Ett jäkla humör!

Becky · 2013-01-01 · 2 svar

Becky 2013-01-01 10:34

Usch! Jag är på et tsånt jäkla humör! finns det någon mer som upplever samma sak? eller är jag helt enkelt en liten b*tch?! :P Är super irriterad på det mesta, trött och less - orkar inte göra någonting och vill bara att förlossningen ska komma igång!! Har dessutom två hundar som kräver rätt mycket motion för att de ska må bra - vilket jag inte klarar av att ge dem just nu... Min mamma säger att jag bara måste acceptera att jag inte räcker till på den biten just nu och att hundarna överlever. Men jag väntar mitt första barn och innan dess har ju såklart mina hundar varit som mina bebisar! Stressar sönder mig över att jag inte orkar med - så då ger jag mig f*n på att jag ska ut och motionera dem! Provade ta dem på en cykeltur - vilket bara satte igång en massa obekväma sammandragningar - kastade cykeln i en snödriva och promenerade vidare efter en skogsväg. Jag kanske avverkade max 3km, det tog nästan en och en halv timme... Väl på hemväg var jag så nedslagen och trött att tårarna bara forsade. Nä fy, jag känner mig som en riktig gnällkärring! Vilket är raka motsatsen mot hur jag är i vanliga fall.. Känner inte riktigt igen mig själv just nu. Är det någon som känner igen sig i mitt gnäll.....? Skulle kännas lite bättre om jag visste att vi är fler där ute som upplever samma sak! =)

2 svar i tråden

Bettli 2013-01-01 10:46

haha har haft så där större delen av graviditeten känns det, varit en riktigt bitch många stunder och humörsvängningar som heter duga :P Fast det är mest min stackars sambo som fått utstått det. Men vet hur du menar. Sen när de kommer till vovvarna, så har haft samma problem. Speciellt när jag också fick foglossning. Så tyvärr så har stackars vovven inte blivit så proriterad, när jag fått ta ut honom så har de inte blivit några direkta promenader utan han har fått väntat på att min sambo ska ha kommit hem osv. Tråkigt när de blir så, men vad ska man göra, gillar annars att vara ute mycket med honom. Men man får tänka att det inte är en lång period som det är så det får vara, när bebisen är ute så kan man återgå mer till de vanliga promenaderna mm =).

ompalompa 2013-01-01 14:05

Oh ja! Jag blir mest förbannad på att jag känner mig så otillräcklig. Hunden slappar bredvid mig när jag ligger och vilar mest hela tiden men det dåliga samvetet gnager. Jag vill kunna göra allt som tidigare men inser att det inte funkar men är samtidigt kass på att be om hjälp. Vill bara att sambon ska ta hand om allt självmant utan att jag ber honom om det.
Det har blivit värst nu sista 2-3 veckorna, har annars haft en lätt graviditet. Men det ÄR psykiskt påfrestande att behöva be om hjälp för att komma upp ur soffan, plocka upp en strumpa från golvet och andra lika banala saker och sen kanske mötas av en tyst suck från sambon. Det triggar nog igång bitchen i även den lugnaste rara tjejen... ;) Men nu är iaf jag på slutspurten så jag ser ett ljus i tunneln... :)

Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.

← Tillbaka till Januarimammor 2013