Humör - hur mår ni??

Hej :)

Jag är precis lika dan! Tjurar över saker som är helt oväsentliga och gråter för allt och inget och är allmänt bitter... jättetråkigt för alla runtomkring och dessutom svårt för de som haft underbara graviditeter med glatt humör att förstå!

Ensam känner jag mig också.. känns som ingen tycker om mig och jag känner mig otillräcklig.. Men håll ut, det blir nog bättre :) Peppa dig själv och unna dig mysiga saker/ansiktsbehandling/myskvällar o skippa saker som är stressigt & tråkigt. Det känns bättre för mig iallafall att försöka njuta av det lilla :)

Hoppas svaret gav lite hopp! :)

Hej!

Jag kan inte påstå att jag upplever någon skillnad i mitt humör förutom att mitt tålamod tine riktigt är vad det brukar =(

Jag har dock en kompis som upplevde det som att hon satt utanför sin kropp och bara gnällde och skällde på allt och alla runt om hemm och då framförallt hennes make......

Det Hon gjorde var att sätta sig ner med sina nära och kära, och hon berättade för dem alla hur hon kände och att hon inte kunde hjälpa det.....

Hon upplevde detta som en lättnad då det visade sig att alla hade överseende med hennes beteende men de lovade att säga till när det gick överstyr så att de inte skulle orka med henne...

Detta gjorde då att hon slappnade av och viste t så länge ingen säger något så är det inen som tar illa vid av hennes beteende!!!

Klart att du ska få köpa en body redan nu om du vill....=)

även jag har redan börjat....

Nina-Harmoni: TACK :) haha, känns skönt att det inte bara är jag.. Jo förhoppningsvis släpper det snart, är väl antagligen bara en "liten" ångest perid. Hur gammal är du? Vart bor du?

j_hopstadius: jo, jag har pratat med min kille och förklarat. Som tur är kommer jag ofta på mig själv när jag beter mig sådär och ibland kan vi skratta åt det.. Haha, värst är det när något blir väldigt fel o jag gråter som att någon har dött:(

Skönt att det inte bara är jag som vill köpa lite saker :)

jamen precis.. vi hoppas på det :) 21 år och bor i Ronneby (Blekinge) :)

Klart man vill börja köpa saker. Vi har redan köpt barnvagnen haha

Det där med humöret är en historia för sig dock. Guuud vad grinig jag är, de enda jag gör är att gnälla och skälla känns det som, inget är bra nog! Hoppas det ger sig snart!

Hej på er! Här kommer en 88:a.

Vet precis hur det känns, känner mig som ett monster:( är sur hela tiden. Det värst är när orken inte räcker till till min lilla son. Hoppas också på bättring snart, men det ser inte så ljust ut var arg hela förrra grviditeten. önskar bara att tiden kunde gå lite fortare

Hey girls!

Jag kan känna igen mig i mycket av detta. Jag är ensam, iallafall i 3 månader till. Min särbo som han är för tillfället avtjänar ett straff men han kommer hem i november igen. men det känns trist att gå igenom allt ensam. När jag pratar med honom i telefon så är bebis det enda jag pratar om och han försöker hela tiden byta ämne, vilket gör mig lite nedstämd, som om han inte bryr sig om det vi skapat.

Men samtidigt så när han är hemma på permission så pratar han aldrig med "mig" utan ska känna på magen och planera framtiden och så.

Han håller inte koll på vecka+dagar överhuvudtaget och det som han äntligen har förstått de är att jag går in i ny vecka varje söndag, sen "skiter" han i resten. Annars är jag bara arg på mig själv för att jag är så lat och trött som jag är. Finns så mycket som jag behöver göra men som jag skjuter upp tills.. ja jag vet inte när. tycker det är underbart skönt att veta att man kan skriva av sig lite snabbt här på forumet och få stöd tillbaka från tjejer som är i samma sits.. nästan iallafall :)

Ha en underbart trevlig tisdag !

_juliiiiia__ , Jag har oxå redan köpt barnvagnen och OOOJ va nära och kära höjde ögonbrynen och nästan börja tracka ner för att man är tidigt ute :(

Men jag hittade en snygg vagn till ett bra pris, varför inte satsa då?

