Stå emot längtan?
Dabbagam · 2012-07-31 · 7 svar
2012-07-31 19:43
Jag är väldigt ung (95:a) men har några år nu längtat efter att få barn, har en kille som jag älskar på ett sätt som jag aldrig gjort innan (ska dock inte gå in på sånt nu) men är ju för ung för att börja försöka skaffa barn nu. Satte in en p-stav så jag inte skulle kunna fuska med pillerna omedvetet som jag vet att jag haft en tendens med! I alla fall tänkte jag att det är nog som för de flesta tjejerna i min ålder och att jag bara tycker att barn är söta! Nu har jag dock genom komunen fått ett tre veckos sommarjobb på ett dagis, och har insett att jag inte bara tycker att barnen är söta, utan att jag älskar ALLT! Att tillrättavisa, att leka, att försöka få dem att sova, att bli dragen, ALLT! Någon som har något bra tips på vad jag kan göra för att stå emot min otroliga längtan? (Förlåt om frågan/ämnet hamnade fel, eller att jag bröt mot några regler, bara säg till så jag vet till nästa gång!)
7 svar i tråden
2012-07-31 19:44
Blev dubbelt, ber om ursäkt, vet inte hur jag tar bort ett ämne...
2012-07-31 20:10
Tja du behöver kanske inte fundera så mycket på vad du vill jobba med i framtiden ;)
För att minska barnlängtan försök fokusera på hur du vill att barnets uppväxt ska bli. Var vill du bo för stt få tillgång till de bästa dagisen och skolorna. Hur vill du bo, lägenhet eller eget hus? Arbete är aldrig fel, du måste ha jobbat i minst 6 månader innan barnet kommer för att få ut en vettig mammapeng. Det finns säkert mängder med saker du kan lära dig om barn och deras utveckling innan du blir mamma själv, för att kunna bli en så bra mamma som möjligt. Det mesta löser sig ju när barnet kommer, men om man har möjlighet att planera och förbereda sig blir ju allt lättare.
För att minska barnlängtan försök fokusera på hur du vill att barnets uppväxt ska bli. Var vill du bo för stt få tillgång till de bästa dagisen och skolorna. Hur vill du bo, lägenhet eller eget hus? Arbete är aldrig fel, du måste ha jobbat i minst 6 månader innan barnet kommer för att få ut en vettig mammapeng. Det finns säkert mängder med saker du kan lära dig om barn och deras utveckling innan du blir mamma själv, för att kunna bli en så bra mamma som möjligt. Det mesta löser sig ju när barnet kommer, men om man har möjlighet att planera och förbereda sig blir ju allt lättare.
2012-08-06 13:38
Det är fullt normalt att känna så i din ålder. Det gjorde jag med. Men att få barn är så mycket mer än bara gulligt,det blir ditt livs största ansvar också. Njut av att vara ung och längta, för det är härligt det också. När man blir gravid blir plötsligt allt väldigt verkligt och ibland inte alls som man föreställt sig. Att ha ett fast jobb,en bra bostad, vara klar med studier, ha råd med att vara mammaledig, är bara några av alla saker man bör ha. Om du är född 95 ska du njuta av att kunna ha kul och göra hur du vill med som närmsta åren, kanske resa och upptäcka dig själv. Barn kommer att komma med tiden ska du se. Det är en sak att gulla och leka med andras barn, man slipper allt som är "jobbigt". Det är ganska stor skillnad på att ha egna på heltid och att gosa med andras. Så låt din stav sitta där den gör några år till :-)
2012-08-08 16:12
När det gäller studier håller jag inte riktigt med övriga, visst är det en bra förutsättning om man har avklarat sina studier och diverse högskolepoäng. Men det viktigaste är ändå att man avklarat gymnasiet och har en trygg och stabil miljö. Antingen kan man skaffa karriär först, sedan barn. Eller barn först karriär sen. Vilket som kan det inte bli fel så länge man har ett mål och viss beslutsamhet.
"För att bli en bra mamma" behövs inga direkta förkunskaper, det handlar om ren instinkt och mogenhet. Finns föräldrar som är kunniga inom allt som kallas barnomsorg men som trots detta inte bör ha barn. Dem flesta är helt ovetna om vilka svårigheter och förändringar ett barn medför, oavsett ålder. Alla är vi okunniga första gången. Dock menar jag inte att man skall skaffa barn när man är rent för ung, utan syftar bara på ovanstående "kriterier".
:)
"För att bli en bra mamma" behövs inga direkta förkunskaper, det handlar om ren instinkt och mogenhet. Finns föräldrar som är kunniga inom allt som kallas barnomsorg men som trots detta inte bör ha barn. Dem flesta är helt ovetna om vilka svårigheter och förändringar ett barn medför, oavsett ålder. Alla är vi okunniga första gången. Dock menar jag inte att man skall skaffa barn när man är rent för ung, utan syftar bara på ovanstående "kriterier".
:)
2012-08-26 22:25
Det är inte bara gulligull och rosa fluff när man har barn. Tro mig. Första fyra, fem månaderna gick jag och hade såna hemska tankar om min unge så jag inte vågar skriva dem, mamma och svärmor har dock sagt att det är fullt normalt och även den bästa mamman kan ha såna tankar.
Ungen skrek så gott som hela sin vakna tid i fyra månader.
Tog 8 månader innan jag blev så slut så jag kunde somna var som helst, när som helst.
