Längtar....

Jag längtar efter att bli mamma.....och längtan blir bara värre och värre......7 år är lång tid att misslyckas på och att längta och längta och längta. Jag längtar efter att känna ett liv växa i min mage, längtar efter att få lägga mina händer beskyddande över min mage, längtar efter att få hålla mitt skapade mirakel i mina armar för första gången. Jag vill få överrösa min lilla ängel med all den kärleken jag har inom mig som jag aldrig får släppa ut och ge till någon....

När vi gick igenom prövrörsbefruktningarna var förväntningarna och hoppet så stort ju, även om vi inte lyckats tidigare så var det äntligen tid nu, nu skulle vi äntligen få barn! Varje gång de två befruktade äggen sattes in vid varje försök, gick jag hem och lade händerna på min mage och pratade till de blivande små liven som faktiskt låg i min mage och längtan var så enorm att det går inte att beskriva! Men snart nog så krossades den drömmen när mensen var extremt punktlig vid varje tillfälle, som den annars aldrig är.....ingen liten baby ville komma till oss.....

Jag längtar efter att slippa behöva svara när folk frågar "har du barn" - NEJ, jag har inga barn....jag längtar efter att få kalla mig mamma, för jag är mamma! I själen och mitt hjärta är jag redan mamma, jag har varit mamma i flera flera år och jag älskar och älskar och älskar mitt lilla mirakel som jag längtar så efter varje dag och som måste hitta vägen till mig en dag för jag kan bara inte aacceptera att livet är så orättvist......

Älskade lilla ängel var är du? Mamma väntar på dig och längtar sig fördärvad från morgon till kväll, skynda dig hit så jag kan ge dig trygghet, värme, glädje och kärlek som aldrig tar slut....