av smärta haha
Annars tänker jag mer som dig varginnan, barnpassning, hur i helvete ska jag ta mig till sjukan?
Kommer pappan att vara där eller inte??
Jag har sagt att jag inte ill att han ska vara med, vi har ju gjort slut och just nu vet jag inget om han, vart han håller hus osv. Han verkar ha försvunnit bara.
Men min mamma flyger ifrån Sverige (jag bor i Norge) och Ska vara här över jul och tills jag föder.
Då kan hon ta barnen, fast jag vet att hon nog vill vara med på fl så jag inte är ensam.
Men barnen då?? Nåja vi får se...
Jag har klarat mig bra med lustgasen dom andra gångerna. Så jag håller mig till det.
Dock "fuskade" jag och andades inte in det hela tiden för jag blev illamående... Och så ville jag vara "nykter" när bebisen kom hehe så man kan nästan säga att jag i te hade något alls.
Mina andra bebisar vägde 3400gr och föddes i v 39. Jag tror att denna bebisen kommer väga något liknande, om inte mindre.
2012-11-18 14:08
23% över snittet vid ultraljudet i torsdags (var då 32+3 och redan 2,4 kg). Bebisen beräknas till 4,2 kg vid bf så lite mindre än Charlie då, skönt att höra att den förlossningen gick bra! :) Från 22 % så håller de iaf lite extra koll eftersom det räknas som stort.
Jag bor i centrala Malmö och har ca 10 min till sjukhuset med bil, 20-25 om det är fullt och jag måste till Lund. Dock har vi inte bil utan måste också förlita oss på taxi. Min sambo och jag har gått föräldrakurs på MVC, 2 tillfällen, à 2,5 h. Där tog de upp smärtlindring vid förlossning, teknik och problem vid amning mm. Dessutom går jag en extrakurs på 4 ggr för förlossningsrädda mammor och ska på en storföreläsning på sjukhuset om just förlossningen. Det känns bra och lugnande. Jag har valt bort profylax, det känns inte som min sorts andning, jag andas djupt och långsamt när jag behöver lugna mig, inte kort och hastigt.
Jag vill också undvika snitt men skulle föredra det framför att föda i säte. Det kan bli så olika från gång till gång, en kompis blev planerat snittad pga säte härom veckan och hon mådde bra efteråt.
Min svägerska bad både farmor och mormor (pensionärer) komma för att passa barnen när värkarbetet började så de var på plats flera timmar innan det var dags att åka in. Hon kände av värkar större delen av dagen men när de väl åkte in så tog det bara 2 h.
Eftersom jag är relativt ny medlem så måste jag vänta minst 12 h mellan inläggen. Med andra ord blir det ingen snabb respons härifrån ;)
Jag bor i centrala Malmö och har ca 10 min till sjukhuset med bil, 20-25 om det är fullt och jag måste till Lund. Dock har vi inte bil utan måste också förlita oss på taxi. Min sambo och jag har gått föräldrakurs på MVC, 2 tillfällen, à 2,5 h. Där tog de upp smärtlindring vid förlossning, teknik och problem vid amning mm. Dessutom går jag en extrakurs på 4 ggr för förlossningsrädda mammor och ska på en storföreläsning på sjukhuset om just förlossningen. Det känns bra och lugnande. Jag har valt bort profylax, det känns inte som min sorts andning, jag andas djupt och långsamt när jag behöver lugna mig, inte kort och hastigt.
Jag vill också undvika snitt men skulle föredra det framför att föda i säte. Det kan bli så olika från gång till gång, en kompis blev planerat snittad pga säte härom veckan och hon mådde bra efteråt.
Min svägerska bad både farmor och mormor (pensionärer) komma för att passa barnen när värkarbetet började så de var på plats flera timmar innan det var dags att åka in. Hon kände av värkar större delen av dagen men när de väl åkte in så tog det bara 2 h.
Eftersom jag är relativt ny medlem så måste jag vänta minst 12 h mellan inläggen. Med andra ord blir det ingen snabb respons härifrån ;)
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.