Att vara mamma är ett 24/7 jobb och man kan inte spola tillbaka tiden ifall det blir för jobbigt.
När man är ung lämnar nästan alla vännerna en om man blir gravid(tyvärr så är det så) och det blir en massa skitprat, fult stirr och hemska kommentarer man får.
När ungen föds blir man inte tagen på allvar(tyvärr).
Man gör tydligen bara "fel" vad man än gör. Ammar fel, fel kläder, fel vagn, fel säng, fel mat, fel ålder att börja med smakportioner, fel smakportion, man har själv fel kläder, man tänker fel, bär fel, rapar fel, gör fel om man ger ungen napp, fel om man inte ger napp, fel, fel, fel. När man är ung tar man åt sig av allt. Tror de flesta förstagångsföräldrarna tar åt sig av allt.
Man har inte tid att gå och kissa i lugn och ro, finns ingen tid att duscha när man vill, man hinner inte slänga i sig mat, man hinner inte dricka i lugn och ro. Finns ingen tid till nästan någonting. Och tyvärr går ju största delen av egentiden till datorn(oftast).
Det är som sagt inte bara rosa fluff fluff att ha barn.
Och är man ung får man ofta väldigt mycket skit om man skaffar barn - tyvärr. Du kan ju ha det i baktanke. Jag hoppas du vet vad du ger dig in på ifall du väljer att skaffa barn - för fast man älskar sitt barn mest av allt och blir så extremt lycklig av att titta på sitt barn så är det kort och gott - pain in the ass. Jag har bara varit mamma i 9 månader och jag minns inte hur man kissar i lugn och ro eller hur man äter lungt.
Ungen skrek så gott som hela sin vakna tid i fyra månader.
Tog 8 månader innan jag blev så slut så jag kunde somna var som helst, när som helst.
Att vara mamma är ett 24/7 jobb och man kan inte spola tillbaka tiden ifall det blir för jobbigt.
När man är ung lämnar nästan alla vännerna en om man blir gravid(tyvärr så är det så) och det blir en massa skitprat, fult stirr och hemska kommentarer man får.
När ungen föds blir man inte tagen på allvar(tyvärr).
Man gör tydligen bara "fel" vad man än gör. Ammar fel, fel kläder, fel vagn, fel säng, fel mat, fel ålder att börja med smakportioner, fel smakportion, man har själv fel kläder, man tänker fel, bär fel, rapar fel, gör fel om man ger ungen napp, fel om man inte ger napp, fel, fel, fel. När man är ung tar man åt sig av allt. Tror de flesta förstagångsföräldrarna tar åt sig av allt.
Man har inte tid att gå och kissa i lugn och ro, finns ingen tid att duscha när man vill, man hinner inte slänga i sig mat, man hinner inte dricka i lugn och ro. Finns ingen tid till nästan någonting. Och tyvärr går ju största delen av egentiden till datorn(oftast).
Det är som sagt inte bara rosa fluff fluff att ha barn.
Och är man ung får man ofta väldigt mycket skit om man skaffar barn - tyvärr. Du kan ju ha det i baktanke. Jag hoppas du vet vad du ger dig in på ifall du väljer att skaffa barn - för fast man älskar sitt barn mest av allt och blir så extremt lycklig av att titta på sitt barn så är det kort och gott - pain in the ass. Jag har bara varit mamma i 9 månader och jag minns inte hur man kissar i lugn och ro eller hur man äter lungt.
2012-08-26 22:41
Vill bara kommentera till maddox: jag har varit mamma i snart 2 år och jag minns knappt heller hur det var att få kissa i lugn o ro eller äta i sin takt. Sån lyx får jag aldrig eller jo kissa i lugn o ro när barnen lagt sig på kvällen men aldrig dagtid
2012-09-09 18:16
Hej Dabbagam!
Har varit i din situation, ända sedan jag var 16år ungefär jag haft en längtan om att bli mamma. Den är inte alltid lätt att leva med men det går, ibland upplever man jobigare perioder och ibland går det lättare. Nu är jag 23år och tyvärr kan jag inte säga att längtan försvunnit men man lär sig att leva med den. Jag tror att du gör rätt i att vänta tills du gått ut gymnasiet och jobbat lite för att få en satbil ekonomi så du slipper oroa dig för det.
Men om du trors detta kommer bestämma dig för att skaffa barn ung så tror jag att du blir en toppen mamma, några av mina vänner är unga mammor och dom är fantastiska på alla sätt och vis, åldern har ingen betydelse, utan när det känns rätt så är det troligtvis rätt också!
Ha de fint :)
Har varit i din situation, ända sedan jag var 16år ungefär jag haft en längtan om att bli mamma. Den är inte alltid lätt att leva med men det går, ibland upplever man jobigare perioder och ibland går det lättare. Nu är jag 23år och tyvärr kan jag inte säga att längtan försvunnit men man lär sig att leva med den. Jag tror att du gör rätt i att vänta tills du gått ut gymnasiet och jobbat lite för att få en satbil ekonomi så du slipper oroa dig för det.
Men om du trors detta kommer bestämma dig för att skaffa barn ung så tror jag att du blir en toppen mamma, några av mina vänner är unga mammor och dom är fantastiska på alla sätt och vis, åldern har ingen betydelse, utan när det känns rätt så är det troligtvis rätt också!
Ha de fint :)
Svara
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.