Ej längre januarimamma :(

Jag förstår din sorg och beklagar verkligen.

Jag vet hur det känns...jag har själv varit där.

Bamsekramar Pandamamman.

Missfall är fruktansvärt att genomgå men ge inte upp. Mina första två graviditeter slutade med missfall men nu är jag i vecka 35 och väntar på att min bebis ska komma i juli. Missfall är vanligare än vad man tror på specialistgyn. säger läkarna att var fjärde-femte graviditet avslutas i missfall innan vecka 12. Lycka till!

Tack!det känns mycket bättre nu när jag vet att ni genomgått samma sak. Det kändes först som att det inte händer någon annan eftersom jag personligen inte känner någon som gått igenom det, men som säkert har utan att berättat det.

jag blev väldigt förvånad över att det var så vanligt som det var med missfall, läkaren berättade hur många som får det och på nå vis känns det ju som en liten tröst att det inte är något "fel" utan helt normalt egentligen.

vi tar en dag i taget och pratar mycket om det. Vi vill båda försöka på nytt igen så småningom. men först vill man nog gå igenom det här i lugn och ro. Jag tror att nästa gång som jag blir gravid kan bli mycket annorlunda känslomässigt eftersom man säkert inte kan komma ifrån oron över OM det skulle hända igen.

men tack igen för ert stöd!känns verkligen bra!sköt om er nu!

Uschdå!"/ Beklagar verkligen..

jag beklagar verkligen

Jag beklagar också! Det är jätte vanligt med missfall ja. Men du får inte glömma att oftast så går det faktiskt bra. Så det finns inget som säger att det skulle gå dåligt nästa gång. Du kommer säkert vara väldigt orolig men man kan få gå på tidigt ultraljud för att se så hjärtat tickar. Det lugnade mig lite. Sedan hade jag en sån där hjärt-monitor som jag använde för att lyssna på bebisen från v 12 och frammåt. Det hjälpte mycket många gånger då jag var jätte orolig och ledsen. De kostar ett par hundralappar. Det kan jag tipsa dig om. Sedan kommer lyckan vara total när du ser din lilla bebis runt v 18 på rutin ultraljudet. Men ta er tid! Lycka till i framtiden!!

Beklagar sorgen. Vet hur total lyckan är och sen slits världen bort under ens fötter. Fick mf i v 8 och kände oxå att "alla andra kan, men inte vi". När jag "äntligen" blev gravid igen 3 månader senare vart både jag och sambon väldigt nervösa och oroliga. Jag rekomenderar stark att du gör ett vul i v 8-9 när du på nytt blir gravid, dels för att lugna dina nerver och för att få se att hjärtat slår. Min gyn dr sa att chansen för lyckad graviditet ökar till ca 90% när hjärtat börjat slå. Lycka till med allt och vad ni än gör så ge aldrig upp!! Kram

Jag känner verkligen med dig, blir tårögd när jag läser ditt inlägg! Har varit i samma situation. Jag har haft tre missfall och var säker på att jag aldrig skulle kunna bli gravid men nu har jag en son på 1 år och en till på väg. Det är jättetungt, jag vet. Men som sagt är det vanligare än man tror och oftast går det bra. Lycka till!!!

beklagar verkkligen... jag vet vad du går igenom... jag vill dock säga att för mig tog de ett helt år att bli gravid igen efter mitt missfall så de kan ta tid, men ge inte upp... å en klycha men för mig var de sant, ju mer jag tänkte på att bli gravid destå svårare blev de.... så försök i största möjliga mån att inte räkna dagar, ta ägglossningstest ect de kan göra de svårare att bli gravid... ta hand om dig...

Beklagar! Lider med dig då jag gick igenom samma sak i februari. Det enda jag kan säga är att ni inte ska ge upp! Även om det känns tungt just nu och ni inte vill höra detta så lovar jag att er tid kommer snart igen! Försök bara vara och bry dig inte om vad andra säger. Var ledsen och gråt och prata i massor. Jag tänker på er ooch önskar lycka till <3

Kramar!

Beklagar! Ge inte upp.

Tack så otroligt mycket! Om det skulle gå att skicka blommor till era via nätet skulle jag göra det för era ord och ert stöd är fantastiskt. Man anar inte hur bra det känns när man får höra era berättelser och att fler gått igenom samma sak. Det ger en hopp på nytt igen. Allt som ni skriver om hur det var för er osv så känner jag precis igen. Det är jätte skönt att kunna prata om det här med fler som vet hur det är.

Vi kämpar på här hemma. En sak i taget. En dag i taget. I onsdags ringde jag min arbetsgivare och berättade att jag var gravid och sjukskriven pga trötthet och illamående. Fick så otroligt bra respons, hon blev jätte glad och gratta oss jätte mycket. I morgon måst jag ringa igen och berätta om missfallet, jag har klump i magen över det här, har fasat hela helgen över detta telefonsamtal.

Dessutom måst jag ringa till MVC och "avboka" min tid till inskrivningen samt ultraljudet som var planerat i Juli, allt de här river upp en så mycket. Kommer inte att klara av att ringa dessa samtal utan att gråta floder men det är väl helt enkelt något jag måste gå igenom.

Dags att krypa under täcket igen som jag gör 85% av dygnet. När ska man orka igen, när ska man le och vara glad igen? jag försöker varje dag att inte gräva ner mig så mycket. Jag antar att man bara måst låta tiden ha sin gång.

Tack igen så otroligt mycket för ert stöd, jag låter säkert som världens största pessimist men det är skönt att bara få allt ur sig. Tack igen så mycket!

Jag skullle också bli mamma i januari efter 1 års kämpande i verkstaden. var så lycklig och längtade enormt. Så togs allt ifrån mig, MA i v.7+1 och mår så dåligt, är så ledsen.

Jag vet precis hur det känns. Allt bara rasar samman och man bara är så ledsen hela tiden. Man blev så glad och förväntansfull, man hade just börjat fundera och planera kring allt och nu är allt bara borta, det känns som man gjort ett steg framåt och hundra bakåt.Nu är man på noll igen.Det är så jobbigt när man tänker på det hela tiden, man kan inte tänka på något annat hur mycket man än försöker.

man måst bara ta en dag i taget, det gör vi.

Det är säkert värre för dig också som försökt så länge. men du är inte ensam om det här. Sköt om dig nu och ta hand om dig, ta extra mycket hand om dig själv nu!

vi får försöka hitta nya krafter och kämpa vidare.

Beklagar verkligen gud vad hemskt tråkigt :-(

Beklagar verkligen sorgen! Ta hand om er.

Styrkekram

Beklagar vekligen! Jag var själv i den situationen i slutet på förra året då jag fick reda på att jag var så kallat Ofostrigt gravid ( v.7) och tvingades göra en skrapning i v. 10 efter det att inget hänt på naturlig väg. HAde inte hört talas om detta innan jag själv drabbades av det, men sen jag nämt vad jag genomgått för så många andra som själv fått barn, insåg jag att alla de jag pratat med själv hade genomgått samma sak. Det är framför allt vanligt att man får missfall första gången man bli gravid.

Nu ett halvår senare har jag lyckats bli gravid igen och är nu i vecka 12.

Ta hand om dig och lycka till med att bli gravid igen. Ge inte upp, hur jobbigt det än är!