Hur tidigt kan man berätta?

Jag skulle nog inte berätta allt för tidigt det finns ju alltid risk till att få missfall. Berätta för någon du vet kommer att stötta dig och som inte kommer att berätta för alla.

Bor du tillsammans med killen, själv eller med dina föräldrar? Om du bor tillsammans med dina föräldrar så tycker jag att du ska berätta för dem för de kommer märka det ändå snart.

Jag är i precis samma sits! Jag har redan slingrat mig ur en jobbresa som skulle innebära endel barhäng, och sedan är det afterworks och sommarfester med jobbet och ja, många sociala aktiviteter innehåller ju ett glas vin eller två. Så jag förstår precis vad du menar!

Om man är på en bar fick jag tipset av en bekant som är gravid att man ju kan ta med sig en öl till toaletten och hälla ut ölen och hälla i vatten =) Då märker ju ingen någonting.

Men just på middagar/fester där man sitter ner vid ett dukat bord går det ju inte att vara lika hemlig.. supersvårt. Och trist om man känner att man måste tacka nej till allt istället...

Jag skall ha i skiftet dec/jan och skulle egentligen kunna berätta för vänner nu redan känner jag, det är mest min sambo som vill vänta.

För min del kommer jag ändå vilja ha stöd från familj och vänner om det skulle sluta med missfall så mig gör det inte så mkt att de vet tidigt. Dock får man ju räkna med att det sprids för vinden, och riskerar man att det plötsligt är känt på jobbet också utan att man själv sagt det så får man nog välja med omsorg vilka man berättar för. Annars får man skylla på penicillinkur för urinvägsinfektion eller liknande ;)

Gör som du känner blir bäst, det är jättesvårt! Men jag vill se allas reaktioner så jag håller på att spricka över att jag inte "får" berätta!

Lustigt JosefinB, min sambo vill inte heller berätta. Jag tycker precis som du att det kunde vara skönt att ha stödet från vänner och familj om nåt skulle gå snett. Varför denna nojighet hos sambosarna? :)

JosefinB skrev den 2012-05-07 16:26:01

Jag skall ha i skiftet dec/jan och skulle egentligen kunna berätta för vänner nu redan känner jag, det är mest min sambo som vill vänta.

För min del kommer jag ändå vilja ha stöd från familj och vänner om det skulle sluta med missfall så mig gör det inte så mkt att de vet tidigt. Dock får man ju räkna med att det sprids för vinden, och riskerar man att det plötsligt är känt på jobbet också utan att man själv sagt det så får man nog välja med omsorg vilka man berättar för. Annars får man skylla på penicillinkur för urinvägsinfektion eller liknande ;)

Gör som du känner blir bäst, det är jättesvårt! Men jag vill se allas reaktioner så jag håller på att spricka över att jag inte "får" berätta!

Fick även ett tips att man kunde hälla i alkoholfritt vin i en vanlig vinflaska om man ska iväg på fest med kompisar. Då skulle ingen märka nåt. Lite jobbigt bara om nån säger: "Åh, får jag smaka det där vinet, har hört så mycket om det!" Hahaha..

Wilma82 skrev den 2012-05-07 14:26:01

Jag är i precis samma sits! Jag har redan slingrat mig ur en jobbresa som skulle innebära endel barhäng, och sedan är det afterworks och sommarfester med jobbet och ja, många sociala aktiviteter innehåller ju ett glas vin eller två. Så jag förstår precis vad du menar!

Om man är på en bar fick jag tipset av en bekant som är gravid att man ju kan ta med sig en öl till toaletten och hälla ut ölen och hälla i vatten =) Då märker ju ingen någonting.

Men just på middagar/fester där man sitter ner vid ett dukat bord går det ju inte att vara lika hemlig.. supersvårt. Och trist om man känner att man måste tacka nej till allt istället...

Smart! Men det är ju just det att man börjar komma upp i den åldern då det ofta bjuds på vin till middagar/fester hos folk än att man förväntas ta med eget. Skulle ha varit lättare när man var student och alla tog med egna systemetkassar =) Men ja, man kommer säkert på trix allteftersom!

ompalompa skrev den 2012-05-07 19:13:24

Fick även ett tips att man kunde hälla i alkoholfritt vin i en vanlig vinflaska om man ska iväg på fest med kompisar. Då skulle ingen märka nåt. Lite jobbigt bara om nån säger: "Åh, får jag smaka det där vinet, har hört så mycket om det!" Hahaha..

