Hej allihop. önskar er alla att ni får era efterlängtade plus snart nog!
Själv kom jag på mig själv idag att sitta och känna mig stressad av en rätt obefogad källa att bli stressad över, men ändå.
Min sitution ser ut som så att jag bor 40 mil ifrån min familj (förutom en äldre syster jag har tur nog att bara bo ett stenkast ifrån) Däremot bor hela min sambos familj i närheten, så det bli automatiskt att man umgås mest med hans familj (faller sig naturligt såklart). Ingen av våra familjer vet om att jag och sambon försöker få ihop en liten bebis, men detta får mig att tänka att min sambos lillasyster som är 2år äldre än mig kanske har samma planer (varför inte liksom...) och denna tanke fick mig otroligt stressad.
Jag har egentligen inga problem med att vara gravid samtidigt som någon annan, om nån av mina systrar skulle bli det samtidigt som jag skulle det t.ex inte kännas då jobbigt då de redan fått barn en gång och då blir ändå min sitution "speciell" då det är första barnet.
Men tänk nu den dagen jag äntligen får berätta att vi ska ha barn, och så berättar hans syster exakt samma sak. Är så orolig att bli "bortskuffad då". Dels för att jag tror att deras familj skulle tycka det vore mer spännande med hennes graviditet än min... men också för att då jag inte har min familj i närheten på samma sätt, så är man orolig att stå där ensam med allt man känner? - Någon som känner igen sig i detta svammel eller varit i närheten av samma känsla och kanske kan förstå denna lätt obefogade stress?
Grupper & forum / Vill bli gravid
Onödig stress
Ullko · 2012-04-04 · 4 svar
2012-04-04 22:42
4 svar i tråden
2012-04-06 11:08
Jag kan förstå din stress. Men jag har inte suttit i exakt samma sits som du men när jag vart gravid första gången och fick missfall så födde min syster sitt tredje barn och hon e 40 år. Då känner jag en viss avund och tänkte: Varför får hon och inte jag? Blev stressad av det och jag och min sambo kämpade och kämpar fortfarande. (med ett missfall till i Januari)
Nu ska en kompis till mig få tvillingar nästan samtidigt som jag skulle fått om jag inte fick missfallet i september(det första).
Känner du dig "bortknuffad" så försök att hitta andra personer/vänner som du kan prata och umgås med oxå så du inte känner dig bortglömd. Prata med din kille om hur du känner och att vara inne på denna sida gör mycket om man vill skriva av sig.
Hoppas att du kan försöka glömma bort just den pressen och njut av att du är du och den dagen du är gravid!
Många lyckokramar
Nu ska en kompis till mig få tvillingar nästan samtidigt som jag skulle fått om jag inte fick missfallet i september(det första).
Känner du dig "bortknuffad" så försök att hitta andra personer/vänner som du kan prata och umgås med oxå så du inte känner dig bortglömd. Prata med din kille om hur du känner och att vara inne på denna sida gör mycket om man vill skriva av sig.
Hoppas att du kan försöka glömma bort just den pressen och njut av att du är du och den dagen du är gravid!
Många lyckokramar
2012-04-06 11:20
Jag sitter inte i samma situation, men jag tänker så här. Det spelar väl ingen roll om deras dotter eller son ska få barn, jag tror att de är lika glada för båda graviditeter. Tänkl själv om du hade två barn (en kille och en tjej) du hade förmodligen blivit glad för bägges del lika mycket. Jag tror att de tom. skulle tycka att det är kul att ni får barn samtidigt för de är det som en stor lycklig familj där barnen är i ungefär samma ålder och kan leka när ni alla träffas.
2012-04-07 21:21
Hej. Förstår din känsla men det kan också så att det blir tvärtom. Jag bor också en bit från min familj men närmare än dig, har också makens familj väldig nära. När vi bestämde oss för att försöka att få en bebis visste jag att makens syster börjat tillverka ett syskon. För oss tog det flera månader innan det blev ett plus, är beräknad till 22 juli, hans syster försöker fortfarande och det är också jobbit att se. Hon ser mig växa och prata om allt, det är så spännande med allt och de frågar mm. Om det hade gått som planerat hade vi både haft bebis nu, men tyvärr kan det ta mycket längre tid än man vill, även om man vet att det kan ta upp till ett år efter allt man slutat med preventivmedel. Jag skriver detta för att lätta mitt hjärta över min stress jag hade då, såg vänner få barn och för oss tog allt tid. Jag förstår hur systern och du känner även om jag är glad att det blivit min tur men din oro över att du ska bli mindre uppmärksammad om ni blir gravida samtidigt behöver du inte oroa dig för, makens familj stöttar jättemycket, de ska bli farmor/farfar. Ta hand om er och mys på :-D
2012-04-12 09:37
Ja, ni har ju så rätt. Det är detta som känns så bra när man får skriva av sig att det finns så många vettiga personer som kan lugna ner en.
Naturligtvis skulle hans familj bli minst lika glad om det var han som skulle få barn, det är nog mest den här oron att man inte har sin egna föräldrar i närheten och att man nog då skulle behöva ha ännu lite mer stöd från hans familj än man vanligtvis kanske inte skulle behöva ? Det känns rätt luddigt när jag försöker beskriva känslan.
Men ja, än är det inte aktuellt och just denna sitution kanske inte heller kommer bli aktuell, så det är egentligen onödigt att grubbla för mycket på det, men min hjärna är mycket inställd nu på "Tänk om"-situationer
Naturligtvis skulle hans familj bli minst lika glad om det var han som skulle få barn, det är nog mest den här oron att man inte har sin egna föräldrar i närheten och att man nog då skulle behöva ha ännu lite mer stöd från hans familj än man vanligtvis kanske inte skulle behöva ? Det känns rätt luddigt när jag försöker beskriva känslan.
Men ja, än är det inte aktuellt och just denna sitution kanske inte heller kommer bli aktuell, så det är egentligen onödigt att grubbla för mycket på det, men min hjärna är mycket inställd nu på "Tänk om"-situationer
Forumet är medlemmarnas egna erfarenheter, inte medicinsk rådgivning. Vid oro – kontakta barnmorska eller ring 1177.