Enligt mina nära så ska inte vagn, säng eller något annat innanför dörren INNAN barnet är hemkommet :S

Man vill ju ha allt klart och i ordning när det lilla knytet ska komma :)

Vi fick samma reaktioner men eftersom brio 09 hade bra pris och det bara fanns en vagn kvar i just vår färg så fick vi ta den och det kändes ändå bra och jag tycker att folk ska strunta i hur man planerar för det är ändå inte dom som ska ha barn. Spjälsängen står också redo hos mina svärföräldrar så den får vi om ett par dagar. Man får ju passa på när det är bra pris som sagt och det är nog bra att va ute o spana på saker tidigt så man har tid att välja och fundera!

Ja jag vill kunna gå direkt in hemma o allt är iordning så vi kan slappna av och lära känna vår bebis det första istället för att ha massa annat onödigt jobb:)

Mitt humör är nästan detsamma som innan om man bortser från att tålamodet inte alltid är i topp. Jag köpte spjälsängen redan i vecka 4 och tycker att man ska få unna sig det lilla även fast det är tidigt! :D

Hej alla januari mammor!

Kan inte säga att jag känner mig på jättedåligt humör. Mår faktiskt prima i humörväg förutom på jobbet då jag kan bli helt j*vla galen om inte saker eller folk gör som jag tänkt mig. Är det nån som frågar så säger jag att det är för att jag slutat röka. Då säger ingen något! Bara min chef vet om graviditeten så han vet sanningen.

Ang köpandet av grejjor i förväg så önskar jag att jag var lika modig som alla här! Vill köpa så mycket sött å kanske börja inreda ett litet rum åt den lilla men törs inte....

Hej! Jag är också väldigt labil.Ena minuten jättearg och nästa bara gråtande.Kan inte titta på sorgliga filmer då kommer tårarna på en gång.Hoppas det snart går över så man kan bli som förr igen..:)

Lycka till med graviditeten..Kramisar till alla bivande mammor..

Jag måste bara hålla med om att humöret är helt snevridet, jisses, jag kan börja gnälla om att en brödbit har åkt i golvet, det är så jäkla jobbigt att vara sådan.

Hoppas det försvinner efter graviditeten.

Jag känner faktiskt igen de att gnälla om en brödbit. Jag bara gnäller hela tiden och det är sällan jag skrattar fast min sambo försöker dra skämt. Dessutom gråter jag hela tiden, det är helt sjukt vad jag gråter för allt. Jag verkligen störtgråter och är helt förtvivlad också. Min sambo förstår inte detta tyvärr och detta går ut så himla mkt över vårat förhållande. Vad ska jag göra? Jag är rädd att vi tvingas gå isär om detta inte ger sig!

Ojdå, haha nästan lite roligt med tanke på att jag är precis likadan. Ibland står jag inte ens ut med mig själv, kan bli frustread över mitt humör. För oftast så är det inget man hade blivit ledsen/arg utav innan. Aja, en tröst är att det blir bättre med tiden. :)

Men, som sagt...vi är gravida och vi får lov att ha humörsvängningar. :)

föresten: går in i vecka 28 på torsdag :) tyckte att jag såg någonstans att detta va januarimammor...men jag är en decembermamma :) 2dec tittar lille pojken ut! <3

Jag är bara i v 12 och har varit helt kajko i flera veckor redan Som ni säger, ledsen, arg, upprörd över skitsaker... och känner mig dessutom på grund av det helt misslyckad och extremt jobbig. Hade hoppats på att det skulle lugna sig om några veckor, men om ni fortfarande har det så kanske jag hoppas förgäves

Jo men de är väl olika för alla så hoppas kan man ju alltid:) Jag får försöka tygla mig o tänka mig för helt enkelt! Men de är inte lätt asså haha

jag mår väldigt bra fortfarande faktiskt :) börjat bli lite öm i svanken till & från, lite vatten i händerna.. humöret är väl som vanligt förutom att jag börjar bli tröttare igen, och det påverkar såklart tålamod och dylikt... börjar också gråta för precis alltingen som inte går min väg :S ! Eller om min sambo låter minsta lilla irriterad när vi pratar med varandra, tur att det inte är så länge kvar för hans skull :)