Wilma82 skrev den 2012-05-07 14:26:01

Jag är i precis samma sits! Jag har redan slingrat mig ur en jobbresa som skulle innebära endel barhäng, och sedan är det afterworks och sommarfester med jobbet och ja, många sociala aktiviteter innehåller ju ett glas vin eller två. Så jag förstår precis vad du menar!

Om man är på en bar fick jag tipset av en bekant som är gravid att man ju kan ta med sig en öl till toaletten och hälla ut ölen och hälla i vatten =) Då märker ju ingen någonting.

Men just på middagar/fester där man sitter ner vid ett dukat bord går det ju inte att vara lika hemlig.. supersvårt. Och trist om man känner att man måste tacka nej till allt istället...

Vi berättade när jag var i samma vecka som du! För föräldrar och närmaste! Vi ville berätta för att om det händer något så vet de varför man är ledsen! Jag har dock ingen partypingla men du kan annars köpa alkoholfritt, eller om du ljuger och säger att du kanske äter pencellin=)

Har man nära kontakt med sin familj så skulle jag valt att berätta för dom. Men man kan ju tillägga då också att man är väl medveten om att det är väldigt tidigt o att vad som helst kan hända, men att man då önskar deras stöd. Jag berättade INTE vid min förra graviditet som slutade i MA i v. 11. Helt förkrossad som man blir ringde jag till min mamma o berättade vad som hänt o då fick ju hon dubbel chock. Hon visste ju inte ens att jag varit gravid o då blev de ju massor om frågor om det. Då önskade jag att jag berättat! Likaså för nära vänner. Men de där med jobbet är ju svårt. Helst vill man ju inte berätta för vem som helst...än. Fundera ut undanflykter, finns massor när man tänker efter! ;)

Nu är jag gravid igen i vecka 5+3 och ska på VUL i vecka 7. Håller nog de hemligt för de flesta tills dess, tror jag. :)

Jag berättade för våra närmaste släktingar och vänner redan i vecka 5 eftersom jag har ett jobb där jag har skyldighet att anmäla graviditet till chefen. Chefen i sin tur måste ändra vissa av mina arbetsuppgifter och det innebär att alla på jobbet får reda på det ändå. Jag ville berätta själv så jag berättade att jag är gravid på jobbet i vecka 6. Det spelar egentligen ingen roll om man berättar. Får man missfall så får man och då vet alla varför man är deppad.

familjen kan man ju berätta för närsomhelst, om man känner att de är nära. vi berättade i vecka 5 för familjerna :)

och senare för vänner. jag har flyttat 33mil hemifrån och behövde inte berätta så tidigt alls, vilket var skönt.

berätta för dina arb.kamrater så vet de hur de ligger till. och de flesta vet ju att det är en liten risk fram till vecka 12 ca. så ingen kommer nog ifrågasätta eller så. sen om det händer ngt så förstår de snabbt också..

det är klurigt..

Det kan vara skönt att berätta för några få närstående i början, så man har det stödet man behöver i både ur och skur.

Sedan festandet och de finns ju en hel del tips. Ute på krogen kan man beställa alkoholfria drinkar i "smyg", ingen kommer ju märka någon skillnad ändå eftersom de flesta drinkar inte smakar någe starkt :) På middagar så kan du antingen ta med alkoholfritt eller så tar du bilen så har du ett bra alibi där att inte dricka :)

Som du HannaS89 fick jag ett missfall för flera år sedan (tidigt, v4-5) och ingen visste nått förutom dåvarande sambon som inte var helt överlycklig just då, en annan historia. Efter missfallet var jag så vansinnigt ledsen, förtvivlad och arg och ingen jag kunde prata med, han jag då bodde med undvek mig och för ett tag trodde jaghan var glad. Mamma märkte att nått var fel, var inte lika pratglad på telefon och så, hon trodde hon hade gjort nått! När det sms:et kom att hon undrade vad hon gjort för fel brast allt och jag ringde och grät. Jag var så glad över att berätta! Denna gång berättade vi för henne i vecka 7, ville att hon skulle veta eftersom det gick snett förra gången. Liksom svärmot fick veta det tidigt, utifall. Men inga andra förrän vecka 12 fick de närmaste famljen veta och efter ultraljudet de övriga, tror fortfarande att det finns några som inte vet och jag är i v29+4. Det viktiga är att ni känner er redo att berätta, ingen kan säga om det kommer gå bra eller inte, det kan hända så mycket på vägen men det är alltid skönt att sett det lilla livet innan man skriker ut sin lycka men vi är olika, det finns inget rätt eller fel i denna fråga tycker jag utan det är upp till er och hur ni känner. Ta hand om er!

