Ibland måste man gnälla

Hejsan.

Är gravid med mitt tredje barn nu.

Dom andra gångerna har jag mått så fruktansvärt illa att jag spydde hela 9 månder med första! Spydde även en vecka efter att jag födde henne. Inte klokt! Jag kunde inte äta något alls och kunde bara dricka isvatten. Jag spydde varje dag, morgon, lucnh, middag och ibland även på natten. Det var så illa att i vecka 20 ca, ville jag bara inte leva längre! Urs... det tog mig 1 år att återhämta mig!

Med andra tösen blev jag inlagd, jag pallade inte må så illa igen. Det hjälpte..

Efter dom 6 dagarna jag låg där med dropp och näring slutade jag att spy men mådde såklart illa tills jag födde lilla tjejen.

Efter det lovade jag att ALDRIG gå igenom en graviditet igen! ALDRIG!

Jag och tjejernas pappa gjorde slut och jag mådde dåligt i 2 år.

Sen träffade jag min kära sambo och han har inga barn sen innan, han tar mina två tjejer som sina egna och han är en underbar pappa till dom. Han har pratat mycket om att han vill gärna att vi skaffar barn ihop och till början vägrade jag totalt! Tänkte att han var ite klok! Om man tänker på hur illa jag mått.... urs nej.... nu, 3 år senare, sitter jag här igen, gravid och illamående som tusan =( Vill bara strypa min sambo som fått mig på dom tankarna att det skulle vara kul att ha barn ihop! Att man älskar någon så mycket att man gärna vill ha en liten kopia av denne..... urs... nej... vad tänkte jag =/

Men kan inte hjälpa att tycka det skulle vara underbart....

Jag har provat ALLA råd och tips, ingenting hjälpte mig! Nu hoppas jag bara att jag överlever detta och att illamåendet ska ge med sig så snart som möjligt! Sitter själv med 2 barn att ta hand om och 2 hundar medans sambon jobbar för födan i Norge. Vill även strypa honom för det.... :p