Grattis "ellars" till din nya graviditet! =)

Tråkigt att höra om ditt missfall. Tror ingen kan förstå hur fruktansvärt det är om man inte varit med om det. Även om det är så tidigt o precis i början så är de hemskt o man mår verkligen piss. De enda som hjälper är en ny graviditet o de har vi ju lyckats med bägge två nu. =) Hoppas allt går bra för dig nu, de verkar ju så!

Håller helt med om att de inte finns några rätt o fel med att berätta eller ej.

Med sonen vänta vi till vecka 12 pga jag hade haft 3 missfall innan (med en annan kille) och nu är jag gravid igen och denna gång gick vi ut med det i vecka 7 redan

Jag berättade på jobbet reden vecka 7 för jag mådde så dåligt så jag var tvungen att förklara för chefen. Hade också behövt förstående kollegor om det hsde hänt något så i mitt fall kändes det bra att alla visste om det. Min familj fick veta det samma dag jag tog testet.
angående fester osv. Såg en tjej som skrev i ett likande fall att hon sa att hon åt pencillin på grund av urinvägsinfrktion, fick alltså inte dricka. Ganska bra lögn om du känner att det blir bersvärligt och inte vill berätta.

Jag och min sambo bestämde att vi skulle berätta i v12 men jag fick en liten blöding nu förra veckan och var tvungen o berätta för jobbet eftersom att vi skulle åka in direkt till gynakuten. Allt såg bra ut och man såg mitt lilla busfrö och hjärtat tickade fint. Min syster vet och ja vill berätta för mina föräldrar men min sambo vill vänta eftersom att vi berättade i v 6 förra gången och då fick missfall nästan direkt efter.

Nu blir det nog ändå att vi håller oss till v12. Men min mage är supersvullen så snart kommer nån o fråga om jag e gravid pga av det. :)

Ja en nu i v6+5(v7)

Jag är i vecka 19+1(20) och har ännu bara berättat för familj och några få vänner (beroende på att jag fått missfall tidigare ville jag vänta in rutinultraljud innan jag berättar för allmänheten). Magen är ganska liten än så länge så det är inget problem att dölja. Jag hade som "nyårslöfte" för 2012 att inte dricka alkohol och en månad senare fick jag veta att jag var gravid. Jag tog körkort i samband med detta och har därefter mycket enkelt kommit undan med att "jag kör bil". De gånger jag deltagit på fester och utgångar har jag köpt alkoholfria drinkar, utan att någon reagerat ;-) Jobbet ska få veta nu, eftersom jag börjat känna av oregelbundna ryggsmärtor och jag klarar inte av att sitta eller stå för länge. Ska snart berätta för allmänheten, eftersom jag vet att bebis mår bra :-)

Tänkte nyss starta exakt samma tråd. Vi plussade igår, och efter 3 olika hemmatest känns det som att det inte är någon tvekan om saken.

Jag är tydligen i v 5+6, och det första jag gjorde var att berätta för närmsta familjen, som såklart har tystnadsplikt. Vi vet att risken fortfarande är stor, men vi vll att de närmsta ska veta, om det skulle gå åt helvete så vill vi att de ska finnas där för oss.

Däremot har jag samma problem som ompalompa, jag är känd som en riktig festprisse bland mina vänner, som fort kommer fatta galoppen... Ska man neka, eller kanske lika bra att erkänna och informera i samma veva om att det är väldigt tidigt och osäkert än? Man vill ju att vännerna ska finnas där för en i vått och torrt också. Dessutom är min vänskapskrets och jobbkrets två helt skilda saker, så det finns ingen risk att det läcker ut där.

Svårt val...

Vi har tänkt att berätta för mina föräldrar i helgen. Då vi träffar dem mest, och min mamma läser mig som en öppen bok. Mina närmaste arbetskamrater vet om, kändes bäst att berätta för dem. Är väldigt trött och mår illa.

En kompis till mig sa att berättar du för alla nu. måste du också berätta samma om ett missfall sker. Då är det inget roligt att berätta.. Tycker att det man skall tänka på det innan berättar,

Lycak till!!